Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friis, 1. Johan - Friis, 2. Christian - Friis (från Vadskjærgaard), ätt - Friis, 1. Mogens - Friis (från Haraldskjær), ätt - Friis, 1. Jörgen - Friis, 2. Christian - Friis, 1. Steffen - Friis, 2. Aage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIIS
tian III:s val, blev 1536 riksråd och konungens
kansler. Då Köpenhamns univ.
återupprättades 1537, blev F. dess kansler. Han var
Kristian III behjälplig vid undervisningsväsendets
höjande och uppträdde själv som frikostig
mecenat mot vetenskapsmän, t. ex. A. S.
Vedel och H. Svaning. Under Fredrik II
bibehöll F. sitt gamla inflytande och fick under
kriget med Sverige 1563—70 så gott som hela
den inre styrelsen om hand. H.Bg.
2) Christian F., den föregåendes
brorson, ämbetsman (1556—1616), fick efter
ovanligt långvariga utrikesresor och en tids
tjänstgöring i ränteri och kansli 1583 Trondhjems
län, Jämtland och Härjedalen som län.
Hem-kallad 1589, blev F. 1596 riksråd och kansler.
Som sådan utövade han ett ganska stort
inflytande och användes ofta i beskickningar
till främmande makter. Under Kalmarkriget
var han i konungens frånvaro ordf, i
regeringen och därpå ledare för de danska
sändebuden vid fredsförhandlingarna i Knäred. P.S.
Friis [fris], dansk adelsätt, kallad F. från
Vadskjærgaard, ”Et-Egern F:erne”,
förde i vapnet en röd ekorre; sannolikt av
samma ursprung som föreg. ätt. F. 1) upphöjdes
1671 till greve av Frijsenborg och
grundade grevskapet Frijsenborg (se d. o.), vilket,
sedan ätten utslocknat på manssidan 1763,
genom arv 1810 övergick till en medl. av
släkten Vind, som därefter till sitt eget namn,
Krag-Juel-Vind, fogade namnet Frijs. Om
dennes ättlingar se Frijs. C.
1) M o g e n s F., greve av Frijsenborg,
ämbetsman (1623—75), blev efter
långvariga utrikes resor och en tids tjänst i
kansliet 1657 räntmästare. Som sådan och
som generalkommissarie vid de allierades
arméer under kriget mot Sverige visade F. stor
duglighet. Ss. en av landets största
godsägare var han en av de första, som Kristian V
1671 gjorde till grevar. F. blev sedermera även
geheimeråd, assessor i högsta domstolen och
1674 stiftsbefallningsman över Aarhus stift. P.S.
Friis [fris], dansk adelsätt, kallad F. från
Haraldskjær, ”de Skaktavl-F :er”,
utslocknad 1727. En dotter till F. 2) blev
genom sitt gifte med Jockum Beck stammoder
för släkten Beck-Friis (se d. o.). C.
1) Jörgen F., biskop (d. 1547), 1521
biskop i Viborg, uppträdde som sådan mot
reformationens införande och blev därför 1536
fängslad (—1538), levde sedermera ss.
världslig storman till sin död 1547. H.Bg.
2) Christian F., den föregåendes
brorsons son, ämbetsman (1581—1639), gjorde
långa resor i Europa och förvärvade en
grundlig utbildning samt deltog även i Moritz’ av
Oranien fälttåg. Han utmärkte sig därpå i
Kalmarkriget, vann i hög grad konungens
ynnest och blev 1616 riksråd och kansler. Som
sådan inlade han stora förtjänster om
Köpenhamns univ. och om vetenskapen. I
politiskt avseende arbetade han för neutralitet
och önskade av fruktan för katolicismen ett gott
förhållande till Sverige men var för svag att
genomdriva sin vilja mot konungen. P.S.
Friis [fris]. 1) Steffen Christian Julius
Landkilde F., dansk veterinär och hygieniker
(f. 1861). Som chef för arméns veterinärkår
1905—31 reorganiserade och moderniserade F.
denna från grunden. Som Köpenhamns högste
veterinär (1887—1928) har han skapat stadens
utmärkta kött- och mjölkkontroll. I hög grad
förtjänstfull är även F :s’ verksamhet inom det
veterinära hälsovårdsrådet (från 1906) och ss
grundare och red. av ”Maanedsskrift for
Dyr-læger” (från 1888). Han har utg. talrika
betydelsefulla avh. inom sitt fack. Fl.D.
2) A a g e F., den föregåendes bror,
historiker (f. 1870), 1891—1900 anställd vid
univ.-bibl. i Köpenhamn,^
1899 fil. d:r (”A. P. ’
Bernstorff og O.
Höegh-Guldberg”),
1910—-13 presskon-
sulent i
utrikesministeriet, sedan 1913
prof, i historia vid
Köpenhamns univ.
F :s’ historiska
arbeten falla huvudsaki.
inom två perioder av
dansk historia:
Berns-torffarnas tid och de
för Danmark kritiska årtiondena kring
1800-ta-lets mitt. Genom vidlyftiga arkivforskningar i
Tyskland hopbragte F. ett betydande
källmaterial till såväl den äldre som den yngre
Berns-torffs historia och utgav ”Bernstorfferne og
Danmark” (2 bd, 1903—19) samt
aktpublikationen ”Bernstorffske Papirer”(3 bd, 1904—-13). Till
kännedomen om Danmarks historia under 1840
—70-talen har han bidragit med en rad viktiga
arbeten och källpublikationer: ”D. G. Monrads
Deltagelse i Begivenhederna 1864” (1914),
”Johanne Luise Heiberg og A. F. Krieger” (2 bd,
1914—15), ”Den danske Regering og
Nord-slesvigs Genforening med Danmark”, 1 (1921),
”Det nordslesvigske Spörgsmaal 1864—79” (3
bd, 1921—32), ”Danmark ved Krigsudbrudet
Juli—August 1870” (1923). F. har därjämte
utg. bl. a. början till en monografi över
Bis-marck (1909, sv. övers, s. å.) och redigerat
”Verdenskulturen” (8 bd, 1905—12; sv. övers.
1907—12), ”Det nittende Aarhundrede” (11 bd.
— 357 —
— 358 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
