FURNISS Furkapasset vid Arosa och Untersee. Furniss [fä'nis], Harry, engelsk karikatyrtecknare (1854—1925), började redan som 19-åring teckna för pressen, bl. a. för ”Illustra-ted London news” och ”The Graphic”. Genom sina karikatyrer ur det politiska livet i ”Punch” (1880—94) förvärvade F. popularitet. Ett par av F. grundade tidskr. ägde kort livslängd. F. illustrerade bl. a. skrifter av Dickens (1905) och Thackeray (1911) samt utgav flera serier teckningar och ett par självbiografiska verk. G.V. Furnissö'r, se F u r n e r a. Furol [-å'l], se Furfurol. Furor (lat.), raseri; hänförelse; f. poe'ticus, skaldeyra. Furor [-å'r] (ital. furore), hänförelse. Göra f., framkalla stormande bifall. Furrer [fo'rar], Jonas, schweizisk politiker (1805—61). Urspr. advokat, tog F. livlig del i kantonen Zürichs politiska liv ss. ledare för dess frisinnade parti. Under den kritiska tiden 1847—48 var F. en av Schweiz’ ledande politiker, medverkade kraftigt till upplösningen av Sonderbund (se d. o.) och var en av de främsta upphovsmännen till den nya förbunds författningen. 1848 förbundspresident för första gången, innehade han ytterligare tre gånger detta ämbete. [B.J Furstbiskop, titel, som hänför sig till den tid, då tyska rikets biskopar voro regenter i ”andliga furstendömen”. Efter dessas sekularisering 1803 bibehölls titeln f. av biskoparna i Breslau samt i de äldre österrikiska stiften. A.M-n. Furste (förr även förste, från mlty. vurste, vorste = ty. Fürst, eg.: den förste, jfr t. ex. överste; alltså samma grundbetydelse som i prins), titel för ärftlig regent i några mindre stater (Lichtenstein, Monaco) ävensom för medl. av nu el. förut regerande familjer el. av vissa högättade familjer, som genom hävd erhållit jämbördighet (= jämställdhet i gifter-målshänseende) med regentätterna el. av monark tilldelats titeln f. I den årl. utkommande ”Almanach de Gotha”, upptagas de olika f. med familjer. Officiellt har emellertid genom omstörtningarna 1918—19 i en del länder, särsk. Ryssland och de förr österrikiska områdena, f.-titeln avskaffats el. rent av förbjudits, i Tyskland särställningen i familjerättsligt hänseende (jämbördighetsfrågan m. m.) upphävts. —• Titeln f. är gammal i Europa. Dess latinska förebild, princeps, tilldelas av de romerska förf, forngermanernas folkvalda härförare och domare över fylkena. Sedan dessa folkhövdingar i frankiska riket undanträngts av kungl. ämbetsmän, framväxte genom greveämbetets ärftlighet ett nytt f.-stånd. Ss. riks-f. räknades i Tyskland alla hertigar, pfalz-, mark- och borggrevar, grevar, riksbiskopar och -abbotar. Med länsväsendets slutliga seger 1180 anlades en ny uppfattning å f.-ståndet, så att endast de grevar, vilka direkt lydde under konungen, räknades som f. Bland f. höjde sig snart några över de övriga (se Kurfurste). Genom arvsdelningar o.d. splittrades furstendömena och f. blevo mycket talrika. 1803 upphävdes de andliga f:s furstendömen samt en stor del av de världsligas och lades till angränsande större statsbildningar. Dessa s. k. mediatiserade f. be-höllo dock sina titlar, och deras familjer räknades alltjämt till högadeln och ss. jämbördiga med kungafamiljerna. Efter revolutionen 1918 uppgingo de återstående små-f:s länder i större riken. — I Sverige uppträder titeln f., arv-f., för Vasaättens yngre medl. på 1500-talet och har sedan dess länge behållits inom kungaättens titulatur. Utom kungafamiljen har titeln f. här tilldelats en kungabastard (Hessenstein, 1785) samt en uråldrig småfursteätt på Rügen (Put-bus, 1807), ingendera med introduktion å sv. riddarhuset. — Litt.: J. Ficker, ”Vom Reichs- — 555 — — 556 —