Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frälse - Frälsebonde - Frälsefrihet - Frälsehemman - Frälsejord - Frälseköp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄLSEBONDE
sitta sådan jord tillkom urspr. endast adeln
om K. m:t icke av nåd medgav undantag.
Småningom utsträcktes dock rätten att besitta
f.-jord till medl. av andra stånd. Enl. 1723 års
adelsprivilegier fingo sålunda adelns vederlikar
(tjänstemän med kungl. fullmakt) samt präster
och borgare äga allmänt f. Förenings- och
säkerhetsakten 1789 medger denna rätt även för
bönder. Genom privilegierna 1809 upphävdes
adelns uteslutande rätt till ypperligt f., så att
alla samhällsklasser kunde förvärva f.-jord.
Därmed framstod snart orimligheten i att
f.-jord skulle vara undantagen beskattning, och
sedan bönderna genom 1866 års
representationsförändring blivit härskande i sv.
riksdagen, genomdrevo de i olika beslut (1885, 1891,
1901), att de på övrig jord vilande
grundskatterna (se d. o.) skulle avlyftas från denna jord
och avskrivas, så att all slags jordnatur
likställdes i skattehänseende. — Litt.: H. Forsell,
”Sveriges inre historia från Gustaf den förste”
(2 bd, 1869—75); E. Hildebrand, ”Sv.
statsförfattningens historiska utveckling” (1896);
”Sveriges riddarhus” (1928). E.K.
Frälsebonde, bonde, som brukade hemman,
tillhörande ett frälsegods el. av frälsenatur,
stundom även om arrendator under ett
frälsegods. Under äldre Vasatiden kallades även
bonde, som ägde frälserättighet f.
Frälsejordens frihet från skatter till Kronan gjorde, att
f. erlade en väsentlig del av utskylderna till
frälsemannen. Enl. adelsprivilegierna 1569
skulle f. endast deltaga i e. o. skatter och
utskrivning till hälften emot skattebönder. Vad
som ej utgick till Kronan, ägde adelsmannen
rätt att uppbära. Frälsemannen hade vidare en
utsträckt husbonderätt över f., och en rest av
denna husbonderätt försvann först 1878, då
hans utmätningsrätt hos f. bortföll. T.E-r.
Frälsefrihet, sammanfattningen av de
friheter och förmåner, som tillkommo frälseståndet
el. som äro förknippade med jord av
frälsenatur. T.E-r.
Frälsehemman, äldre kam., hemman med
frälse jordnatur, d. v. s. hemman, vilkas
innehavare voro befriade från flertalet av de
skatte-jord åvilande allmänna utskylder (se Frälse
och Frälsejord). I senare kam. rätt skilde
man mellan allmänna f., d. v. s. adelns
strö-gods, samt ypperligt och yppersta frälse, näml,
säteri med tillhörande ladugård samt rå- och
rörshemman (se d. o.). I de skånska provinserna
motsvarades allmänt f. av utsockneshemman,
ypperligt frälse av insocknes- el.
veckodagshem-man. Allmänt f. var befriat från
jordeboksrän-tan och större delen av mantalsräntan. En del
allmänna besvär och gärder utgingo endast med
hälften mot å krono- och skattehemman. I
kommunala pålagor har f. sedan gammalt och
i fastighetsbevillningen från 1810 deltagit ss.
annan jord. Det ypperliga frälset var befriat
från flertalet allmänna besvär, dock icke
kommunala, samt sedan 1810 från bevillningen. Från
början fingo endast frälsemän äga f. 1723
utsträcktes denna rätt till adelns vederlikar samt
präster och borgare, så vitt avsåg allmänt f.
1789 tillerkändes även bönderna samma rätt.
Adelns uteslutande rätt till säterier och
ypperligt frälse bortföll 1810. Med grundskatternas
avskrivning har f. likställts i skattehänseende
med annan jord. I jordeboken redovisas enl.
senaste statistiska uppgift 1910 av Sveriges
67,238 mantal 21,417 ss. f. E.K.
Frälsejord, kam., jord, som förr var (i
huvudsak) skattefri, urspr. därför att ägaren var
fri från de flesta skatter till kronan mot
åtagande att bestrida krigstjänstgöring (se F r ä
1-se). Denna skattefrihet kom redan tidigt,
1300-talet, att fästas vid frälsemannens jordegendom,
vilken blev f. En viss proportion däremellan
och skattejorden sökte kronan länge
upprätthålla bl. a. genom reduktion (se d. o.) av f. till
skatte. F. bestod dels av säterier (se d. o.), där
frälsemännen själva voro bosatta, dels därunder
lydande frälsehemman (se d. o.). Med
grundskatternas (se d. o.) avskrivning, slutligt 1901,
har den reella skillnaden mellan f. och
skatte-jord bortfallit. E.K.
Frälseköp, försäljning av Kronans gods el.
räntor till adelsman under 1600-talet. Genom f.
erhöll den försålda jorden karaktär av
frälsejord, varför staten förlorade rätten till att från
de försålda områdena uppbära inkomsterna och
de viktigaste skatterna, varvid särsk. är att
märka, att även sådan jord, som varit skattejord,
genom f. kunde förvandlas till frälsejord. F.
innebar ett minskande av Kronans årliga
inkomster, men å andra sidan tillförde
köpeskillingen staten betydande engångsinkomster.
Anledningen till att f. företogos, var framförallt
nödvändigheten att anskaffa medel till krigens
finansiering. De första f. avslutades 1622, och
under Gustaf II Adolfs fortsatta regering
på-gingo f. i måttlig utsträckning. De
betänkligheter, som restes mot att på detta sätt minska
Kronans kommande inkomster, övervunnos
därigenom, att Gustav II Adolf och Axel
Oxenstierna avsågo att täcka de ökade statsutgifterna
genom indirekta skatter. Förmyndarregeringen
sökte till en början undvika f. men tvingades
efter 1638 att tillgripa dem i större
utsträckning än tidigare. Den stipulerade visserligen
återköpsrätt för Kronan i köpeavtalen, men då
denna skulle utövas inom natt och år från
drottningens tillträde till regeringen, blev
bestämmelsen värdelös. Statens penningbehov blev
— 475 —
— 476 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
