FUCACEÆ lutionen 1908 återvände han till Konstantino-pel. G.Rqt. Fuca'ceæ, fucacéer, fam. av brunalger (se d. o.). Fu-chou [fo'-cåu], F o o - c h o w, Fu t s c h o u, hamnstad och huvudstad i prov. Grav vid Fu-chou. Fu-kien, Kina, vid floden Min-kiang, c:a 50 km. från dess mynning i Fu-kiensundet. 312,800 inv. (1926). Kinesstaden, omgiven av murar, ligger på flodens h. strand, främlingsstaden på den v. F. öppnades för européer 1842. Hamnen kan anlöpas endast av mindre fartyg; oceangående fartyg måste ankra 15 km. längre ned på floden. Export av te, trä och papper. Jfr F u-k i e n. W.P-n. Fuchs, Rutger, friherre, krigare, ämbetsman (1682—1753), kom i krigstjänst 1699, kapten 1704, överstelöjtnant 1712, adlad 1716, överste s.å., generalmajor 1719, friherre s.å., överståthållare 1739, serafimerridare 1751. Som chef för Dalreg:s ena bataljon utmärkte sig F. 1712 vid Gadebusch och blev där sårad, deltog 1716 i norska fälttåget och tillbakaslog 1719 i spetsen för Sö dermanlands reg. ryssarnas anfall vid Stäket, varigenom Stockholm räddades. 1727 utnämndes F. till riksråd men undanbad sig värdigheten. Vid 1738/39 års riksdag var F. en av hattarnas högtbetrodde män och ivrig förespråkare för kriget mot Ryssland. Redan 1740 hade han dock ändrat mening, slöt sig till mösspartiet och var 1746/47 en av dem, genom vilka ryska pengar utdelades. Som överståthållare var han energisk och företagsam; han verkade bl. a. för införandet av belysning på gatorna och sluss ens ombyggnad. F. slöt själv sin ätt. P.S. Fuchs [foks]. 1) Johann Nepomuk F., österrikisk dirigent (1842—99), operakapellmästare i Pressburg, Köln, Hamburg, Leipzig och Wien (hovoperan); 1888 kompositionslärare vid Gesellschaft der Musikfreunde’s konserva-torium i Wien, 1893 dess direktör. F. har komponerat operan ”Zingara” (1872) och bearbetat operor av Händel, Gluck och Schubert. F.S-l. 2) Robert F., den föregåendes bror, tonsättare (1847—1927), prof, i harmonilära vid konservatoriet i Wien 1875—1912. F. har skrivit 2 operor, 3 symfonier, en uvertyr, 5 serenader för liten orkester, 2 mässor, piano-, kammar- och körmusik. F.S-l. Fuchs [foks], Leonhard, tysk botanist och läkare (1501—66), en av de mera bekanta forskarna inom den äldre botaniska patristi-ken, studerade klassikerna under Reuchlin, blev 1524 med. d:r och 1535 med. prof, i Tübingen. F. utgav 1542 en örtebok, ”De historia stir-pium” (tysk övers. ”New Kreuterbuch”, 1543), och lämnade där ett första försök till en botanisk nomenklatur. O.Gz. Fuchs [foks], Adolf, dansk krigare (d. 1662). Till börden trol. flamländare, var F. 1644 ryttmästare i dansk tjänst, blev 1657 överste, deltog under Axel Urup i kriget mot svenskarna och blev s. å. generalmajor. 1659 kommendant i Christianshavn, avslog han med stor tapperhet svenskarnas stormning i febr, s. å. Som guvernör på Bornholm uppträdde F. därpå synnerligen rått och brutalt mot C. Ulfeldt och hans gemål och gjorde sig så illa omtyckt av befolkningen, att han 1662 återkallades. S. å. mördades han av Ulfeldts äldste son i Brygge under en resa. P.S. Fuchs [foks], Johann Nepomuk von, tysk kemist och mineralog (1774—1856), 1826—52 prof, vid univ. i München. F. framställde 1826 vattenglas (se d. o.) i stor skala och införde dess användning vid målning av murytor. K.A.G. Fuchs [foks], Immanuel Lazarus, tysk matematiker (1833—1902), efterträdde 1884 sin lärare Weierstrass som prof, i Berlin. F:s’ arbeten ha varit banbrytande för den moderna, på funktionsteoretisk grund vilande teorien för de lineära differentialekvationerna. Denna teori har sedan återverkat befruktande på vissa grenar av funktionsteorien, särsk. teorier för de s. k. automorfa funktionerna, bland vilka en klass av H. Poincaré uppkallats efter F. Även en typ enkla lineära differentialekvationer betecknas med F:s’ namn. Hans samlade matematiska verk ha utgivits av R. Fuchs och L. Schlesinger (1904—05). H-r. — 515 — — 516 —