Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FROSSA
rasiten är en protozo av släktet Plasmo’dium.
Tre olika arter ge upphov till tre olika,
karakteristiska slag av frossa: 1) Plasmodium vivax,
varannandagsfrossa el. tertianfeber, 2) P.
ma-la’riæ, tredjedagsfrossa el. qvartanafeber, 3) P.
immacula’ tum, tropisk malaria. Parasiterna
överföras i människans blod genom stick av
Anopheles-myggan, om myggan förut stuckit en
f.-sjuk. Myggor, som icke stuckit i f.-sjuk, äro
ofarliga. Av egentliga stickmyggor finnas hos
oss utom nämnda släkte ytterligare ett, Culex,
till vilket den vanliga myggan hör. Anopheles
förekommer överallt, där klimatet medgiver det,
hos oss ända upp i Lappmarken. Den
särskiljes lätt från den ofarliga Culex därigenom, att
den har mörka fläckar på vingarna (därav
namnet Anopheles maculipe’nnis), medan Culex
saknar dylika. Dessutom skiljes den från vår
vanliga mygga genom att den ”står på huvudet”,
när den sticker, se bilden:
T.v. Culex, t.h. Anopheles. Underst de bägge
arternas vingar i förstoring.
Endast honorna sticka, hannarna suga saft ur
växter. Myggorna dölja sig på dagen och suga
blod i regel blott om aftonen el. natten, varför
nästan alla infektioner inträda då. —
Parasiterna genomgå en tvåfaldig utvecklingscykel, dels
en könlös (schizogoni) i den f.-sjukes blod, dels
en könlig (sporogoni) i Anopheles-myggan.
Utanför människo- och myggorganismen kunna
plasmodierna ej utvecklas. Sedan den
nålfor-miga, c:a P/2 my stora yngsta
utvecklingsformen av parasiten, den s. k. sporozoiten, genom
myggsticket överförts från myggans
spottkört-lar till människans blod, försiggår den könlösa
utvecklingen på så sätt, att sporozoiten
intränger i de röda blodkropparna, tillväxer och
delar sig, varvid blodfärgämnet, hemoglobinet
(se d. o.), förvandlas till svarta pigmentkorn,
vilka samlas i parasitens kropp. Genom radiär
segmentering uppdelas parasiten i segment, och
slutl. spränges den röda blodkroppen
(sporula-tion). De nya delningsformerna (merozoiter)
komma ut i blodet och intränga i nya
blodkrop
par, varefter det skildrade förloppet upprepas.
— Bredvid denna könlösa form bildas i
människans blod också könliga former, de s. k.
ga-meterna. Den hanliga formen är minst
(mikro-gameten), den honliga störst (makrogameten).
Dessa parasitformer cirkulera i blodet utan att
vidare dela sig och utan att giva upphov till
de karakteristiska frossanfallen, vilka inträda
vid sporulationen. Genom stickande av en
f.-sjuk människa uppsuger myggan dessa gameter
i sin mage, där befruktningen äger rum och
en ny organism, kallad ookinet, bildas. Denna
genomborrar myggans magvägg och bildar på
ytterväggen en cysta, i vilken tallösa sporozoiter
utvecklas. Dessa komma efter cystans bristning
in i myggans kroppskaviteter och därifrån till
myggans spottkörtlar, varifrån de vid myggans
stick överföras till människan. Utvecklingen
hos myggan tager i vanliga fall en tid av 10—14
dagar.
Betingelsen för att tertianaparasiten — den i
Sverige vanligaste — skall kunna utveckla sig
inom myggorganismen, är, att yttre temp. i
regel icke får understiga +15 å 16° C.
Qvartana-parasiten behöver högre temp. och tropican i
allm. +30° C. Hos de infekterade myggorna i
de tempererade zonerna gå under
övervintringen f.-parasiterna mestadels under, varför
myggorna på nytt måste infektera sig nästa år,
och sjukdomens uppträdande är beroende dels
Schema över frossparasitens livscykel, a sporozoit
intränger i röd blodkropp, tillväxer (b) och
parasiten fyller blodkroppen (c); d parasiten delar sig,
blodkroppen spränges sönder och
delningsproduk-terna, merozoiterna (e), komma ut i blodet samt
tränga in i nya blodkroppar (f). En del
merozoiter utbilda sig till könsdjur, hanliga (g) och
honliga (h) gameter. Komma dessa över i
myggans tarm, då hon suger blod från en frossjuk,
dela sig de hanliga gameterna och talrika
tråd-formiga mikrogameter (i) uppkomma. De honliga
gameterna dela sig däremot icke utan förbli stora
s.k. makrogameter (k). Dessa befruktas av
mikrogameter (i) och bilda då s.k. ookineter (1), vilka
vandra in 1 myggans magvägg (m) och utbildas till
cystor, i vilka sporozoiter utvecklas. Cystorna
brista sönder och sporozoiterna (a) bli fria.
— 421 —
— 422 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
