FRIKONSERVATIVA Frikonservativa. 1) Moderatkonservativt parti i Tyskland, se Freikonservative. 2) Frikonservative, grupp inom danska Landstingets högerparti, vilket — efter några års svåra inre brytningar — öppet sprängdes nov. 1900 på frågan om partiets ställning till de av Folketingets vänstermajoritet önskade tull- och skattereformerna. F. voro huvudsaki. stora godsägare under ledning av M. Frijs (se denne); gruppen blev väl aldrig manstark (”de 8”) men spelade en betydelsefull politisk roll genom att samarbeta än med vänsterregeringarna vid genomförandet av olika reformer, än med Landstingets höger, t ex. vid fällandet av Berntsens grundlagsförslag 1913. Dec. 1915 sammanslöto sig f. och högern till Det konservative Folkeparti, vilket åter sprängdes juni 1917, då den konservative ”kontrollministern” C. M. Rottböll (se denne) nekade efterkomma partiets önskan, att han skulle avgå ur ministären Zahle. En ny frikonservativ grupp bildades, men den fick ingen tillslutning bland väljarna. Endast Rottböll hade (ss. av kammaren vald medl.) 1918—20 säte i Landstinget. Fl.D. Frikoppling, anordning på motorfordon, varigenom motorn kan frikopplas från drivhjulen. Dylik anordning föreskrives i motorförordningen och är av rent tekniska skäl nödvändig på fordon, som drives med förbränningsmotor. Se A u t o m o b i 1, sp. 869, samt Axelkoppling. v.S. Friktion [-Jo'n] (lat. fri'ctio), gnidning, knåd-ning; bildl.: misshällighet el. slitning (mellan människor o s. v.). Fys. Man skiljer mellan yttre och inre f. Den yttre f. uppträder mellan en fast kropp och en annan, då den ena glider el. rullar längs ytan av den andra, medan kropparna tryckas mot varandra. Härvid uppstår ett motstånd, f.-motstånd, som med en viss kraft, riktad tangentiellt mot beröringsytan, motverkar den rörelsen åstadkommande kraften. Lagarna för glid-f. äro uppställda av C. A. Cou-lomb, som fann, att f. är proportionell mot det mellan de båda ytorna verkande trycket (normaltrycket) men oberoende av storleken av glidytorna och hastigheten, varmed glidningen försiggår. Det konstanta förhållandet mellan f.-kraften och normaltrycket kallas f.-koeffi-cient. Dessa lagar äro dock endast tillnärmelsevis riktiga. Sålunda är f.-koefficienten vid övergång från vila till rörelse (v i 1 o f r i k t i o-n e n) i allm. större än den under rörelsen förhärskande f. Även minskas f. ofta något med ökad rörelsehastighet. Avsevärt mindre än glid-f. är den f., som uppkommer, då en kropp rullar över en annan. Detta förhållande ut nyttjar man för att minska f. i axellager genom att använda s. k. kullager (se d. o.), varvid glid-f. ersättes med rull-f. Den yttre f. mellan fasta kroppar förorsakas bl. a. av ojämnheter i kropparnas beröringsytor, vilka gripa in i varandra; en viss roll spelar säkerligen också kohesionen mellan ytpartiklarna. Denna f. är av oerhörd betydelse i det dagliga livet. — Även mellan en fast kropp och en vätska el. gas, som strömmar längs ytan av densamma, kan glidning uppkomma, som förorsakar en yttre f. Detta inträffar, då det närmast den fasta kroppen belägna vätske-, resp, gasskiktet ej häftar vid kroppens yta. Den inre f. i en vätska el. gas är orsaken till de krafter, som uppträda vid strömningar i desamma och som söka motverka dessa. Två angränsande skikt, som röra sig med olika hastigheter parallellt med beröringsytan mellan dem, påverka varandra, så att det hastigare skiktet bromsas med en viss kraft, verkande i motsatt riktning mot rörelseriktningen, medan det långsammare accelereras av en motsatt riktad, lika stor kraft. Den s. k. inre f.-koefficienten, T], definieras ss. den kraft, varmed ytenheten av ett skikt påverkas, då hastighetsdifferensen mellan detta och ett med detsamma parallellt skikt, beläget på längdenhetens avstånd, är = hastighetsenheten. För gaserna är den inre f. liten. Ett anmärkningsvärt förhållande är, att T] inom vida gränser är oberoende av gasens tryck. För vätskorna är T] ett mått på segheten el. viskosite-ten och benämnes även viskositetskon-s t a n t. Reciproka värdet är den s. k. f 1 u i-d i t e t e n. För bestämning av T] användes viskosimetrar (se d. o.). Den i förhållande till den yttre f. mellan fasta kroppar ringa inre f. hos vätskorna begagnar man sig av inom maskintekniken genom användning av flytande el. halvfasta smörjämnen. —- Inre f. kan även finnas i fasta kroppar, för vilka dock r] måste antagas ha oerhört stora värden. N.R-e. Friktionsbreccia [-Jo'nsbre'ca], rivnings-b r e c c i a, är en breccia (se d. o.), bildad vid dislokationer genom krossning och hopläkning av bergartsmaterial. Friktionsbroms [-fo'ns-], se Broms. Friktionselektricite'1 [-fo'ns-] el. g n i d-ningselektricitet, se Elektricitet. Friktionshjul [-fo'ns-], hjul för arbetsöver-föring mellan två axlar med hjälp av frik-tionskraft. Den enklaste anordningen består av två cylindriska hjul, lagrade på var sin av två parallella axlar. Den ena axelns lager — 363 — — 364 —