Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikyrka - Frikyrkliga samarbetskommittén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIKYRKLIGA SAMARBETSKOMMITTÉN
metodistförsamlingarna rätt att utträda ur
statskyrkan och bilda dissenterförsamlingar.
Metodismen hade näml, i mitten av 1860-talet
börjat vinna utbredning i landet, denna gång
under inflytande av den amerikanska
episko-pala metodistkyrkan. Det fanns sålunda vid
nämnda tid f.-bildningar här i landet av båda
typerna: Baptistsamfundet, som
principiellt ogillade statskyrkan men som på gr. av
dissenterlagens enl. dess uppfattning orättvisa
bestämmelser vägrade att bilda lagligen
erkända dissenterförsamlingar, och
Metodistkyrkan, som trots lagens för de frikyrkliga
ogynnsamma stadganden dock bildade en
lagligen erkänd f. Denna hade sitt kraftiga stöd
i den episkopala metodistkyrkan i U. S. A.,
till vilken den anslöt sig. Våmhus
baptistförsamling, som icke hade något sådant stöd,
fann svårigheterna så stora, att den 1891
upphörde att vara dissenterförsamling.
Inom den statskyrkligt orienterade
riktningen av väckelsen förekommo särsk. under
1870-talet starka brytningar, vilka förorsakades av
meningsskiljaktigheter i nattvardsfrågan och
försoningsfrågan. Evang. fosterlandsstiftelsens
styrelse företrädde strängt kyrkligt ortodoxa
meningar i dessa frågor, och den hyste
därför starka betänkligheter mot den bland
väckelsens breda lager tilltagande oppositionen
mot statskyrkans nattvardsfirande. Denna
opposition tog sig uttryck i bildandet av talrika
nattvardsföreningar, inom vilka lekmän och
vissa för väckelsens religiositet förstående
präster utdelade nattvarden. Därtill kom, att
ett stort antal av väckelsens folk omfattade
de av P. Waldenström (se denne) förkunnade
nya åsikterna i försoningsfrågan, vilka åsikter
stiftelsens styrelse skarpt ogillade. Spänningen
resulterade i bildandet av Svenska
missionsförbundet (se d. o.) 1878.
Därmed hade ett betydelsefullt och för den
följande religiösa utvecklingen i landet
avgörande steg tagits. Det ursprungliga syftet med
förbundets bildande var väl, att det endast
skulle vara ett missionssällskap för inre och
yttre mission, men då det efter hand kom att
bestå av församlingar och missionsföreningar,
som hade egna predikanter och själva
ombesörjde både dop och nattvard, blev det i
verkligheten en betydande kongregationalistisk
f.-bildning av samma karaktär som
Baptistsamfundet. Utvecklingen inom förbundet har
också gått i avgjort frikyrklig riktning, fastän
dess medl. icke utträtt ur statskyrkan.
Utom de nämnda tre f.-samfunden finnas
i Sverige åtskilliga andra religiösa
samfunds-bildningar av frikyrklig karaktär. Dit höra
t. ex. Pingströrelsens församlingar och
Fribaptistsamfundet. De ha alla
en gemensam grundåskådning beträffande
kyrkans el. församlingens förhållande till staten,
fastän de i andra frågor ha ganska olika
åsikter. Alla de grupper och samfundsbildningar,
som kräva kyrkans frihet gentemot staten och
vilja bedriva självständig verksamhet och
nå-demedelsförvaltning, bruka sammanfattas i
ordet de frikyrkliga, stundom de
frireligiösa. Ibland sammanfattar man dem alla i
ordet frikyrkorörelsen.
Ett betydelsefullt närmande mellan de tre
största f.-samfunden, Sv. missionsförbundet, Sv.
baptistsamfundet och Metodist-episkopalkyrkan,
har under senare år ägt rum. Den spänning,
som i äldre dagar rätt ofta kom till synes,
har mer och mer försvunnit, och samarbete
har i många fall ägt rum. Det viktigaste
uttrycket för detta närmande är bildandet av
Frikyrkliga
samarbetskom-m i t t é n (se d. o.) 1918 och de i regel vart
5:e år återkommande f.-mötena. 5 sådana ha
hållits: 1905, 1910, 1919, 1924 och 1929 (med
i tryck utg. förhandlingar).
1930 hade de tre i samarbetskommittén
representerade f.-samfunden sammanlagt 2,447
församlingar, 192,935 församlingsmedl., 1,303
ord. predikanter, 1,868 ungdomsföreningar,
78,724 medl., 1,362 juniorföreningar, 36,880
medl., 195,039 söndagsskolbarn, 17,261 lärare;
kyrkoegendomarnas och pastorsbostädernas
beräknade värde var i runt tal 59 mill. kr. —
Litt.: A. Vinet, ”Kyrkofriheten” (1863); N. J.
Nordström, ”De frikyrkliga och
statskyrko-problemet” (1922), ”Församlingsprinciper och
kyrkoformer” (1925); ”De frikyrkliga
samfundens utbredning i Sverige. Statistisk
redogörelse” (1925); G. Westin, ”George Scott” (2
bd, 1928—29). Se vidare under de olika
samfunden. N.J.N.
Frikyrkliga samarbetskommittén, ett organ
för samarbete mellan de frikyrkliga
samfunden Sv. missionsförbundet, Sv.
baptistsamfundet och Metodist-episkopalkyrkan i Sverige.
På förslag av Fria kristliga studentföreningen
(se d. o.) beslöto de nämnda samfundens
årskonferenser 1918 att välja representanter i en
samarbetskommitté med uppgift att bevaka
och främja de frikyrkliga samfundens
gemensamma intressen i kyrkopolitiska frågor,
uppfostringsfrågor, missionsspörsmål etc.
Kommittén består av 4 led. från Sv.
missionsförbundet, 3 från Sv. baptistsamfundet och 2
från Metodistkyrkan, vilka väljas för 1 år i
sänder. Kommittén har även till uppgift att
anordna frikyrkomöten (se Frikyrka) och
har väsentligt bidragit till att skapa
samhörighetskänsla mellan de frikyrkliga; dessutom
— 367 —
— 368 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
