Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Främlingslegion - Främmande ord - Främmande trosbekännare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMMANDE TROSBEKÄNNARE
Spanien mot karlisterna, i Krimkriget, i
Mexiko 1863 samt i världskriget. Franska f.
räknar (1930) 4 inf.-reg. om tillhopa 17 bataljoner,
5 beridna kompanier och 1 pionjärkompani
samt 1 kav.-reg. om 7 skvadroner. Den
rekryteras av folk med ett ofta äventyrligt förflutet,
varför en mycket hård disciplin måste
upprätthållas; f. har en spridd förläggning i
Frankrikes nordafrikanska besittningar. —
Även en spansk f. finnes. E.O.B.
Främmande ord, se Lånord.
Främmande trosbekännare. Enl. 1686 års
sv. kyrkolag måste alla sv. undersåtar bekänna
den rena evang. läran, bestämd genom bibeln
och de luterska bekännelseskrifterna. Dock
ägde främlingar av annan kristen bekännelse
att vistas i riket, men deras gudstjänst måste
hållas inom lyckta dörrar. Fulla
medborgerliga rättigheter kunde de erhålla endast genom
anslutning till den sv. kyrkan. Häri skedde
ändring genom Gustav HI:s toleransedikt 1781.
Den fria religionsutövning och de begränsade
medborgerliga rättigheter, som här
tillerkändes de kristna av annan bekännelse, kommo
1782 även mosaiska trosbekännare till del.
Dessa fingo dock länge endast bosätta sig i
vissa städer. Deras ställning reglerades
närmare genom k. f. 30/e 1838. R.F :s bestämmelser
i § 16, att konungen skall ”skydda var och
en vid utövningen av sin religion”, blev först
genom en rad lagstiftningsåtgärder under
1800-talet helt förverkligad. Ehuru f. t. erhållit
tillträde till statens ämbeten, enl. §§ 4 och 28 i
R. F., kunna dock statsrådsämbete och sådana
tjänster, varmed skyldighet att undervisa i
kristendom är förenad, endast innehas av
personer, som bekänna ”den rena evang. läran”.
Sedan det gamla konventikelplakatet från 1726,
som förbjöd sammankomster för
religionsövning utan prästerskapets ledning, 1858
upphävts, 1860 föreskrifterna om straff för avfall
från den sv. kyrkan avskaffats, 1870 valrätt
och valbarhet till riksdagen gjorts oberoende
av viss trosbekännelse, ordnades f. t:s rättsliga
ställning genom de s. k. dissenterlagarna 31/io
1931 (k. f. ang. främmande religionsutövare
och deras religionsövning). — En särskild
förordning av samma dag företog på grundval
av riksdagens och kyrkomötets beslut de
ändringar i kyrkolagen, som voro nödvändiga för
den nya lagstiftningens giltighet. 1873 års k. f.
medger f. t. rätt att bilda särskilda
församlingar och för dessa vinna statens
erkännande. Ansökan härom skall göras till konungen
och vara åtföljd av uppgift om trosbekännelse
samt församlingsordning. Bifalles en sådan
ansökan, äger församlingen rätt till offentlig
religionsövning men måste anställa en särskild
föreståndare, som inför myndigheterna är
ansvarig för att gudstjänsten överensstämmer
med den uppgivna trosbekännelsen och
för-samlingsordningen samt skyldig att lämna
erforderliga upplysningar om församlingens
medl. En sådan församling kan även erhålla
rätt till egen kyrkobokföring i huvudsaklig
överensstämmelse med de bestämmelser, som
gälla för sv. kyrkans församlingar. Sådan rätt
har tillerkänts de romersk-katolska
församlingarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och
Gävle. F. t., tillhörande församlingar utan
egen kyrkobokföring, upptagas i de av sv.
kyrkans prästerskap förda
församlingsböcker-na. Dessa böcker skola jämväl innehålla
särskild förteckning över f. t. inom församlingen.
F. t:s prästerskap kan också erhålla rätt att
förrätta vigsel. Sådan rätt har medgivits
prästerskapet inom metodist-episkopalkyrkans
församlingar, de svedenborgska, romersk-katolska
och anglikanska församlingarna, den
reformerta församlingen i Stockholm samt de
mosaiski församlingarna i Stockholm, Göteborg och
Malmö. Dessa församlingars präster ha rätt
att viga, då båda kontrahenterna äro medl. av
deras samfund, el. den ena är medl. därav
och den andra av annat kristet samfund. Ang.
barn till äkta makar, som båda äro medl. av
samma främmande trossamfund, gäller att
dessa ”må i dess lära uppfostras”. Tillhör den
ena maken sv. kyrkan, skall barnet
uppfostras i dennas lära, såframt icke avtal i annan
riktning skriftligen upprättats före
äktenskapets ingående och uppvisats för
vigselförrätta-ren. Barn, som skola uppfostras i annan lära
än sv. kyrkans, kunna befrias från deltagande i
kristendomsundervisningen i folkskola och
lärov. Därvid äga dock skolmyndigheterna
tillse, att barnet ”genom målsmans försorg
erhåller tillbörlig religionsundervisning”. — F.
t:s handlingsfrihet är fortfarande underkastad
vissa inskränkningar. Dessa äro: förbud för
deras församlingar att utan konungens
tillstånd förvärva fast egendom; förbud för
inrättandet av munk- el. nunneorden el. kloster;
förbud för hållande av skolor, där
religionsundervisning meddelas barn under 15 år,
tillhörande sv. kyrkan. — F. t. kunna efter
konungens bestämmande befrias från edgång, där
deras lära icke medgiver sådan. Deras
skatte-skyldighet till sv. kyrkan och dennas
prästerskap är (genom lag 8/i 1908) nedsatt till
hälften mot vad som åligger andra sv. medborgare.
— Medl. av sv. kyrkan, som vill övergå till
annat trossamfund, har att anmäla detta till
kyrkoherden i den församling, han tillhör,
samt att 2 mån. senare genom ny, personlig
anmälan meddela, att han fasthåller vid sitt
Uppslagsbok. X.
16
— 481 —
— 482 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
