Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frontalitet - Frontalplan - Frontanfall - Frontenac, Louis de - Frontespis - Frontinus, Sextus Julius - Frontlinje - Fronto, Marcus Cornelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRONTO
Arkaisk staty från
Akro-polis med nästan
fullständig frontalitet.
turen beträffar. F.-lagen formulerades först av
Julius Lange (”Billedkunstens Fremstilling af
Menneskeskikkelsen i dens ældste Periode”,
1892) och har
sedermera modifierats
av Lewy m.fl. F.
utmärker en
fullkomlig jämvikt i
den mänskliga
gestalten med
överensstämmelse el.
balans mellan dess h.
och v. sida;
mittplanet går då genom
näsa, hals, ryggrad,
navel o.s.v. Böjning
el. vridning är
utesluten; i fråga om
armarnas el. benens
ställning behöver
dock icke full
motsvarighet råda. F.
är utmärkande för
den hieratiska
konsten, såväl i
Egypten som i Orienten,
och även för den
äldre grekiska
konsten. Framförallt
härskar den inom
den ideala friskulpturen. De primitiva folkens
bildkonst bestämmes även av f:s lag.
Rörelsemotivet, tidigast framträdande i reliefen, har
emellertid redan under arkaisk tid börjat
upplösa den stränga f. Jfr A. Hahr,
”Rörelsefigurer i antik skulptur” (1915). E.W.
Fronta’lplan är det plan, som hos bilaterala
(se d. o.) djur går genom kroppens huvudaxel
och skiljer dorsalsidan från ventralsidan. Hos
människan går f. parallellt med pannan.
Vin-kelräta med dessa, men fortfarande med
kroppsaxeln parallella plan kallas s a g i 11 a
1-p 1 a n. H.W.;Wk.
Frontanfall, se Front.
Fronteiiac [-[fråta-na’k],-] {+[fråta-
na’k],+} Louis de
Buade, greve de F.
et Palluau, fransk
koloniguvernör (1620
—98), deltog i
30-åri-ga kriget, ledde 1669
en fransk exp. till
Kreta och blev 1672
guvernör över
Frankrikes nordamerikanska besittningar. Här
visade F. synnerligen
framstående
egen
skaper, genomförde åtskilliga reformer samt
tryggade i flera krig mot irokeserna den
franska besittningen av Canada. Slitningar
mellan F. och övriga koloniala myndigheter samt
mellan F. och kronan förmådde denna att 1682
återkalla honom, 1689 sändes dock F. åter ss.
guvernör till Canada. Med kraft bekämpade
han de angrepp, som engelsmän och irokeser
riktade mot kolonien; på olika sätt tryggades
dess fortbestånd och underlättades dess vidare
utveckling. De exp. mot s., som kommo att
medföra grundläggandet av Louisiana, hade i
F. en gynnare. — Litt.: W. D. Le Sueur, ”Count
F.” (1906). B.
Frontespi’s (fra. frontespice, till lat. frons,
panna, och spi’cere, se). 1) Boktr., titelblad på
bok, särsk. sådant prytt med gravyrer el.
träsnitt; även om gravyrer el. träsnitt, anbragta
omedelbart framför det eg. titelbladet,
titelgravyr, -plansch. W.N.
2) Byggn., ovan taklisten å en byggnad
upp
svensk herrgård, Tuna i Kalmar län, med
frontespis.
stigande mittparti, inrymmande bostadsrum och
vanl. upptill avslutat med en fronton (se d. o.).
G.W.W.
Fronti’nus, Sextus Julius, romersk
ingenjör och officer (o. 40—103), blev prætor 70
och var 76—78 ståthållare i Britannien, där
han ådagalade stor militär duglighet. F. var
flera gånger konsul; han är även känd som
teknisk skriftställare. Hans stil är enkel men
vårdad. Bevarade skrifter: ”Strategemata”
(”Krigslister”) i 3 böcker (uppl. av G. Gundermann,
1888); ”De aquis urbis Romæ” (uppl. av F.
Krohn, 1922), en skrift om det romerska
vatten-ledningsväsendet, vars chef han var 97. E.L-m.
Frontlinje, se Front.
Fronto, Marcus Cornelius, romersk
retor och jurist (d. trol. före 170 e. Kr.) bördig
från Cirta i Afrika, konsul 143, lärare för
prinsarna Verus och Marcus Aurelius. Den sistn.
sökte F. förgäves förmå att ägna sig åt retoriken.
Uppslagsbok. X. _____ 417 ___
14
— 418 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
