FRIMURERI Frimmel, Theodor von, tysk konst- och musikhistoriker (1853—1928), 1884—93 anställd vid hovmuseet i Wien. F. har bedrivit ivriga Beethovenforskningar: ”Beethoven” (i ”Be-rühmte Musiker”, 5 Aufl. 1919), ”Beethoven und Goethe” (1883) och utg. ”Handbuch der Gemäldekunde” (2 Aufl. 1904) m. m. F.S-l. Frimont [-må'], Johann Maria, greve av Palota, furste av Antrodocco, österrikisk krigare (1759—1831). I krigen mot turkarna och fransmännen utmärkte sig F. genom djärvhet och beslutsamhet och blev 1813 general av kav. 1815 besegrade han som österrikisk överbefälhavare i Italien Murat och inträngde därpå i Sydfrankrike, slog Suchet och besatte Lyon. 1821 kuvade F. upproret i Neapel och belönades därför av dess konung med furstetiteln. 1831 nedslog han resningen i n. Italien och blev s. å. president i hovkrigsrådet. P.S. Frimurare, se Frin ureri. Frimurarehuset, se Frimurareordens i Sverige stamhus. Frimurareorden, se Frimureri. Frimurareordens i Sverige stamhus. Frimurarelogerna i Stockholm sammanträdde till en början å olika lokaler, vanl. en restaurang, men 1776 förhyrdes för samtliga logernas räkning ”Generalassistance-Contoirets” hus å Rid-darholmen, vilket inköptes för Frimurareordens Frimurareordens stamhus i Stockholm. räkning 1783. Som lokalerna här senare blevo otillräckliga för orden, inköptes 1874 det vid Blasieholmstorg belägna Bååtska palatset, som alltjämt är ordens stamhus. Detta förnämliga palats uppfördes på 1660-talet för riksskatt-mästaren Seved Bååt av N. Tessin d. ä. och består av ett mittparti och två flyglar åt v. mot Blasieholmsgatan. 1875—-77 lät orden tillbygga två flyglar åt ö., omslutande en gård, som sedermera överbyggts. Av det gamla palatsets inredning är åtskilligt bevarat. I de ny-tillbyggda flyglarna befinna sig två stora tre-skeppiga ordenssalar, upptagande flyglarnas hela bredd. I den gamla n. flygeln blevo arkiv och bibi. 1912 installerade i nyinredda lokaler; här äro även några salar upplåtna åt ordens samtidigt grundade museum, som innehåller intressanta och värdefulla samlingar av sv. och utländska frimurareföremål. J.Rk. Frimureri. Den byggnad el. bygghydda, som de engelska medeltida byggnadsarbetarna — i likhet med vad som ägde rum i andra länder, ss. i Tyskland (Bauhütte) och i Frankrike — uppförde för eget bruk vid byggnadsplatsen, kallades lodge (lat. loggia), och denna benämning övergick småningom att jämväl beteckna byggnadsskrået el. sammanslutningen av byggnadsarbetare. Det engelska ordet mason betyder ej blott murare utan även stenhuggare och annan vid ett bygge sysselsatt; med benämningen freemason (fr. franc-macon, ty. Freimaurer, sv. frimurare), som påvisats redan under 1300-talet, torde ha avsetts en stenhuggare av högre klass, en bildhuggare, en skulptör. För de engelska byggnadsskråna gällde stadgar, av vilka de äldsta till vår tid bevarade härstamma från 1300-talet. Efter medeltidens slut, särsk. under 1600-talet, ingingo i de engelska byggnadslogerna män, som icke tillhörde byggnadsfacket utan andra yrken och högre samhällsklasser, och logerna förlorade småningom sin urspr. betydelse. Några i London fortlevande bygghyddor sammanslöto sig 1717 under medverkan av prästen James Anderson, jur. d:r J. T. Desaguliers m. fl. och bildade den engelska frimurarestorlogen, som icke längre befattade sig med praktiskt byggnadsarbete utan utgjorde ett ordenssamfund, som skulle befrämja andlig byggnad med begagnande av de gamla bygghyddornas symboler, emblem och traditioner. Härmed framträdde f. offentligt ss. ett sällskap med andligt och symboliskt innehåll och med religiösa grundsatser till individens förädling och för utövande av människokärlek, stående utanför alla politiska frågor och stridigheter. Anderson utarbetade 1721 för ordenssamfundet på grundval av bygghyddornas gamla stadgar en författning, ”The con-stitutions of the freemasons”. I en kort härefter grundad skotsk frimurarestorloge ingingo flera skotska från 1500- och 1600-talen existerande byggnadsloger, vilka sålunda utan avbrott i arbetet från rena hantverksloger blevo frimurareloger i modern mening. F. utbredde sig nu hastigt från England över hela den civiliserade världen men kom att i de olika länderna påverkas av skilda nationella synpunkter och förhållanden, varigenom åtskilliga frimuraresystem uppstodo, vilka i flera och fundamentala hänseenden äro från varandra skiljaktiga, så att knappast mer än namnet kan anses vara för dem gemensamt. Dessa skiljaktigheter ha med tiden blivit allt — 373 — — 374 —