FRIIS tian III:s val, blev 1536 riksråd och konungens kansler. Då Köpenhamns univ. återupprättades 1537, blev F. dess kansler. Han var Kristian III behjälplig vid undervisningsväsendets höjande och uppträdde själv som frikostig mecenat mot vetenskapsmän, t. ex. A. S. Vedel och H. Svaning. Under Fredrik II bibehöll F. sitt gamla inflytande och fick under kriget med Sverige 1563—70 så gott som hela den inre styrelsen om hand. H.Bg. 2) Christian F., den föregåendes brorson, ämbetsman (1556—1616), fick efter ovanligt långvariga utrikesresor och en tids tjänstgöring i ränteri och kansli 1583 Trondhjems län, Jämtland och Härjedalen som län. Hem-kallad 1589, blev F. 1596 riksråd och kansler. Som sådan utövade han ett ganska stort inflytande och användes ofta i beskickningar till främmande makter. Under Kalmarkriget var han i konungens frånvaro ordf, i regeringen och därpå ledare för de danska sändebuden vid fredsförhandlingarna i Knäred. P.S. Friis [fris], dansk adelsätt, kallad F. från Vadskjærgaard, ”Et-Egern F:erne”, förde i vapnet en röd ekorre; sannolikt av samma ursprung som föreg. ätt. F. 1) upphöjdes 1671 till greve av Frijsenborg och grundade grevskapet Frijsenborg (se d. o.), vilket, sedan ätten utslocknat på manssidan 1763, genom arv 1810 övergick till en medl. av släkten Vind, som därefter till sitt eget namn, Krag-Juel-Vind, fogade namnet Frijs. Om dennes ättlingar se Frijs. C. 1) M o g e n s F., greve av Frijsenborg, ämbetsman (1623—75), blev efter långvariga utrikes resor och en tids tjänst i kansliet 1657 räntmästare. Som sådan och som generalkommissarie vid de allierades arméer under kriget mot Sverige visade F. stor duglighet. Ss. en av landets största godsägare var han en av de första, som Kristian V 1671 gjorde till grevar. F. blev sedermera även geheimeråd, assessor i högsta domstolen och 1674 stiftsbefallningsman över Aarhus stift. P.S. Friis [fris], dansk adelsätt, kallad F. från Haraldskjær, ”de Skaktavl-F :er”, utslocknad 1727. En dotter till F. 2) blev genom sitt gifte med Jockum Beck stammoder för släkten Beck-Friis (se d. o.). C. 1) Jörgen F., biskop (d. 1547), 1521 biskop i Viborg, uppträdde som sådan mot reformationens införande och blev därför 1536 fängslad (—1538), levde sedermera ss. världslig storman till sin död 1547. H.Bg. 2) Christian F., den föregåendes brorsons son, ämbetsman (1581—1639), gjorde långa resor i Europa och förvärvade en grundlig utbildning samt deltog även i Moritz’ av Oranien fälttåg. Han utmärkte sig därpå i Kalmarkriget, vann i hög grad konungens ynnest och blev 1616 riksråd och kansler. Som sådan inlade han stora förtjänster om Köpenhamns univ. och om vetenskapen. I politiskt avseende arbetade han för neutralitet och önskade av fruktan för katolicismen ett gott förhållande till Sverige men var för svag att genomdriva sin vilja mot konungen. P.S. Friis [fris]. 1) Steffen Christian Julius Landkilde F., dansk veterinär och hygieniker (f. 1861). Som chef för arméns veterinärkår 1905—31 reorganiserade och moderniserade F. denna från grunden. Som Köpenhamns högste veterinär (1887—1928) har han skapat stadens utmärkta kött- och mjölkkontroll. I hög grad förtjänstfull är även F :s’ verksamhet inom det veterinära hälsovårdsrådet (från 1906) och ss grundare och red. av ”Maanedsskrift for Dyr-læger” (från 1888). Han har utg. talrika betydelsefulla avh. inom sitt fack. Fl.D. 2) A a g e F., den föregåendes bror, historiker (f. 1870), 1891—1900 anställd vid univ.-bibl. i Köpenhamn,^ 1899 fil. d:r (”A. P. ' Bernstorff og O. Höegh-Guldberg”), 1910—-13 presskon- sulent i utrikesministeriet, sedan 1913 prof, i historia vid Köpenhamns univ. F :s’ historiska arbeten falla huvudsaki. inom två perioder av dansk historia: Berns-torffarnas tid och de för Danmark kritiska årtiondena kring 1800-ta-lets mitt. Genom vidlyftiga arkivforskningar i Tyskland hopbragte F. ett betydande källmaterial till såväl den äldre som den yngre Berns-torffs historia och utgav ”Bernstorfferne og Danmark” (2 bd, 1903—19) samt aktpublikationen ”Bernstorffske Papirer”(3 bd, 1904—-13). Till kännedomen om Danmarks historia under 1840 —70-talen har han bidragit med en rad viktiga arbeten och källpublikationer: ”D. G. Monrads Deltagelse i Begivenhederna 1864” (1914), ”Johanne Luise Heiberg og A. F. Krieger” (2 bd, 1914—15), ”Den danske Regering og Nord-slesvigs Genforening med Danmark”, 1 (1921), ”Det nordslesvigske Spörgsmaal 1864—79” (3 bd, 1921—32), ”Danmark ved Krigsudbrudet Juli—August 1870” (1923). F. har därjämte utg. bl. a. början till en monografi över Bis-marck (1909, sv. övers, s. å.) och redigerat ”Verdenskulturen” (8 bd, 1905—12; sv. övers. 1907—12), ”Det nittende Aarhundrede” (11 bd. — 357 — — 358 —