Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frossa - Frossard, Charles Auguste - Frossparasiter - Frossörtsläktet - Frost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FROST
Frossört, Scutellaria
gale-riculata.
ria — Wagner-Jauregg — se P ar a ly sie g
é-n é r a 1 e. Ang. kininbehandling,
immunitets-förhållanden m. m. vid f. hänvisas till
specialarbeten i den rikliga hithörande litteraturen.
— Jämlikt Medicinalstyrelsens cirkulär av 30/«
1924 hör f. (malaria) till de anmälningspliktiga
sjukdomarna. G.A-g.
Frossard [fråsa’r], Charles August e,
fransk militär (1807—75), deltog ss.
kompaniofficer i fälttågen i Belgien 1831—32 och i
Algeriet 1833 samt blev 1853
forifikationsbefälhava-re i Oran. Befordrad till general 1855, ledde F.
befästningsarbetena under Krimkriget och
deltog ss. chef för fortifikationen i 1859 års
fälttåg. Vid krigsutbrottet 1870 erhöll han befälet
över II :a kåren och vann med denna den
obetydliga framgången vid Saarbrücken s/s, men
blev slagen 6/s vid Spicheren och sedermera
fången vid Metz. Efter fredsslutet blev F. 1873
medl. av högsta krigsrådet och 1874 ordf, i
be-fästningskommittén. Han har utg. ”Rapport sur
les opérations du II :e corps de 1’armée du Rhin
1870” (1871). E.Bz.
Frossparasiter, se Frossa.
Frossörtsläktet, ScutellcTria, av fam.
läpp-blomstriga, omfattar o. 180 arter, örter, sällan
halvbuskar el.
buskar, spridda över
hela jorden. I
Sverige förekomma 2
arter: S.
galericu-la’ta, frossört,
getnos, en 2—4 dm.
hög, flerårig ört
med ofta mycket
grenig och slank,
skarpt 4-kantig
stam, naggade blad
och stora, blå, i
bladvecken
ensamma, ensidigt vända
blommor, allmän
på fuktiga,
gräsbevuxna ställen,
insjöstränder o.d.; S.
hastifo’lia,
toppfrossört, är 1—2
dm. hög, med
hel-bräddade blad och
toppställd
blomsamling, i övrigt lik
föregående, men
mindre allmän.
A.V-e.
Frost kallas en avkylning av marken och de
lägre luftlagren under 0°. Denna avkylning
har för lantbruket och trädgårdsskötseln
farliga konsekvenser, om den inträder under
års
tider, då växter kunna taga skada av den låga
temp. F. kan bero därav att 1) luf , vars temp.
är under 0°, strömmar från kalla områden in
över ett varmare och avkyler detta (a d e k t i
v-frost), el. att 2) genom utstrålning (s t r å
1-ningsfrost) jordytan och de närmast
denna belägna luftlagren avkylas under 0°, vilket
oftast inträ ler under natten el. tidiga
morgontimmar. Advektivfrosten kan ofta förutsägas på
grundvalen av den allmänna
väderlekssituatio-nen och efter samma metoder, med vilka
väderlekstjänsten i allm. arbetar.
Strålningsfros-ten har man också sökt förutsäga. Äro
utsikterna för mulen himmel stora, är f.-faran
genom utstrålning liten; äro utsikterna för klar
himmel stora, finnes fara för f. Sannolikheten
för f. är beroende av lufttemp. och luftens
fuktighet. Då avkylning genom utstrålning lättare
går under 0°, ju lägre lufttemp. är, äro
utsikterna för f. större, ju lägre temp. är (vår och
höst). Utstrålningen är mindre, ju större
luftens relativa fuktighet är. Ju fuktigare luften
vid en bestämd temp. är, desto mindre blir
därför sannolikheten för f. Är luftens fuktighet så
stor, att dimbildning vid avkylningen inträder,
innan temp. fallit under 0°, finnes ingen fara
för f. Dels förhindrar dimbildningen ytterligare
kraftig utstrålning, dels frigöres vid
dimbildning värme. Ju starkare vinden är, desto
mindre fara finnes för strålnings-f. Genom
konvektion (se d. o. och Turbulens) tillföres näml,
marken oupphörligt värme från överliggande
luftlager. De här nämnda faktorerna måste
tagas i betraktande vid förutsägelse av
strålnings-f. Emellertid spela även rent lokala
förhållanden en stor roll och försvåra en allsidigt
gällande förutsägelse. Utstrålningens intensitet är
beroende av markens beskaffenhet. En glatt yta
strålar mindre än en skrovlig. Värme ledes från
underliggande jorlager mot ytan, så snart denna
avkylts till en temp., som ligger under dessas
temp. Avkylningen är därför beroende såväl av
ytans beskaffenhet som av de underliggande
jordlagrens värmeledningsförmåga. (Vikten av
dränering!) Därtill kommer vidare, att det spec.
värmet av ytlagret spelar den rollen, att
avkylningen blir större vid samma utstrålning, om
spec. värmen är liten, än om den är stor.
Kännedomen om jordlagrens beskaffenhet är alltså
av stor betydelse för angivandet av huruvida
natt-f. skall inträda. Man har också erfarenhet
av, att en trädgård svårt kan härjas av f.,
samtidigt som en närbelägen går fri. En dylik
olägenhet i f.-hänseende kan också orsakas av olika
topografiska förhållanden. En kulle utsättes
mindre för f. än en sänka, därför att den genom
avkylningen bildade kalla luften, som är tyngre
än den varmare, flyter bort och ned i sänkor-
— 425 —
— 426 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
