FUJIKAWA Fujika'wa [fuji-], japansk flod, som flyter från berget Fuji österut och utfaller i Suruga-bukten. Berömd för sina vackra strömmar, som genomfaras i båt av talrika turister. B.K. Fujiwa'ra [fuji-], Japans främsta storman-naätt. Ledande sina anor tillbaka till mytologisk tid, var F.-ätten redan på 600-talet dominerande i japansk politik. F. Kamatari (d. 669) var den ledande själen i den stora Taikware-formen (se Japan, historia). F. Yoshifusa blev 866 utnämnd till ”regent”. Senare fingo hans efterföljare ett formligt rikskanslersämbe-te (kivampaku) och blevo praktiskt taget enväldiga styresmän, i det de alltid förmälde kejsarna med F.-damer och tvungo dem att abdikera vid unga år. I början kraftfulla och dugliga regenter, särsk. F. Tokihira (d. 909), förvekligades de småningom men behöllo sin makt till mitten av 1000-talet. Ännu i våra dagar är en stor del av hovadeln ättlingar av F.-huset. B.K. Fujiyama [fu'ji-ja-], se F u j i. Fu-kien [fo'ciän], prov, i Kina innanför Fu-kiensundet; 120,300 kvkm.; 13,157,800 inv. (enl. kinesiska postverkets beräkning 1923; enl. andra beräkningar 18—20 mill.). F. genomdrages av skogklädda bergskedjor med s. v.-n. ö. riktning. Betydande skogsbruk, likaså pappersindustri, särsk. i huvudstaden Fu-chou, till vilken timret flottas på Min-kiang, som avvattnar c:a % av hela provinsen. Skogarna bestå huvudsaki. av barrträd och rosenträd. Stor kamfer-industri i n. F. Odling av te och ris. Kol, järn, koppar, guld, silver och grafit brytes. W.P-n. Fu-kiensundet el. Formosasundet, sundet mellan Kina och Formosa. Fukoi'dsandsten, benämning på den övre delen av den underkambriska sandstenen i Sverige; namnet härleder sig därav att i sandstenen förekommande krypspår, möjl. av maskar o. a. djur, på sin tid tolkades som avtryck av tångartade växter (fukoider, av lat. fucus, tång). Se K a m b r i u m. K.A.G. Fu'ksia, se F u c h s i a. Fuksi'n, anilinrött (se A n i 1 i n f ä r-g e r), användes till såväl färgning som tryckning av bomull. Ger på tannin-antimonbeta purpurfärg. Färgar ull och silke i surt bad. Färgen är föga ljusäkta. Wk. Fukt. Ett av de vanligaste sanitära missförhållandena i bostadslägenheter, särsk. i mindre sådana, är f. Den härleder sig vanl. till största delen från väggarna, vilkas vattenmängd i nyuppförda, ofta otillräckligt uttorkade hus är mycket stor. Enl. Sondén beräknades i ett stort stenhus i Stockholm på något över 100 rum 340 kbm. vatten. Av denna stora vattenmassa äro blott 5—10 °/o kemiskt bundna vid kalken och utan någon betydelse. — Förutom den f., som med nödvändighet finnes i nytt murverk, kan f. uppstå i byggnader genom vattens inträngande på gr. av bristfällig avtäckning el. underhaltig isolering från fuktiga el. vattenförande jordlager. Utom de direkta, nedan anförda olägenheterna medför sådan f. risk för röta och svampbildning i träverket, varigenom byggnaden på kort tid kan förstöras. Då grundisolering icke kan utföras i en färdig byggnad utan avsevärda merkostnader och svårigheter, är det därför av största vikt, att isoleringsarbetena under uppförandet ägnas största omsorg. Se Isolering. — Ofta uppstår f. i bostaden även genom bristande skötsel från invånarnas sida. Ju mera vattenånga som frambringas av de inneboendes andning, vid kokning, disk, tvätt o. s. v., desto mera f. Bostadsluften får en egendomlig karakteristisk lukt, mögelvegetationer uppträda, särsk. å ytterväggarna, bakom tavlor och möbler, tapeterna lossna, sängkläder och gångkläder kännas fuktiga. F. i kläderna åstadkommer, då det är kallt, att värmen lättare än normalt avledes från kroppen, varigenom disposition för förkylningssjukdomar, reumatism m. m., uppstår, och då det är varmt, föranleder f., att värmeavgivandet försvåras, varigenom värmeregleringen i kroppen lider. I Tyskland anses en våning beboelig, då vattenhalten enl. flera murbruksprov icke överstiger 2 °/o. F. avlägsnas genom uppvärmning och ventilation. Vikten av en noggrann bostads-ventilation kan ej nog kraftigt framhållas. G.A-g;G.W.W. Fuktighet. Luften innehåller alltid en större el. mindre mängd vattenånga. Vid en bestämd temp. utövar vatenångan som andra gaser alltid ett visst tryck. Detta tryck mätes i mm. kvicksilver el. i millibar (se Bar) och beror utom av temp. också av den mängd vatten-ånba, som finnes pr volymsenhet. Trycket stiger med temp. och med denna mängd. Emellertid har det visat sig, att om mängden vattenånga vid en bestämd temp. stiger, ökas trycket icke huru mycket som helst. Sedan en bestämd mängd tillförts, blir trycket konstant, och därefter utfaller vid ytterligare tillförsel av vattenånga denna som flytande vatten. Därför gives det vid en bestämd temp. en största mängd vattenånga (större ju högre temp. är), som luften kan innehålla. Denna största mängd utövar då det tryck el. har den spänning, som mättad vattenånga vid ifrågavarande temp. utövar. Utövar å andra sidan luftens vattenånga detta tryck, säges luften vara mättad av vattenånga. — 523 — — 524 —