Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänika - Fänkål - Fänneslunda - Fänrik - Fänrik Ståls sägner - Färdepsalm el. utfärdspsalm - Färed, Färe - Färentuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄNKÅL
i penningar el. spannmål. — Litt.: ”Axtorna”
(1926) och regementshistoriska arbeten. T.H-m.
Fänkål. 1) Bot., Fæni’culum, ett växtsläkte
av fam. flockblomstriga, innefattande örter med
strimmig stjälk, trådsmalt flikade blad, stora,
sammansatta flockar utan svepe, gula
blommor och avlånga frukter med 5 trubbiga åsar.
Viktigast bland släktets 4 arter är F. officina’le
(vulga’re, capilla’ceum), en allmänt odlad
kulturväxt, som förekommer från Azorerna till
Kurdistan och Persien samt från Nordafrika till
Ungern och jämte den vid odling uppkomna
va-rieteten dulce användes till krydda, till te och
ss. grönsaker. O.Gz.
2) Farm. Fmctus fæni’culi, klyvfrukten av
Fæni’culum capilla’ceum, inhemsk i
Medelhavsländerna samt odlad i mellersta och s. Europa,
särsk. i Tyskland, Polen, Frankrike, Italien och
Balkanhalvön. Innehåller 2—6 % flyktig olja,
14 % fet olja, äggviteämnen och socker.
Romersk el. söt f. härstammar från en i s.
Frankrike odlad form (var. dulce). Fänkålsol ja,
AetheroTeum fæni’culi, den ur f. genom
destil-lation erhållna flyktiga oljan, är en färglös el.
gulaktig vätska, som stelnar vid +5°—+6° till
en kristallinisk massa. Innehåller 50—60 %
anetol, 10—19 % fenkon, anisaldehyd, anissyra,
anisketon och terpener. I oljan från vild växt
ersättes anetolen av fellandren. F ä n k å
Isvatten, Aqua fæni’culi, är en lösning av 1
del f.-olja i 1,000 delar vatten, försatt med 10
delar sprit. — F. var känd redan av egypterna
och Asiens forntida folk och brukades mot
allehanda sjukdomar. Numera nyttjas f. och f.-olja
i bröstpastiller, utvärtes i ögonvatten samt som
krydda. J.H.
Fänneslunda, s:n i Ås hd, Älvsborgs än, n. ö.
om Borås; 21,89 kvkm., därav 21,52 land; 246
inv. (1931; 11 inv. pr kvkm.); 2,93 kvkm. åker
(1927; 13,6% av landarealen), 15,39 kvkm.
skogsmark. Egendom: F. — Pastorat: S. Ving,
Härna, F. och Grovare, Äs kontrakt, Skara
stift. J.C.
Fänrik benämndes den officer, som under
slutet av medeltiden och början av nyare tiden
förde fanan vid en fänika (se d. o.); sedermera
befälhavarens närmaste man, vilken uppgift
med tiden överflyttades på löjtnanten, varvid
f. kom att bli lägsta officersgraden; f:s
motsvarighet vid kav. var kornett. Denna
ställning innehade f. i sv. hären till 1835, då
namnet utbyttes mot underlöjtnant. F.-graden
återinfördes vid sv. armén och marinen 1914 ss.
lägsta officersgrad, i vilken utexaminerade
officersaspiranter konstitueras; efter 2 års
tillfredsställande tjänst kan f. erhålla fullmakt
ss. underlöjtnant el. löjtnant. E.O.B.
Fänrik Ståls sägner, se J. L. Runeberg.
Färdepsalm el. utfärdspsalm kallades
den psalm, som sedan gammalt brukade
sjungas, då lik fördes från hemmen till kyrkan
(”liks utsjungande”) I 1686 års kyrkolag
förbjödos prästerna att ”utsjunga” liken. I nuv.
evangeliebok upptages förslag till ritual, då den
döde bäres från sorgehuset, Sv. ps. 26: 1 el.
47: 10—11 ss. f — F. el. f ä r d e s å n g e r
kallades även psalmer (resepsalmer) och andliga
sånger, i vilka Guds beskydd under resor
anropades. S.N.
Färed, F ä r e, s:n i Vadsbo hd, Skaraborgs
län, ö. n. ö. om Mariestad; 13,34 kvkm., allt
land; 203 inv. (1931; 15 inv. pr kvkm.); 5,02
kvkm. åker (1927; 37,6 % av arealen), 5,67 kvkm.
skogsmark. — Pastorat: Hassle, Berga, F. och
Enåsa, Mariestads kontrakt, Skara stift. J.C.
Färentuna. 1) Hd i Stockholms län,
omfattar, utom en smal strandremsa i Södertörn,
öarna i Mälaren närmast Stockholm, socknarna
Lovö, Skå, Sånga, Hilleshög, F., Munsö, Ekerö
och Adelsö; 215,50 kvkm., därav 214,is land;
6,841 inv. (1931; 32 inv. pr kvkm.); 82,12 kvkm.
åker (1927; 38,3% av landarealen), 87,13 kvkm.
skogsmark. Terrängen är småkuperad,
omväxlande kullar och lerslätter; mest framträdande
i terrängen är den rullstensås (Uppsalaåsen),
som längs sundet Långtarmen går igenom de
numera sammanvuxna öarna Munsö och Ekerö.
Berggrunden består huvudsaki. av gnejs och
Stockholmsgranit; på s. v. Ekerö och de små
öarna Pingst och Midsommar anstår jotnisk
sandsten. 1920 levde 57,0 % av befolkningen
av jordbruk och boskapsskötsel, 20,6% av
industri och hantverk. Betydande potatis- och
Färentuna kyrka från sydost.
— 667 —
— 668 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
