FYSIKER Preussisk fysiljär 1704. grundades av Ostwald, och som sedermera följts av flera andra på olika språk. Lj. Fy'siker, person, som ägnar sig åt fysikalisk forskning. Fysikersamfundet, Svenska, se Fysiska sällskap. Fy'sikus, förr titel på läkare, t. ex. i sammansättningen stadsfysikus. Fysilje'ra (av fra. (av fra. fusiller, till fusil, gevär), krigsv., arkebusera, avrätta genom skjut-ning. Fysiljä'rer, urspr. Ludvig XIV:s med flintlåsgevär beväpnade fotfolk, senare det huvudsaki. för skyttestriden avsedda inf. till skillnad från mu ske t e-r a r n a. De i senare tiders preussiska armé förefintliga f.-reg. och f.-batalj'onerna skilde sig endast till namn och uniform från annat inf. E.O.B. Fysiognomi'(k), se F y s i o n o m i (k). Fysiografi' (ytterst till grek, fysis, se F y-s i k, och grafein, beskriva), naturbeskrivning, naturvetenskap. Fysiografiska sällskapet i Lund stiftades 2/i2 1772 på initiativ av Anders Jahan Retzius och erhöll kungl. stadfäs-telse % 1778. Dess senaste ”Grundregler” äro stadfästa av K. m:t28/u 1862. Sällskapet, ”som stiftades med huvudsakligt syf te att vinna och utbreda kännedomen av Skånes naturhistoria, har därjämte till föremål för sin verksamhet att utbreda och befrämja kännedomen av naturen i sin helhet och i alla dess riktningar”. Sällskapet har under årens lopp mer och mer utvidgat sin verksamhet för befordrande av naturvetenskaplig forskning genom sina publikationer, genom understöd till forskningsarbeten och utdelande av medaljer och pris för framstående arbeten inom naturvetenskapen och dess tillämpning. Sällskapet har 5 hedersled., 91 sv. och 91 utländska led., fördelade på 14 klasser. Det utgiver ”Handlingar”, som även utgöra ”Lunds univ:s årsskrift”, Avd. 2, samt fr. o. m. 1931 ”Förhandlingar”. Sällskapets kapital, som till största delen utgöres av stipendiestiftelser, överstiger f. n. 700,000 kr. Årl. hållas 7 ord. sammanträden, därav årshögtiden 2/i2. Sällskapet äger en motorbåt, ”Sven Nilsson”, för naturvetenskapliga undersökningar av Öresund och närgränsande hav. C.M.F. Fysiokra'ter (till grek, fysis, natur, och kratei'n, härska), ekonomiska skriftställare under 1700-talet, som bekämpade merkantilismen (se d. o.). Namnet härleder sig från titeln på en 1767 av P. S. Dupont utgiven samling art., förf, av F. Quesnay, som var f:s lärofader. Tidigare hade f. om sig själva använt beteckningen ekonomiste r. Under 1700-talet uppstod en allt häftigare opposition mot det statsingripande, som florerade under den härskande merkantilismen. Nöden bland växande befolkningslager och staternas finansiella svårigheter skylldes på ett förvänt ekonomiskt system. Det var naturligt, att kritiken skulle framträda starkast i Frankrike, där man i högre grad än annorstädes sökt omsätta merkantilis-mens principer i praktiken och där den sociala nöden nått upprörande dimensioner. Redan i slutet av 1600-talet börjar sålunda Boisguille-bert publicera sina kritiska undersökningar och senare präglar d’Argenson (1694—1757) den bekanta satsen ”för att regera bättre måste man regera mindre”. Satt i system blev emellertid kritiken först av f., vilkas främsta skrifter utkomma 1756—78 och voro förf, av förutom de ovannämnda Quesnay och Dupont, Baudeau, Mercier de la Rivière och Mirabeau d. ä. Enl. f. existerar för det ekonomiska livet en naturlig ordning (ordre naturelle), som härledes ur människans drifter, böjelser och behov. Främst möter oss här självbevarelsedriften, som leder till strävandet att samla ägodelar. Äganderätten och dess säkerhet är samhällets grundval. Alla människor sträva efter största möjliga välstånd och högsta grad av behovtäckning under så litet betungande former som möjligt. Individernas egoistiska strävan efter största möjliga välstånd strider icke mot samhällets intressen, och denna strävan realiseras bäst, om medborgarna lämnas fria från störande ingripande. Den borgerliga lagstiftningen (ordre positif) bör bringas i harmoni med den naturliga ordningens bud. Lättast kan denna harmoni genomföras, om lagstiftningen ligger i händerna på en upplyst envåldshärskare. I f:s ekonomiska system kommer oppositionen mot merkantilismen till synes i deras betonande av jordbrukets betydelse. Endast jordbruket är produktivt. Endast här uppstår ett värde av produkten, som är större än de värden, som offrats för att tillverka den. Här få vi ett nettotillskott (produit net) genom naturens medverkan. På — 595 — — 596 —