Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysik - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIK
teorien. — Under 1800-talet lades även grunden
till spektralanalysen. W. H. Wo Ila s t o n och
J. v. Fraunhofer upptäckte de efter den
senare uppkallade mörka linjerna i
solspektrum. Emissionsspektra undersöktes av W. H.
F. Talbot, A. J. Ångström o. a.,
absorp-tionsspektra av J. F. W. H e r s c h e 1, L.
Foucault m. fl. Den kemiska analysen på
spekt-roskopisk väg grundläde R. B u n s e n och G.
Kirchhoff (1860). Den första
lagbundenheten i ett ämnes spektrum fann J. J. B a
1-mer (1885) i vä tespektrum, vilket gav impuls
till omfattande spektralundersökningar. Här
må framförallt nämnas arbeten av J. R. R y
d-berg, H. Kayser och K. R u n g e. Dessa
undersökningar ha utsträckts till att omfatta
även de icke synliga infraröda (S. L a n g 1 e y,
F. Paschen, H. Rubens, K. Ångström
m. fl.) och ultravioletta (V. S c h u m a n n, T.
L y m a n o. a.) strålarna.
Under 1800-talets förra hälft fullkomnades
kännedomen om gaslagarna genom arbeten av
J. D a 11 o n, A. A v o g a d r o, L. J. Ga y-L u
s-s a c och H. V. R e g n a u 11. Vid samma tid
rådde strid om värmets natur. Trots försök av
B. v. Rumford och H. D a v y, som tycktes
visa, att värmet var en yttring av rörelse, höll
sig åsikten om värmet ss. ett särsk. ”ämne”
kvar ända in på 1840-talet, då L. A. C o 1 d i n g,
R. M a y e r och J. P. J o u 1 e påvisade
värmets och det mekaniska arbetets ekvivalens.
Från denna tid utvecklades den s. k. mekaniska
värmeteorien snabbt. På idéer, som redan
tidigare föresvävat Sadi Carnot (1824),
uppbyggde H. v. Helmholtz (1847), R. C 1 a
u-sius (1850) och Lord Kelvin (1851)
termodynamiken, vilken senare fulländades
genom arbeten av Helmholtz, J. W. G i b b s, P.
D u h e m, M. P 1 a n c k, W. N e r n s t o. a.
Ur den mekaniska värmeteorien uppstod även
den kinetiska gasteorien (Clausius, A. K r ö n i g,
Maxwell, L. Boltzmann).
De senaste decennierna kunna betecknas ss.
en f:s guldålder, enastående i dess historia. F:s
utveckling under denna tid karakteriseras av
en kritisk granskning av alla dess
grundbegrepp, en omvärdering av alla värden. I
centrum för undersökningarna under denna tid har
stått atomforskningen. Upptäckterna av
röntgenstrålningen och radioaktiviteten kring
sekelskiftet öppnade med ens oanade
möjligheter till ett närmare studium av atomernas inre.
Till röntgenstrålarnas utforskande ha förutom
upptäckaren W. K. Röntgen bl. a. M. v.
L a u e, H. G. M o s e 1 e y, W. H. och W. L.
B r a g g, C. G. B a r k 1 a, M. S i e g b a h n
bidragit, och de radioaktiva fenomenens natur
klargjordes genom arbeten av H. B e c q u e r e 1,
M. och P. C u r i e, E. R u t h e r f o r d, K.
Fajans, F. S oddy o. a. Att på konstgjord väg
åstadkomma atomsprängning lyckades först
Rutherford (1919). S. å. grundade F. W.
Aston isotopforskningen genom analys av
kanalstrålning. Denna hade upptäckts av E. G o 1
d-stein (1886) och sedan studerats av W.
Wien, J. J. Thomson o.a. — Intimt
förknippad med atomfysikens utveckling är k v a n
tåte o r i e n, kanske den moderna f :s märkligaste
skapelse, som urspr. uppställdes av Planck
(1900) vid studium av värmestrålningen för att
förklara växelverkan mellan materia och
strålning och snart därefter utvidgades av A. E i
n-s t e i n genom hypotesen om ljuskvanta,
varmed den något tidigare upptäckta ljuselektriska
effekten (W. H a 11 w a c h s, 1888) otvunget
kunde tydas. Denna hypotes har blivit kraftigt
understödd genom upptäckterna av
Compton-effekten (1923) och Ramaneffekten (1928). På
grundval av kvantateorien utvecklades en
mängd teorier, bl. a. för spec. värmet (Einstein,
P. Deby e m. fl.) och dispersionen (R. L
a-d enb u r g, H. A. Kramers, W. H e i s e
n-berg, E. Schrödinger). Föreställningen
om elektricitetens atomicitet, vilken uppstått ss.
en konsekvens av den atomistiska uppfattningen
av materien, erhöll en experimentell bekräftelse
genom försök av R. A. M i 11 i k a n, vilken även
lyckades noggrant bestämma det elektriska
ele-mentarkvantum. — Ung. samtidigt med
uppkomsten av kvantateorien lades grunden till en
annan på f :s alla områden ingripande teori,
relativitetsteorien, vilken 1905
uppställdes av Einstein och sedan vidare utvecklats
av honom själv o.a. forskare.
Synnerligen viktigt och fruktbart var det
steg, som 1913 togs av Niels B o h r, då han
tillämpade kvantateorien på den atommodell,
till vilken Rutherford genom sina
undersökningar kommit. Härigenom gavs nyckeln till
utforskandet av atombyggnaden, och under det
följ, årtiondet utvecklades, framförallt genom
A. Sommerfeld, en storartad teori, som
enhetligt lyckades tyda nästan alla
spektroskopi-ska fenomen. Den småningom alltmera
framträdande bristen på överensstämmelse mellan
teori och experiment och den skärpta
motsättningen mellan den klassiska vågteorien och
kvantateorien för ljuset sökte L. de Broglie
(1923) utplåna genom att uppställa den djärva
hypotesen om materievågor, vilken erhållit
experimentellt stöd genom undersökningar av C.
J. Davisson och L. H. G e r m e r. Från
denna tid utvecklades en ny kvantateori av
Heisenberg, Schiöding r, P. Jordan och P.
D i r a c.
Inom den rena optiken bragtes under denna
— 591 —
— 592 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
