Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyringenjörkontoret - Fyrisvall el. Fyisvallarna - Fyrisån - Fyrk - Fyrkant - Fyrklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRINGENJÖRKONTORET
Fyringenjörkontoret, tekniska byrån inom
Lotsstyrelsen (se d. o.).
Fyrisvall el. Fyrisvallarna (isl.
Fyris-vpUr el. Fyrisvellir) kallas i den fornisländska
litteraturen den sanka slätten kring Fyrisån
v. om Gamla Uppsala. Namnet är sammansatt
av två ännu i traktens ortnamn bevarade ord.
Första leden är gen. av ett ursprungligt Fyrve,
namn på den grunda sjö, som förr bildades av
Fyrisån n. om Uppsala stad. Vid den forna
stranden av denna sjö ligger i Bälinge s:n byn
Forkarby (fsv. Förekarlaby = förekarlarnas by,
d. v. s. deras by, som bo vid Föret). Sjön är
redan omtalad i Ynglingatal. Där berättas att
Domar brändes vid Föret (vid Fyri, eg. Fyrvi).
S. om Uppsala stad finnas ännu två småsjöar
kvar kring Fyrisåns lopp med namn övre och
Yttre Föret. Efter dessa tre sjöars forntida
motsvarigheter är den i medeltida handlingar
ofta omnämnda ängen Förisäng uppkallad. F.
utgjorde den n. delen av Förisäng. — Andra
leden i F. är bevarad i gårdnamnet Vallsgärde,
bekant för sina talrika båtgravar, samt i
bynamnet Vallskog, det förra i Gamla Uppsala,
det senare i Bälinge s:n. Ordet fyrve är bildat
till samma stam som det ord fjära, ”ebbstrand”,
som ingår i namnet på Fjäre härad i n.
Halland. Det betyder eg. ”sjö, som tidvis
svämmar över och tidvis drar sig tillbaka”.
Namnet Föret är sålunda rätt betecknande för en
sjö, som vid vår- och höstfloderna mer än
fördubblat sin areal. — Efter de isländska
benämningarna Fyri och Fyrisvellir har Fyrisån av
1600-talets lärde fått sitt nuv. namn. — Litt.:
O. von Friesen i ”Uppsala nya tidn:s” juln:r
1908; C. M. Kjellberg, ”Från Fyris slätter”
(1918); A. Noreen, ”Ynglingatal” (1925). J.S.
Slaget vid F. är en av den nordiska
forntidens mest berömda och omtalade drabbningar.
Den historiska kärna, som döljer sig bakom de
ofta ytterst utbroderade berättelserna om
slaget, låter rekonstruera sig med tillhjälp av två
bevarade samtida verser av Torvald Hjaltesson
samt några runstenar från Torna Hällestad och
Sjörup i Skåne. Dessa låta oss veta, att mot
900-talets slut konung Erik Segersäll besegrat
ett antal danska (kanske huvudsaki. skånska)
vikingar vid F.; ledaren för vikingarna har
hetat Toke Gormsson. I de senare
framställningarna har Toke fått lämna plats för Styrbjörn,
en brorson till Erik Segersäll, vilken ss.
hövding för de fruktade joms vikingarna av Erik
krävde viss del av riket; vid Styrbjörns sida
nämnes ss. hjälpare Danmarks konung Harald
Gormsson, som säges ha flytt före slaget.
Drabbningen, i vilken de hedniska gudarna få deltaga,
slutade med Eriks fullst. seger. — Litt.: C. Wei-
bull, ”Sveriges och dess nordiska grannmakter
under den tidigare medeltiden” (1921). B.
Fyrisån (förr Salaån), avvattnar den
centrala delen av Uppland och är dess största
vattendrag. F. upprinner i Tegelsmora s:n,
genomflyter Vendelssjön (24,5 m. ö. h.) och fortsätter
i s. riktning över Uppsalaslätten, genom
Uppsala, till mynningen i Mälarfjärden Ekoln vid
Flottsund. De största biflödena äro
Vatthol-maån och Sävjaån från vänster samt
Björk-lingeån och Jumkilsån från höger. F. har ett
flackt lopp med endast smärre fall och är
kanaliserad nedom Uppsala. Längden är 80 km.;
nederbördsområdet 1,980 kvkm. S.E-s.
Fyrk (från mlty. véreken, diminutiv till vér,
fyra), mynt, slaget i Sverige första gången
1478 och då = Ve öre = U2 örtug = 4
penningar (finvikt 0,3724 gr.). Från 1523 präglades
f. som V4 öre = U2 örtug = 6 penningar
(fin-vikten under Gustav Vasa 0,3232—0,2590 gr.;
under Johan III:s myntförsäkringsperioder sjönk
den till 0,0737—O,oo9s gr.). 1601 slogs f. sista
gången i silver (finvikt 0,1527 gr.). 1624—60
präglades f. i koppar och nedsattes 1633, 1643
och 1664 till resp. V2, 2/s och Vs av myntet i
silver. N.L.R.
F. utgjorde före 1910 en norm för den
kommunala beskattningen å landsbygden. Våra
dagars taxering nämndes då fyrksättning,
och det antal f., som varje skattskyldig skulle
påföras, upptogs i en särskild f y r k
talslä n g d, som även gällde som kommunens
röstlängd (se Fyrkskalan). Före 1862 fanns
denna form av kommunal beskattning även i
vissa städer. Ännu förekommer v ä g f y r k
som beräkningsgrund för vägskatt. A.ö-n.
Fyrkant. 1) Krigsv., tidigare inf:s ordnande
i sluten, fyrsidig form med front åt alla fyra
sidorna för mötande av uppsuttet kav:s anfall.
På gr. av formens sårbarhet vid eldgivning
med moderna vapen är den numera överallt
avskaffad. — Den sv. gevärsplutonen gruppe-as
i brådskande fall i f., varvid plutonens grupper
ordnas: 2 med 50 m. lucka och 50 m.
därbak-om 2 med samma lucka. E.O.B.
2) Sjöv. F. säges en rå vara, då den är
toppad vinkelrätt emot sin mast och brassad
vinkelrätt emot fartygets köllinje. Brassa
fyrkant är kommandoord för denna
manöver. H.S-k.
Fyrklang, mus., ackord, bestående av fyra
toner, av vilka en (dissonant tilläggston)
tillhör en annan klangenhet än den av
ifrågavarande ackords treklang företrädda. De
vanligaste f. äro dominantseptimackordet
(dominant, utökad med subdominantton) och
sub-dominant med sext (sixte ajoutée; subdomi-
— 575 —
— 576 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
