Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktmögel - Frukt- och fröspridning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRUKT- OCH FRÖSPRIDNING
fructige’na angriper äpple- och päronträd
(kärn-f.), M. cine’rea särsk. plommon- och
körsbärsträd (sten-f.); båda svamparna
föranleda förruttnelse av den ännu på
trädet hängande frukten. Vid den vanligaste
formen av sjukdomen frambryta ur det
läderbruna el. på annat sätt missfärgade
förruttnelsestället grå (av M. cinerea), gulaktiga (av M.
jructigena), små, vårtlika, ofta ringformigt
ordnade bildningar, som innehålla talrika sporer.
Hos den andra, mindre vanliga formen,
saknas de vårtlika bildningarna, fruktytan blir slät
och svart samt småningom broskartad. I det
förra fallet avfaller den angripna frukten rätt
snart, i det senare sitter den länge kvar och kan
t o. m. övervintra. Den skada, denna sjukdom
åstadkommer, är betydande, särsk. i vissa
trakter och under fuktiga år, varunder den t. o. m.
kan uppträda epidemiskt. F. angriper även
fruktträdens blommor och unga skott, varvid
dessa bortdö och sålunda skadan blir ännu
mer fördärvbringande. — För att bekämpa
sjukdomen böra om möjligt frukterna hindras
från att skadas av insekter och larver genom
trädens besprutning med lämplig vätska.
Bort-döda grenar och blommor, intorkade el.
angripna frukter böra genast avlägsnas från träden,
ev. uppsamlas från marken samt brännas el.
djupt nedgrävas. A.V-e.
Frukt- och fröspridning. För en växtarts
fortbestånd och utbredning är det viktigt, att
frukter och frön frigöras från moderväxten och
föras bort från denna. I vissa fall äga växterna
förmåga att slunga bort sina frukter och frön,
i andra fall sker dessas spridning passivt
genom vissa transportmedel, vilka huvudsaki. äro
av tre slag: vind, vatten och djur. Vid den
aktiva spridningen betjäna sig växterna
mången gång av ballistiska inrättningar,
varvid drivkraften lämnas genom t. ex. stammens
el. fruktskaftens elasticitet (se B a 11 i s t e r), el.
ock uppstå antagonistiska spänningar hos
delar av moderväxten, ss. fruktvägg och fröskal,
vid vilkas utlösning momentana rörelser
inträda, varigenom frön, resp, frukter bortslungas
(s. k. explosionsfrukter, frukter av springkorn,
harsyra, violer m. fl.). Hos frukterna av
man-ceniljträdet, vilka springa sönder med
knallen av ett pistolskott, slungas fröna på detta
sätt ända till 15 m. bort från moderväxten. Hos
en del växter förekomma frukter, försedda med
styva hygroskopiska borst, vilka vid växling
i fuktighetstillståndet förändra läge och form
och därvid åstadkomma en ställförflyttning i
bestämd riktning (s. k. hoppande och krypande
frukter). Exempel härpå lämna knöl- och
ängs-havre samt vissa andra gräs. — För passiv,
genom medverkan av vinden skeende
sprid
ning (anemokor spridning) visa
växterna ofta utpräglade anpassningar. Fröna
kunna vara utomordentligt små och lätta, så att de
föras bort även vid svaga luftströmningar, ss.
hos orkidéer, ljung- och viveväxter, talrika
epi-fyter i den tropiska regnskogen m. fl. Hos frön,
resp, frukter, som äro för tunga för att kunna
hålla sig svävande i luften, utbildas i och för
vindspridningen särskilda mer el. mindre
komplicerade inrättningar, varigenom spec. vikten
nedsättes och beröringsytan för vinden ökas, ss.
fallskärmar av skilda slag, fjäder- och
hårpenslar, hårbildningar, vingar m. m. Även större
frön utan flyginrättningar kunna vid starkare
vindstötar bortslungas från moderväxten, och i
vissa fall sker fruktens öppnande på sådant
sätt, att fröna först vid dylika tillfällen
utskakas, ss. hos vallmo och blåklockor, vilkas
kapsel vid mognaden öppnar sig med hål i spetsen
el., då frukten är hängande, vid basen (se
Frukt). Stundom lösgöres växten i sin helhet
från sitt substrat el. frigöras delar av
densamma och drivas med fröna kvarsittande omkring
av vinden, varvid dessa efter hand kringspridas.
Exempel på dylika mark- el. stäpplöpare äro
jerikorosen, gatkrasse, martistel, sodaört m. fl.
Hos många växter stå fruktställningarna som
s. k. vinterståndare kvar över vintern, rika på
frukter och frön, som genom vinterstormarna
rivas loss, särsk. då vindens kraft förstärkes
genom yrsnö (kionokor spridning). —
Vid den hydrokora spridningen
ut-göres transportmedlet av vatten, varvid
frukter, resp, frön ingå i driften (se d. o.) i bäckar,
floder, insjöar och i havet. Detta spridningssätt
förekommer särsk. hos vatten- och
strandväxter, vilkas frön, resp, frukter äga flytförmåga
och äro försedda med skyddsmedel mot
vattnets skadliga inverkan, så att de under
transporten bibehålla sin grobarhet. Förmågan att flyta
härrör i de flesta fall av luftförande håligheter
i fröskalet, resp, yttre fruktväggen, ur vilka
luften först efter längre tids beröring med vatten
förtränges. I andra fall äro frön, resp, frukter
tyngre än vattnet, men hålla sig flytande till
följd av dettas ytspänning. Frönas, resp,
frukternas ytor äro näml, glänsande och ej
vätbara el. i vissa fall överdragna med ett tunt
skikt olja. Hos näckrosen ruttnar den bärlika
frukten och sönderfaller därvid hos den gula
i bitar, vilka hålla sig svävande på gr. av de
däri inneslutna, vid förruttnelsen bildade
gaserna, el., ss. hos den vita näckrosen, frigöras
fröna från fruktköttet och flyta bort, emedan
de äro omgivna av ett slemmigt, luftförande
hölje. Säregna hydrokora
spridningsinrätt-ningar förekomma hos mangroveväxterna (se
d. o.). Med havsströmmarna kan förflyttning
— 443 —
— 444 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
