Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FROSSA
på tidpunkten, när myggorna äro fullt
utvecklade, dels på om temp. möjliggör parasitens
utveckling hos myggan. Inkubationstiden för
sjukdomen utgör vid tertianan merendels 10—
14 dagar, vid qvartanan 10—20 dagar och vid
tropican 5—10 dagar. Det karakteristiska för
sjukdomen är feberanfallen. Perioder av hög
temp. växla med feberfria intervaller
(växelfeber). De lättare formerna av f. — de hos oss
förekommande — förlöpa merendels som
ter-tianafeber, vid vilken det 6 till 8 tim. varande
feberanfallet upprepas efter 48 tim.,
sammanfallande med den ovan beskrivna sporulationen.
Temp. stiger raskt till 40 å 41° C. och t. o. m.
ännu högre samt faller åter lika raskt. Sådana
anfall kunna upprepas veckovis. Anfallet
börjar mest på förmiddagen el. middagen och
sätter in med en häftig frossbrytning. Därefter
inträder stark hettkänsla, hudrodnad, ökning
av puls och andning samt mjältansvällning.
Temp.-sänkningen inträder under stark
svett-ning, alla sjukdomssymtom släppa efter.
Endast mjälten blir ännu något förstorad.
Parasiten till denna sjukdomsform kännetecknas
genom sin stora rörlighet inom blodkropparna
(därav namnet vivax). Mindre ofta
förekommande är qvartanafebern, vid vilken
feberanfallen återkomma efter 72 tim.
(sporulations-tiden). Parasiten är orörlig inom de röda
blodkropparna. I övrigt visar qvartanafebern
samma förlopp som tertianafebern. Vid båda
kunna två 24 tim. från varandra i sin
utvecklingsperiod skilda generationer förekomma bredvid
varandra. Vid tertianafebern visar sig då
dagligen ett feberanfall (den s. k. kvotidianafebern),
vid qvartanafebern följer på två feberdagar en
feberfri. Tre generationer kunna på samma sätt
av qvartanaparasiten ge dagliga feberanfall.
Den svåra formen av f. förekommer nästan
uteslutande i tropikerna och kallas därför mest
tropikfeber el. klimatfeber, men även i de varma
länderna i den tempererade zonen iakttager man
svåra fall på sensommaren, t. ex. i Italien.
Plasmodium immaculatum, tropikfeberns
parasit, karakteriseras därigenom, att sporulationen
i regel försiggår i de inre organens blodbanor
(mjälte, lever, benmärg, hjärna), och parasitens
typiska gametform är de s. k. halvmånarna, som
Laveran upptäckte. Under det att tertianans
och qvartanans förlopp äro mycket konstanta,
är bilden av tropikfebern mycket växlande. Den
skiljer sig från tertiana- och qvartanafebern
genom feberns förlopp och särsk. genom de svåra
förgiftningssymptomen. Den initiala frossan
saknas. Feberkurvan är atypisk och rik på
varianter. Mången gång uppträder mellan de
enstaka anfallen ingen feberfri intervall. Febern
åtföljes ofta av en svår omtöckning med kramper
och delirier. Den långa varaktigheten av
anfallen och de korta intervallerna förhindra
återhämtning. Så uppstår fort höggradig anemi (se
Blodbrist), och utan behandling kan döden
snart följa av hjärtsvaghet. Hämtar sig den
sjuke, kan en omedelbar läkning inträda, men
vanligare lölja efter någon tid recidiv, vilka vid
otillräcklig behandling föra till
utmattningstill-stånd (malariakakexi, se Kakexi). Det akuta
förloppet av f. går ofta över i ett kroniskt
stadium med vanl. relativt små temp.-stegringar.
Mjälten är i dessa fall ofta mycket förstorad
och hård; även levern är svälld. På gr. av
sönderfall av röda blodkroppar tillkommer
höggradig anemi, huden blir blekgul, talrika
komplikationer från inre organ, bl. a.
matsmältningsorgan och njurar äro vanliga. Stundom
förorsaka f.-parasiterna en stor del ännu ganska
outredda, atypiska sjukdomstillstånd (s. k.
lar-verad malaria). En svårartad komplikation till
den tropiska malarian är hemoglobinurin (se
d. o.). — Antalet insjuknade är i olika
malariatrakter mycket olika. I regel är det mycket högt
och kan ofta vara upp till 80 å 100 °/o.
Dödligheten vid tertianan är ringa, i allm. blott 0,5 till
1 °/o, vid tropikfeber i regel över 3 °/o, men med
hänsyn til’ de höga insjukningstalen är dock
dödsfallens antal mycket stort. — I analogi med
parasitens utveckling och infektionssättet
bekämpas f. dels 1) genom åtgärder, som skydda
människan från att stickas av
Anopheles-myg-gan i malariatrakter: myggnät för att hindra
myggornas inträngande i bostäderna, spec. till
sovplatserna, undvikande av utevistelse om
aftonen, kroppsbeklädnad, som hindrar myggan
från att sticka, myggsäker isolering, särsk. av
sängliggande f.-sjuka; 2) åtgärder till
förhindrandet av myggornas utveckling: dränering,
förstörandet av larver, desinfektion o. s. v.; 3)
åtgärder, som direkt döda f.-parasiterna i blodet:
det suveräna medlet är här kininet (se d. o.),
som dock icke dödar gameterna. Kininet
användes både terapeutiskt och profylaktiskt. Ss.
ex. på f.-frekvensen och den därmed
sammanhängande kininbehandlingen kan nämnas, att i
Indien enl. den officiella statistiken 1909/10
användes c:a 75,000 kg. kinin. Av andra medel
kunna nämnas plasmochin, methylénblått,
sal-varsan, neosalvarsan o. s. v. -— Hos husdjuren
förekommer icke äkta f. Likaså är icke den
hos fåglar och flädermöss iakttagna malarian
densamma som hos människan, med undantag
kanske för malarian hos människoaporna.
Dock står fågelmalarian rätt nära den
mänskliga f., så att t. ex. det 1926 upptäckta nya
medlet plasmochin kunde utprovas på fågelmalaria.
— Om behandlingen av sinnessjukdomen
para-lysie générale (deme’ntia paralylica) med mala-
— 423 —
— 424 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
