Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikonservativa - Frikoppling - Friktion - Friktionsbreccia - Friktionsbroms - Friktionselektricitet el. gnidningselektricitet - Friktionshjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIKONSERVATIVA
Frikonservativa. 1) Moderatkonservativt
parti i Tyskland, se Freikonservative.
2) Frikonservative, grupp inom danska
Landstingets högerparti, vilket — efter några
års svåra inre brytningar — öppet sprängdes
nov. 1900 på frågan om partiets ställning till
de av Folketingets vänstermajoritet önskade
tull- och skattereformerna. F. voro huvudsaki.
stora godsägare under ledning av M. Frijs
(se denne); gruppen blev väl aldrig manstark
(”de 8”) men spelade en betydelsefull
politisk roll genom att samarbeta än med
vänsterregeringarna vid genomförandet av olika
reformer, än med Landstingets höger, t ex. vid
fällandet av Berntsens grundlagsförslag 1913.
Dec. 1915 sammanslöto sig f. och högern till
Det konservative Folkeparti, vilket åter
sprängdes juni 1917, då den konservative
”kontrollministern” C. M. Rottböll (se denne) nekade
efterkomma partiets önskan, att han skulle
avgå ur ministären Zahle. En ny
frikonservativ grupp bildades, men den fick ingen
tillslutning bland väljarna. Endast Rottböll hade
(ss. av kammaren vald medl.) 1918—20 säte
i Landstinget. Fl.D.
Frikoppling, anordning på motorfordon,
varigenom motorn kan frikopplas från
drivhjulen. Dylik anordning föreskrives i
motorförordningen och är av rent tekniska skäl
nödvändig på fordon, som drives med
förbränningsmotor. Se A u t o m o b i 1, sp. 869, samt
Axelkoppling. v.S.
Friktion [-Jo’n] (lat. fri’ctio), gnidning,
knåd-ning; bildl.: misshällighet el. slitning (mellan
människor o s. v.).
Fys. Man skiljer mellan yttre och inre f.
Den yttre f. uppträder mellan en fast kropp
och en annan, då den ena glider el. rullar
längs ytan av den andra, medan kropparna
tryckas mot varandra. Härvid uppstår ett
motstånd, f.-motstånd, som med en viss kraft,
riktad tangentiellt mot beröringsytan,
motverkar den rörelsen åstadkommande kraften.
Lagarna för glid-f. äro uppställda av C. A.
Cou-lomb, som fann, att f. är proportionell mot det
mellan de båda ytorna verkande trycket
(normaltrycket) men oberoende av storleken av
glidytorna och hastigheten, varmed glidningen
försiggår. Det konstanta förhållandet mellan
f.-kraften och normaltrycket kallas
f.-koeffi-cient. Dessa lagar äro dock endast
tillnärmelsevis riktiga. Sålunda är f.-koefficienten vid
övergång från vila till rörelse (v i 1 o f r i k t i
o-n e n) i allm. större än den under rörelsen
förhärskande f. Även minskas f. ofta något
med ökad rörelsehastighet. Avsevärt mindre än
glid-f. är den f., som uppkommer, då en kropp
rullar över en annan. Detta förhållande ut
nyttjar man för att minska f. i axellager
genom att använda s. k. kullager (se d. o.),
varvid glid-f. ersättes med rull-f. Den yttre
f. mellan fasta kroppar förorsakas bl. a. av
ojämnheter i kropparnas beröringsytor, vilka
gripa in i varandra; en viss roll spelar
säkerligen också kohesionen mellan ytpartiklarna.
Denna f. är av oerhörd betydelse i det
dagliga livet. — Även mellan en fast kropp och
en vätska el. gas, som strömmar längs ytan
av densamma, kan glidning uppkomma, som
förorsakar en yttre f. Detta inträffar, då det
närmast den fasta kroppen belägna vätske-,
resp, gasskiktet ej häftar vid kroppens yta.
Den inre f. i en vätska el. gas är
orsaken till de krafter, som uppträda vid
strömningar i desamma och som söka motverka
dessa. Två angränsande skikt, som röra sig
med olika hastigheter parallellt med
beröringsytan mellan dem, påverka varandra, så att
det hastigare skiktet bromsas med en viss kraft,
verkande i motsatt riktning mot
rörelseriktningen, medan det långsammare accelereras av
en motsatt riktad, lika stor kraft. Den s. k.
inre f.-koefficienten, T], definieras ss. den
kraft, varmed ytenheten av ett skikt påverkas,
då hastighetsdifferensen mellan detta och ett
med detsamma parallellt skikt, beläget på
längdenhetens avstånd, är = hastighetsenheten.
För gaserna är den inre f. liten. Ett
anmärkningsvärt förhållande är, att T] inom vida
gränser är oberoende av gasens tryck. För
vätskorna är T] ett mått på segheten el.
viskosite-ten och benämnes även
viskositetskon-s t a n t. Reciproka värdet är den s. k. f 1 u
i-d i t e t e n. För bestämning av T] användes
viskosimetrar (se d. o.). Den i förhållande
till den yttre f. mellan fasta kroppar ringa
inre f. hos vätskorna begagnar man sig av
inom maskintekniken genom användning av
flytande el. halvfasta smörjämnen. —- Inre f.
kan även finnas i fasta kroppar, för vilka
dock r] måste antagas ha oerhört stora
värden. N.R-e.
Friktionsbreccia [-Jo’nsbre’ca],
rivnings-b r e c c i a, är en breccia (se d. o.), bildad
vid dislokationer genom krossning och
hopläkning av bergartsmaterial.
Friktionsbroms [-fo’ns-], se Broms.
Friktionselektricite’1 [-fo’ns-] el. g n i
d-ningselektricitet, se
Elektricitet.
Friktionshjul [-fo’ns-], hjul för
arbetsöver-föring mellan två axlar med hjälp av
frik-tionskraft. Den enklaste anordningen består
av två cylindriska hjul, lagrade på var sin av
två parallella axlar. Den ena axelns lager
— 363 —
— 364 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
