FUJI Jakob Fugger. sion och omgestaltning av huset F :s finansiella verksamhet. Dess traditionella branscher över-flyglades nu av gruvdrift och bankaffärer. 1505 bildade Jakob F. ett bolag för handel på Ostindien med utnyttjande av den nyupptäckta sjövägen runt Afrika. Genom lån utövade han inflytande på den kejserliga politiken. Efter hans död övergick husets samlade finansmakt till hans brorsöner, R a i m u n d F. (d. 1535) och Anton F. (1493—1560), under vilka husets egentliga storhetstid inföll. Släkten hade adlats i föregående generation. Karl V gjorde bröderna 1530 till riksgrevar och tillerkände dem i privilegium landshöghet för person och egendom. 1534 erhöllo de rätt till myntprägling i guld och silver. Anton F., den i det yttre mest framträdande representanten för huset, spelade under schmalkaldiska kriget en betydande diplomatisk roll, till fromma för hemstaden Augsburg. Då han misslyckades i att påverka kejsar Karls hållning gentemot staden, drog han sig för flera år tillbaka från offentlig verksamhet. Han hade, liksom släkten i sin helhet, en konservativ inställning i politiska och religiösa frågor. — I sistn. avseende utgjorde Raimund F:s son U 1 r i c h F. (1526—84) ett enstaka undantag, då han öppet övergick till den evang. läran. Med honom började släkten alltmera förlägga sina intressen från affärerna till kulturell verksamhet. Ulrich och hans bror Johan Jakob F. (1516—75) voro kända humanister och främ-jare av konst och vetenskap. Anton F:s son M a r c u s F. (1529—97) är bekant som förf, till ett verk om stuteriväsendet. — Under 1600-talet prövade släkten F. sina organisatoriska talanger på ett nytt område: det militära. Otto Heinrich F. (1592—1635), sonsons son till Anton F., utbildades i spansk krigstjänst, deltog på kejserlig sida i slaget på Vita berget, medverkade under Spinola vid belägringen av Breda 1624—25 och följde Wallen-stein till Nedersachsen. Han tjänade under Tilly och Åldringen, utmärkte sig i slaget vid Nördlingen och var en tid kejserlig guvernöi-i Augsburg. Hans syssling Franz F. (1612— 64) deltog under Wallenstein i 30-åriga kriget, blev generalfälttygmästare och 1649 guvernör i Ingolstadt. Han stupade mot turkarna i slaget vid Gott^ardt an der Raab. — Släkten F. fortlever ännu i flera förgreningar, av vilka F.-Babenhausen och F.-Glött resp. 1803 och 1913 upphöjts i furstligt stånd. — Litt. om släkten F. finnes för de sista decennierna i huvudsak samlad i ”Studien zur F.-Geschichte” (1907 ff.). Bland speciella verk kunna nämnas M. Jansen, ”Die Anfänge der F.” (1907); R. Ehrenberg, ”Das Zeitalter der F.” (3 Aufl. 1922); L. Scheuermann, ”Die F. als Montan-industrielle in Tirol und Kärnten” (1929). E.Lö. Fuggerei [fogaraF], se Augsburg. Fughetta [foge'-], mus., diminutiv av fuga (se d. o.), d. v. s. en liten fuga, vars tema är av sådan art, att det blott ägnar sig för kortfattad fuga-utformning, kort imitatorisk sats. E.A. Fugit irrepara'bile tempus (lat.), ”Tiden flyr, den oersättliga tiden”, citat från Vergilius, ”Georgica”, III, 284. Fuglie, s:n i Skytts hd, Malmöhus län, s. ö. om Vällinge; 9,41 kvkm., därav 9,33 land; 463 inv. (1931; 50 inv. pr kvkm.); 8,85 kvkm. åker (1927; 94,9% av landarealen), ingen skogsmark. •—Pastorat: Vällinge och F., Skytts kontrakt, Lunds stift. J.C. Fuglse, hd i Maribo amt, Lolland; 333 kvkm.; 18,952 inv. (1930), därav 3,108 i Rödby. W.P-n. Fugugift, se Fiskgifter. Fuhlsbüttel [föTsbytal], landflygstation vid Hamburg, knutpunkt för v. Tysklands flyglinjer. Fu'imus Troes (lat.), ”Trojaner vi voro”, citat från Vergilius’ Aeneid, II, 325, ofta använt för att beteckna, att den gamla goda tiden är förbi. Fuiren [fyTan], Jörgen (Georg), dansk botanist (1581—1628), med. d:r i Basel 1606, läkare i Köpenhamn, bereste 1621 på Kristian IV :s befallning Jylland för att där insamla sällsynta växter och 1622 i samma syfte, jämte Otto Sperling, Skåne, Halland, Blekinge och Gotland. De under sistn. resor upprättade växt-förteckningarna, de första rörande s. Sveriges flora, offentliggjordes 1662 av Th. Bartholin. — Litt.: O. Gertz i ”Fauna och flora”, 1921. O.Gz. Fuji [fu'Ji], Fuji-san el. F u j i-n o-y a-m a, d. v. s. ”Fujiberget” (härav de av européer ofta använda men oriktiga kontamina-tionsformerna Fujiyama el. Fusiyama), vulkan i Japan, v. s. v. om Yokohama, 3,778 m. hög. F. har en regelbunden konisk form, dess topp utgöres av en 200 m. djup krater med en diam, av c:a 500 m. F., som är uppbyggd av andesit, har sedan 791 haft 19 kända utbrott, det senaste 1792; 1854 uppstodo sprickor på vulkanen. F. är snöfri endast under juli och aug., då en mängd buddister vallfärda dit; 1923 47,000. Uppstigningen till F:s topp tar 8—10 tim. Bild se pl. vid art. Asien. S. — 521 — — 522 —