Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färg - Färgaberration - Färgad hörsel - Färgaryd - Färgbad - Färgbark - Färgband - Färgblindhet, dyskromatopsi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGABERRATION
”Färgproblemet i måleriet” (1920); G. J. v.
Allesch, ”Die ästhetische Erscheinungsweise
der Farben” (1925); S. Dahlquist, ”Vanlig skrud
och prydnad” (i ”Meddelanden från
Östergötlands fornminnes- och museiförening”, 1927—
28). E.W.
Färgaberration [-jo’n], fys., detsamma som
kromatisk aberration, se Aberration.
Färgad hörsel, psykol., se Audition
co-1 o r é e, Kromatism, Synestesi och
Sinnesanalogi.
Färgaryd, s:n i Västbo hd, Jönköpings län,
intill Nissan och Hallandsgränsen; 86,05 kvkm.,
därav 80,oi land; 2,447 inv. (1931, därav c:a
1,300 i Hylte-bruk och c:a 700 i Rydöbruk);
6,03 kvkm. åker (1927; 8,2% av landarealen),
37,68 kvkm. skogsmark.—Pastorat: Långaryd, F.
och Femsjö, Västbo kontrakt, Växjö stift. J.C.
Färgbad, se F ä r g n i n g.
Färgbark, se Färgväxter.
Färgband tillverkas för skriv- och
räknemaskiner, adresserings-, duplicerings-,
kontroll-och liknande apparater. F. tillverkas i olika
bredder och färger samt även ss.
hektografe-rande el. kopierande. Vid maskinskrivning,
som skall kunna uppfylla vissa fordringar att
icke utplånas genom ålder el. kemikalier, skall
f. fylla de i k. f. av 16/i2 1910 angivna
bestämmelser. Materialet består vanl. av bomullsband.
Tunna band lämna skarpast skrift. C.-A.N
Färgblindhet, dyskromatopsi. Med f
menas en rubbning av färgsinnet, varigenom
förmågan att uppfatta färger fullst. el. delvis
saknas. F. är oftast medfödd men kan också
förvärvas t.ex. genom sjukdomar i synnerven
el. ögat. Den medfödda f. är utpräglat ärftlig
och drabbar mest manliga individer (7—8 °/o
av alla män), utan att mödrarna till dessa äro
färgblinda. F. går sålunda från morfar till
dotterson. Om en kvinna, som är bärare av
f.-anlag, gifter sig med en färgblind man, kunna
även hennes döttrar bli färgblinda. F. hos
kvinnor understiger 1 %. Man skiljer på två
former av f.: total och partiell. Den totala
f., akromatopsi, karakteriseras av fullst.
oförmåga att iakttaga färger. Spektrum synes
för personen i fråga som ett färglöst, mer el.
mindre grått band, hans färgseende är
enfärgat el. monokromatiskt och ganska
likt den normales seende vid skymning. Denna
form av f. är ytterst sällsynt och ofta
komplicerad med andra rubbningar från synorganet.
Enl. Y o u n g-H e 1 m h o 11 z’ färgsinnesteori
(se Färgsinne) förklaras den totala f.
genom frånvaron av de tre ”färgkomponenterna”
el. genom att spektrets olika ljusstrålar reta
dessa lika starkt. Enl. H e r i n g s teori beror
tillståndet på frånvaro av röd-grön- och gul-
blåsubstanserna. Vid partiell f., d i k r o
matopsi, Daltonism, f. i vanlig mening
föreligger ett reducerat färgsinne. Vissa
färger kunna urskiljas som hos den
normalseende, andra icke. Den partiellt färgblinde är ofta
icke medveten om sin f. Han har lärt sig att
vissa föremål ha en viss färg: träden äro
gröna, blodet rött o.s.v. Även är han i stånd
att i någon mån skilja de färger, för vilka han
är blind, emedan dessa teckna sig för honom
genom olika ljusstyrka. Har han däremot intet
stöd av ljusstyrkan (om han ser en ensam
lykta på långt avstånd), tager han oftast fel
på färgen. Den partiellt färgblinde ser i
spektrum endast två färger förutom de vitt-svarta,
hans färgseende är dikromatiskt. Den
förste, som lämnat en vetenskaplig beskrivning
av f., var den engelske kemisten D a 11 o n,
själv färgblind. — Man särskiljer olika arter
av partiell f. Av största frekvens och betydelse
äro de former, vid vilka oförmåga föreligger
att skilja röda och gröna färger. Hering
sammanfattade dessa under benämningen
röd-g r ö n b 1 i n d a, då de skulle sakna
röd-grön-substansen. Anhängarna av Young-Helmholtz’
teori fördela dem i två grupper, de rödblinda
(protanopi), som skulle sakna rödprocessen,
och de grönblinda (deuteranopi), som skulle
sakna grönprocessen. Båda grupperna se i
spektrum endast två färger (förutom vitt-svart), näml,
gult och blått,belägna i var sin ända av spektrum
med ett vitt-grått mellanparti. Den rödblindes
spektrum är förkortat vid den kant, som
upptages av röda strålar, detta till skillnad från
den grönblinde, vars spektrum är oförkortat.
Rödblindheten och grönblindheten förekomma
emellertid icke i helt rena former, den
rödblinde har alltid en viss oförmåga att se grönt
och den grönblinde att se rött. — En sista
form av partiell f. ärgul-blåblindheten
(Hering) el. violettblindheten
(Young-Helmholtz), också kallad tritanopi. Tritanopen
ser i spektrum blott rött och grönt med
gråvitt emellan, och spektrum är för honom starkt
avkortat från det håll, där de blåvioletta fär
gerna äro representerade. Denna form av f.
är ytterst sällsynt och av huvudsaki.
vetenskapligt intresse. Av stor praktisk betydelse
är det däremot, att man lyckats påvisa, att
många individer, som visserligen kunna
särskilja alla spektrets färger, dock göra detta
med större el. mindre svårighet, i det de lida
av en kvantitativ nedsättning av
färguppfattningen, ”svagt färgsinne”,
”ofullst. f.”. För dessa är det karakteristiskt,
att de behöva längre tid och större ljusstyrka
för att uppfatta en färg. Ävenledes bli de
lättare uttröttade än personer med fullt normalt
— 671 —
— 672 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
