FRÄMMANDE TROSBEKÄNNARE Spanien mot karlisterna, i Krimkriget, i Mexiko 1863 samt i världskriget. Franska f. räknar (1930) 4 inf.-reg. om tillhopa 17 bataljoner, 5 beridna kompanier och 1 pionjärkompani samt 1 kav.-reg. om 7 skvadroner. Den rekryteras av folk med ett ofta äventyrligt förflutet, varför en mycket hård disciplin måste upprätthållas; f. har en spridd förläggning i Frankrikes nordafrikanska besittningar. — Även en spansk f. finnes. E.O.B. Främmande ord, se Lånord. Främmande trosbekännare. Enl. 1686 års sv. kyrkolag måste alla sv. undersåtar bekänna den rena evang. läran, bestämd genom bibeln och de luterska bekännelseskrifterna. Dock ägde främlingar av annan kristen bekännelse att vistas i riket, men deras gudstjänst måste hållas inom lyckta dörrar. Fulla medborgerliga rättigheter kunde de erhålla endast genom anslutning till den sv. kyrkan. Häri skedde ändring genom Gustav HI:s toleransedikt 1781. Den fria religionsutövning och de begränsade medborgerliga rättigheter, som här tillerkändes de kristna av annan bekännelse, kommo 1782 även mosaiska trosbekännare till del. Dessa fingo dock länge endast bosätta sig i vissa städer. Deras ställning reglerades närmare genom k. f. 30/e 1838. R.F :s bestämmelser i § 16, att konungen skall ”skydda var och en vid utövningen av sin religion”, blev först genom en rad lagstiftningsåtgärder under 1800-talet helt förverkligad. Ehuru f. t. erhållit tillträde till statens ämbeten, enl. §§ 4 och 28 i R. F., kunna dock statsrådsämbete och sådana tjänster, varmed skyldighet att undervisa i kristendom är förenad, endast innehas av personer, som bekänna ”den rena evang. läran”. Sedan det gamla konventikelplakatet från 1726, som förbjöd sammankomster för religionsövning utan prästerskapets ledning, 1858 upphävts, 1860 föreskrifterna om straff för avfall från den sv. kyrkan avskaffats, 1870 valrätt och valbarhet till riksdagen gjorts oberoende av viss trosbekännelse, ordnades f. t:s rättsliga ställning genom de s. k. dissenterlagarna 31/io 1931 (k. f. ang. främmande religionsutövare och deras religionsövning). — En särskild förordning av samma dag företog på grundval av riksdagens och kyrkomötets beslut de ändringar i kyrkolagen, som voro nödvändiga för den nya lagstiftningens giltighet. 1873 års k. f. medger f. t. rätt att bilda särskilda församlingar och för dessa vinna statens erkännande. Ansökan härom skall göras till konungen och vara åtföljd av uppgift om trosbekännelse samt församlingsordning. Bifalles en sådan ansökan, äger församlingen rätt till offentlig religionsövning men måste anställa en särskild föreståndare, som inför myndigheterna är ansvarig för att gudstjänsten överensstämmer med den uppgivna trosbekännelsen och för-samlingsordningen samt skyldig att lämna erforderliga upplysningar om församlingens medl. En sådan församling kan även erhålla rätt till egen kyrkobokföring i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser, som gälla för sv. kyrkans församlingar. Sådan rätt har tillerkänts de romersk-katolska församlingarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle. F. t., tillhörande församlingar utan egen kyrkobokföring, upptagas i de av sv. kyrkans prästerskap förda församlingsböcker-na. Dessa böcker skola jämväl innehålla särskild förteckning över f. t. inom församlingen. F. t:s prästerskap kan också erhålla rätt att förrätta vigsel. Sådan rätt har medgivits prästerskapet inom metodist-episkopalkyrkans församlingar, de svedenborgska, romersk-katolska och anglikanska församlingarna, den reformerta församlingen i Stockholm samt de mosaiski församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa församlingars präster ha rätt att viga, då båda kontrahenterna äro medl. av deras samfund, el. den ena är medl. därav och den andra av annat kristet samfund. Ang. barn till äkta makar, som båda äro medl. av samma främmande trossamfund, gäller att dessa ”må i dess lära uppfostras”. Tillhör den ena maken sv. kyrkan, skall barnet uppfostras i dennas lära, såframt icke avtal i annan riktning skriftligen upprättats före äktenskapets ingående och uppvisats för vigselförrätta-ren. Barn, som skola uppfostras i annan lära än sv. kyrkans, kunna befrias från deltagande i kristendomsundervisningen i folkskola och lärov. Därvid äga dock skolmyndigheterna tillse, att barnet ”genom målsmans försorg erhåller tillbörlig religionsundervisning”. — F. t:s handlingsfrihet är fortfarande underkastad vissa inskränkningar. Dessa äro: förbud för deras församlingar att utan konungens tillstånd förvärva fast egendom; förbud för inrättandet av munk- el. nunneorden el. kloster; förbud för hållande av skolor, där religionsundervisning meddelas barn under 15 år, tillhörande sv. kyrkan. — F. t. kunna efter konungens bestämmande befrias från edgång, där deras lära icke medgiver sådan. Deras skatte-skyldighet till sv. kyrkan och dennas prästerskap är (genom lag 8/i 1908) nedsatt till hälften mot vad som åligger andra sv. medborgare. — Medl. av sv. kyrkan, som vill övergå till annat trossamfund, har att anmäla detta till kyrkoherden i den församling, han tillhör, samt att 2 mån. senare genom ny, personlig anmälan meddela, att han fasthåller vid sitt Uppslagsbok. X. 16 — 481 — — 482 —