FYSIKALISK KEMI tid spektroskopien till en hög grad av fullkorn-ning. Här är att anföra upptäckterna av Zee-man- och Starkeffekterna (1896, resp. 1913), studiet av linjespektra, särsk. linjernas finstruktur, och bandspektra. F. har under de senast gångna årtiondena stått i en märklig relation till tekniken, i det att utvecklingen av dem ofta gått hand i hand. Medan f. mången gång givit den teoretiska grundvalen för fruktbärande tekniskt arbete, har å sin sida tekniken riktat f. med fullkomnade experimentella hjälpmedel. Sålunda har experimentalfysikens utveckling i hög grad främjats av den moderna högvakuum-tekniken och elektrotekniken. — Litt.: Historia: F. Rosenberger, ”Geschichte der Physik” (3 bd, 1882—90); E. Gerland, ”Geschichte der Physik” (1913); F. Auerbach, ”Die Entwick-lungsgeschichte der modernen Physik” (1923); E. Hoppe, ”Geschichte der Physik” (1926); A. Kistner, ”Geschichte der Physik” (Sammlung Göschen, 293 och 294, 1919). — Läroböcker: E. Grimsehl, ”Lehrbuch der Physik” (7 Aufl. 1929 ff.); M. Knudsen, ”Lærebog i Fysik” (1923); W. Westphal, ”Physik” (1928); F. Kohlrausch, ”Lehrbuch der praktischen Physik” (16 Aufl. 1930); O. D. Chwolson, ”Lehrbuch der Physik” (3 Aufl. 1926 ff.); J. H. J. Müller & C. S. M. Pouillet, ”Lehrbuch der Physik” (11 Aufl. 1925 ff.); A. Sommerfeld, ”Atombau und Spektralli-nien” (5 Aufl. 1931; ”Wellenmechanischer Er-gänzungsband”, 1929); A. Haas, ”Atomtheori” (2 Aufl. 1929). — Handböcker: A. Win-kelmann, ”Handbuch der Physik” (2 Aufl. 1905 ff.); H. Geiger & K. Scheel, ”Handbuch der Physik” (1926 ff.); W. Wien & F. Harms, ”Handbuch der Experimentalphysik” (1926 ff.). — Tid skr.: ”Zeitschrift für Physik” (utg. av K. Scheel); ”Physikalische Zeitschrift” (utg. av P. Debye och R. Seeliger); ”Annalen der Physik” (utg. av E. Grüneisen och M. Planck); ”The philosophical magazine”; ”The physical review”, ”Le journal de physique et le Radium” (utg. av Societé franQaise de physique), ”Kosmos” (utg. av Sv. fysikersamfundet). Litteraturöversikt: ”Physikalische Berichte” (red. av K. Scheel och H. Ebert). N.R-e. Fysikalisk, som har med fysiken att göra. Fysikaliska behandlingsmetoder, med., se Fysioterapi. Fysikaliska leksaker, enklare fysikaliska, numera vanl. historiska apparater, som på roande sätt demonstrera vissa fysikaliska fenomen. Så visar t. ex. Herons brunn och den Cartesians ka dykaren (sed. o.) hydro-mekanikens grundlagar. Pulshammaren el. Franklins rör, som består av ett två gånger rätvinkligt omböjt glasrör, i vars än dar glaskulor äro tillsmälta och vari är inneslutet något vatten el. alkohol, visar vätskors kokning vid låg temp. under lågt tryck, i det att en svag uppvärmning (t. ex. med handen) av den ena kulan bringar vätskan i densamma att häftigt destillera över i den andra kulan. Några av dynamikens fundamentallagar åskådliggöras av den vanliga s n u r r a n, en kring en axel, rotationsaxeln, symmetrisk kropp, som vilar på en spets, men som genom en hastig rotationsrörelse kring axeln hindras att falla. Härvid beskriver axeln en konisk yta kring den genom snurrans stödjepunkt gående lodlinjen med en allt större toppvinkel, ju mindre rotationshastigheten är (jfr Gyrorörelse), Ss. andra f. 1. äro att betrakta ca'mera obscu'rt (se d.o.) och den elektriska dockdansen, beroende på optiska, resp, elektriska fenomen. N.R-e. Fysikalisk kemi är den del av kemien, som behandlar gränsområdet mellan kemi och fysik och avhandlar förhållandet mellan ämnenas kemiska sammansättning och deras fysikaliska egenskaper. F. k. kallas ofta även allmän kemi. Någon avgränsad definition på f. k. kan ej uppställas. F. k. sysslar med ett djupare inträngande i enskildheten av atomens och molekylens struktur och materiens aggregations-tillstånd samt vidare i de kemiska reaktionernas fysikaliska egenart. Man använder sig av fysikaliska mät- och experimentalmetoder. Den matematiskt kvantitativa behandlingen av det experimentella materialet ingår i f. k. Den ställer förloppet av kemiska företeelser i talmässigt förhållande till ämnens koncentrationer och till de yttre omständigheterna, sådana som temp. och tryck. Den behandlar de lagar, enl. vilka värme, ljus och elektricitet kunna framkalla kemiska förändringar. Flera olika avd. finnas inom f. k. Termokemien behandlar energiomsättningar vid de kemiska reaktionerna, lagar för kemiska jämvikter och deras beroende av temp. Kemisk kinetik avhandlar den hastighet, med vilken reaktioner ske, och hur yttre omständigheter inverka på denna. Elektrokemien avhandlar de elektriska krafternas inverkan på kemiska ämnen och deras omsättning, särsk. reaktioner i vattenlösningar, som utspelas mellan joner. Fotokemien behandlar ljusets kemiska inverkan. Hit kunna även räknas röntgen- och radiumstrålningen. K o 11 o i d k e m i e n är läran om materiens egenskap i finfördelat tillstånd. F. k. är en vetenskaplig gren, som utformades under senare delen av 1800-talet och som fått allt större och större omfattning. 1887 började den första tidskr. i f. k. utkomma, ”Zeitschrift für physikalische Chemie”, som — 593 — — 594 —