FYSIOLOGI storleken av detta nettotillskott beror ett samhälles välstånd. Andra samhällsklasser uträtta visserligen ett nyttigt arbete, men någon ökning av samhällsgodenas mängd uppstår aldrig av fabrikanters och affärsmäns arbeten. De tillhöra en steril samhällsklass. Är nu jordbruket enda värdeskapande samhällsfaktor, bör skatten tagas direkt från jorden utan omvägar, och därför föreslå f., att en enda skatt (1’import unique) införes, som skall utgå proportionellt mot storleken av nettotillskottet. Beträffande handeln anse f., att inhemsk handel är nyttig och bör befrias från alla hinder. Utrikeshandeln däremot är ett nödvändigt ont, men vissa varor måste införas, och därför böra även här frihandelsprinciper tillämpas. Hela den gamla läran om betalningsbalansen förklaras bero på en missuppfattning om penningens natur. F :s teoretiska system lider av uppenbara brister, och det torde knappast vara riktigt, att tillskriva dem förtjänsten att ha grundlagt den ekonomiska vetenskapen. Betydelsefullt var emellertid deras påpekande av det ekonomiska livets lagbundenhet och deras strävan att utforska, vilka dessa lagar äro och huru de verka. Viktigare är emellertid f:s politiska insats. Otvivelaktigt ha de verkat nedbrytande på det gamla samhället och banbrytande för en ny tid. Också vunno de anhängare bland åtskilliga av tidens ledande statsmän. I Frankrike stod Turgot f. nära, och när han 1776 störtades, ansågos f. ha lidit ett avgörande politiskt nederlag. Deras idéer hade prövats och misslyckats. I utlandet voro flera regenter starkt intresserade av f:s läror. Gustav III i Sverige, Josef II i Österrike och Katarina II i Ryssland ansågo sig representera den idealtyp av upplyst envåldshärskare, som f. satte sin lit till, när det gällde förverkligandet av sina idéer. I Sverige voro Carl Fr. och Ulrik Scheffer, Johan Liljencrantz och många av mösspartiets medl. starkt påverkade av f. (jfr även Bondeståndet, sp. 560). — Litt.: G. Weulersse, ”Les physiocrates” (1931). T.E-r. Fysiokrati'sm, se Fysiokrater. Fysiolog [-lå'g], person, som ägnar sig åt livsföreteelsernas studium (se Fysiologi). Fysiologi' (till grek, fysis, natur, och logos, lära), läran om de normala livsföreteelserna. F:s uppgift är att beskriva livsföreteelserna, analysera dem och utforska förutsättningarna för deras framträdande. Alltefter arten av de levande organismer, som studeras, uppdelar man f. i djurfysiologi och v ä x t f y si o-logi. Allmän f. omfattar läran om livsföreteelser, gemensamma för djur och växter, medan komparativ f. åsyftar en jämförelse av livsföreteelser hos djurslag, som stå på olika utvecklingsstadier. — Äldre tiders f.-forskning var i stor utsträckning beskrivande. Snart restes emellertid kravet på en tolkning av de gjorda rönen. ”Vitalisterna” sågo i livsföreteelserna verkningarna av en odefinierbar ”livskraft”, allestädes närvarande, där organiskt liv förefinnes, och mäktig allehanda skilda uppgifter. Denna ”livskraft” var icke identisk med de allmänna naturkrafterna, den var en ”materien på lämpligt sätt förändrande, skapande kraft”, som t.ex. förmådde avpassa tillväxt, reglera ämnesomsättning, förhindra blodets levring i kärlen o.s.v. ”Vitalisternas” motståndare sökte däremot förklaringen till livsprocesserna i fysi-kalisk-kemiska skeenden. Det är tack vare den senare riktningens representanter, som fysikens och kemiens rön och arbetsmetoder funnit till-lämpning inom f. De fruktbringande resultaten av denna forskningsriktning visade dess existensberättigande. Den ena processen efter den andra inom de levande organismerna lyckades man klarlägga och göra begriplig som en naturlig följd av de fysikalisk-kemiska processerna. Särsk. betydelsefullt blev det, att man kunde visa, att lagen om energiens oförstörbarhet ägde oinskränkt giltighet för livsprocesserna. Kemiens stora betydelse för f:s utveckling framgår med tydlighet därav, att denna vetenskaps tillämpning inom f. skilts som en självständig vetenskapsgren, den fysiologiska kemien. Även fysikens tillämpning inom f. har vid ett flertal univ. givit upphov till inrättandet av särskilda lärostolar i biofysik. Även om f. sålunda utvecklat sig till en exakt naturvetenskap, som särsk. under de senaste årtiondena gjort anmärkningsvärda landvinningar, har den dock icke kunnat lämna något svar på frågan om det själsligas uppkomst ur materien. Visserligen föreligga försök till en tolkning härav, men då vårt vetande om energiförändringarna i cellernas inre och energiformernas innersta väsende ännu är synnerligen bristfälligt, utmynna dessa tolkningsförsök mestadels i filosofiska spekulationer, ej kontrollerbara med f:s arbetsmetoder. F. anser därför sin nuv. arbetsuppgift ligga i ett utvidgande och fördjupande av vår kännedom om de i organismen skeende processerna och anser sig ha givit en fysiologisk förklaring av dessa, då den kunnat härleda dem som resultat av föreliggande kemisk-fysikaliska betingelser. — Studiet av de normala livsföreteelserna har i icke ringa mån blivit fruktbringande för vår uppfattning om och behandling av kroppens sjukdomar. Sålunda äro t.ex. behandlingen av sockersjuka med insulin (se d.o.) och behandlingen av perniciös anemi (se Blodbrist) med leverdiet el. leverextrakt baserade på forsk — 597 — — 598 —