- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 10. Françon - Gaugamela /
419-420

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fronto, Marcus Cornelius - Fronton - Front range - Frontriktning - Frosch - Frossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRONTON

F:s skrifter, som beundrades av samtida och
senare förf., ha varit förlorade till 1815, då A.
Mai fann en del i palimpsest och senare
ytterligare något i en codex i Vatikanen. Bland dem
märkas: brev till kejsarna Verus, M. Aurelius
och Antoninus Pius, tal samt ”Principia
hi-storiæ” (företal till en skildring av Verus’
bragder i partherkriget) och ”De differentiis
voca-bulorum”. F. beundrade den äldre romerska
litteraturen, och hans språk är arkaiserande. S.Ss.

Fronto’n, vanl. triangelformat, dekorativt
byggnadsparti, utgörande avslutningen upptill
av en gavel el. placerat ovan taklisten å en
långsida el. över dörr, fönster el. dyl. Se pl. vid
Byggnadskonst: Pantheon i Rom,
Schau-spielhaus i Potsdam m.fl. G.W.W.

Front range [frent relnj], den östligaste
kedjan i Rocky mountains i n. Colorado, U. S. A.;
högsta topp Longs peak, 4,348 m. J.C.

Frontriktning, se Front.

Frosch [fråf], mus., stråkens nedre ända. I
f. ligga de bandartat utbredda taglen (el.
numera även tunna metalltrådar) fästade; de
kunna spännas el. slappas medelst en vid stångens
ände anbragt skruv. Att spela ”vid f.” (”au
talon”) är svårt och fordrar en smidig och väl
avvägd stråkteknik. H.M.

Frossa är det sv. namnet för malaria (av
ital. mala aria, dålig luft), en i sumpiga
trakter, särsk. i varma och tropiska länder, vanlig
sjukdom, som förr ansågs uppstå genom
ut-dunstningar från sumpmarkerna, därav
namnet. I tropiska malariatrakter benämnes
sjukdomen även klimatfeber, kustfeber, växelfeber
(lat. febris intermi’ttens). I Sverige har
sjukdomen haft en mängd andra namn, ss.
augustifeber, frysesjuka, kolla, rågfeber, rågfubb,
var-dags-f., varannandags-f., växelfeber. F. har
varit ett av de största hindren för människan vid
hennes erövring av jorden. Stora områden av
denna skulle ännu vara obeboeliga, om man
icke förmått bekämpa f. Dess
utbredningsområde sträcker sig från 60° n. till 40° s. br.,
sammanfallande med gränsen för isotermen + 15 å
16° C. Dess intensitet och frekvens tilltaga från
polerna mot ekvatorn. — F. uppträder
endemiskt huvudsakligast i de tropiska delarna av
Afrika, i sht i Senegals och Gambias
flodområden och på hela Guineakusten. I Asien
förekommer f. framförallt i Indien och på de flesta
av de Ostindiska öarna. Vidare är den mycket
utbredd i Kinas och Japans kustland och
floddalar. I Australien härskar sjukdomen särsk.
i n. delen samt på kusterna av Nya Guinea. På
v. halvklotet uppträda de svåraste endemierna
på Västindiska öarna samt på kusterna av
Mexikanska viken och i Brasilien. Mindre intensiv är
sjukdomen på n. delen av Sydamerikas västkust

och i Nordamerika. — I Europa äro länderna
kring Medelhavet f:s huvudsäte, vidare ö.
Europa (Ungern, Polen, Europeiska Ryssland), men
även i Frankrike, Belgien, Holland, Tyskland
och Österrike finnas härdar. — I Sverige är f.
numera mycket sällsynt. Den har hos oss
under de senaste årtiondena endast uppträtt med
sporadiska fall, då vanl. ss. importerad (den
sjuke har ådragit sig sjukdomen utomlands) —
ifrån att förut ha varit en verklig folksjukdom.
Under sin blomstringstid hemsökte f. i sht
kuststräckorna vid Östersjön samt vid de stora
insjöarna, företrädesvis Mälaren och Vänern.
Nedanstående karta visar schematiskt f:s
utbredning över jorden.

Karta över frossans ungefärliga utbredning på
jorden.

Under världskriget utbreddes sjukdomen
genom trupprörelserna över hela
krigsskådeplatsen. Framför allt härjade f. vid Gallipoli, och
dödlighetsprocenten var bland trupperna i
Albanien icke mindre än 6 °/o. — En stor f.-epidemi
drog över hela Europa 1557—58, och dylika
pandemier i Europa omtalas även från 1678—
82, 1718—22, 1748—50, 1770—72, 1779—83 samt
1806—12. En av de svåraste och omfångsrikaste
epidemierna härjade över hela jorden 1823—27.
De sista pandemierna äro från 1855—60 och
1866—72. Den sista stora f.-epidemien i Sverige
omfattar större delen av 1850-talet och
början av 1860-talet. — Trots dessa härjningar och
trots att f. är en av de tidigast kända och mest
utbredda sjukdomarna, förblev
sjukdomsorsaken en fullst. gåta ända till 1880, då den franske
forskaren Laveran i Algier upptäckte parasiten
i blodet hos människan. Snart ådagalades, att
parasiterna voro sjukdomens orsak. Den
engelske läkaren Ross, 1897 (Nobelpristagare 1902),
och den italienske zoologen Grassi, 1898, ha äran
av upptäckten, att parasiterna inympas i
människans blod av en viss myggart, Ano’pheles.
Tack vare undersökningar av bl. a. Gerhart,
Celli, Golgi, Kock m. fl. är f.-parasitens biologi
nu välkänd, och f.-forskningen har framskridit
så långt, att denna sjukdom kan betecknas som
måhända den bäst kända av alla. —
Malariapa

— 419 —

— 420 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 31 13:27:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-10/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free