FÄRGFOTOGRAFI målet genomsläppa rött, grönt el. blåviolett ljus, medan alla övriga färger möjligast fullständigt absorberas. Inom fotografitekniken användas till mörkrumsbelysning i allm. lampor, som omgivas med rödfiltra, vilket möjliggöres därav, att de vanl. använda plåtsorterna äro okänsliga för rött ljus. I vissa fall kunna även gulfilter användas. För att vid den fotografiska avbildningen (se Fotografi) erhålla en mera na-turtrogen återgivning ha på senare tid sensibili-serade plåtar kommit i bruk, vilka äro känsliga även för gult el. för gult och rött ljus (orto-kromatiska, resp, pankromatiska plåtar). Vid exponeringen bör därvid framför kameraobjektivet placeras ett gulfilter (gulskiva), medelst vilket plåtarnas större känslighet inom det kort-vågiga spektralområdet (blått—violett) kan kompenseras. — Att framställa f. av viss bestämd verkan är i allm. förbundet med stora vanskligheter. Sålunda vore det t. ex. önskvärt att kunna tillverka ett rödfilter, som vore absolut genomskinligt för rött ljus, medan ljus av alla andra färger fullst. absorberades. Ett dylikt f. vore ett idealiskt rödfilter, men sådana kunna ej framställas, då i allm. varken genomskinligheten el. absorptionsförmågan inom något spektralområde är fullst. N.R-e. Färgfotografi, metod att genom fotografi erhålla en bild i naturliga färger. Det första försöket till färgfotografering gjordes av Poitevin och var grundat på iakttagelser, gjorda redan 1810 av Seebeck, att silverklorid, som anlöpts i ljus, vid fortsatt belysning med olikfärgat ljus antager det använda ljusets färg. Till verkligt korrekta färgbilder kunde han dock icke komma, då varken grönt el. vitt kunde erhållas. Av Smith m. fl. försöktes det s. k. u t b 1 e k-ningsförfarandet, varvid en blandning av färgämnen, som tillsammans ge svart, vid belysning utblekas. Härvid blekas i rött ljus alla färger utom rött, och på samma sätt går det med övriga färger, så att en bild i naturliga färger uppkommer. Processen går dock för långsamt, och den erhållna bilden är svår att få hållbar. Metoden har använts för kopiering av färgrasterplåtar men är för ofullkomlig. — Den första metod, som gav verkliga f., var Lippmannmetoden. Enl. denna framställes först en ytterst genomskinlig brom-silveremulsion i gelatin, och av denna tillverkas plåtar. För exponeringen inlägges sedan plåten med glassidan framåt i en speciell kassett, som därefter fylles med kvicksilver, så att emulsionen ligger i kontakt med en speglande kvicksilveryta. Genom ljusets reflexion mot denna uppstår interferens (se d. o.) mellan det inkommande och reflekterade ljuset, så att stående ljusvågor uppkomma i emulsionen; i dessas bukar påverkas bromsilvret, medan så icke sker i knutarna. Vid framkallning erhållas härigenom silverlameller i skiktet med ett avstånd mellan silver lamellerna av 0,0002—O,ooo4 mm. När ljus faller genom skiktet, erhålles genom interferens synnerligen klara och färgriktiga bilder. Metoden har ej vunnit större användning, då den fordrar besvärliga anordningar, den finkorniga emulsionen behöver lång exponeringstid och kopiering knappast är möjlig. — De praktiskt använda metoderna för f. äro s. k. trefärgsförfaranden, som grunda sig på den omständigheten, att ögat icke äger likformig känslighet för alla färger, utan har tre grupper av organ, känsliga för resp, rött, grönt och blått. Genom blandning av dessa 3 grundfärger i olika proportioner uppkomma sedan de övriga färgerna. Man kan nu blanda färger på två olika sätt, ant. så att man sammanför dem optiskt, då en tillblandning av mera färgat ljus ökar lyskraften hos blandningen, som vid lämpligt blandningsför-hållande blir vit, el. genom att blanda färgämnen, då varje tillsats gör blandningen mörkare, så att slutl. svart erhålles. Det förra benämnes a d d i t i v, det senare subtraktiv färgblandning. I förra fallet användas som grund färger orangerött, grönt och indigoblått, som tillsammans ge vitt, i det senare purpurrött, gult och grönblått, som tillsammans ge svart. Att i de två fallen färgerna måste väljas olika, beror på, att vid additiv metod grönt och vid subtraktiv metod gult ej kunna erhållas genom blandning och därför resp, måste vara en av grundfärgerna. Vid additiv metod kan ant. framställas tre diapositiv (se d. o.) el. kan man använda en rasterplåt. I förra fallet exponeras tre pankromatiska plåtar genom tre olika ljusfiltra, av vilka ett skall genomsläppa rött, orange och gult, det andra gult och grönt, det tredje blått och violett. Exponeringstiderna för de tre plåtarna bli icke lika, utan måste avpassas efter emulsionens känslighet för olika färger och ljusfiltrens täthet. Vid fotograferingen användes ant. en specialkamera, som tillåter samtidig exponering av alla tre plåtarna, el. en kassett, anordnad så, att de kunna exponeras i rask följd. De tre plåtarna framkallas tillsammans som vanliga negativ, och från dessa negativ framställas vanliga svart-vita diapositiv. När sedan dessa diapositiv belysas med ljus, som fått passera genom samma ljusfiltra, varmed de exponerats, och ant. projicieras på en skärm med en tredubbel skioptikonapparat el. beskådas med hjälp av ett fotokromoskop (se d.o.), erhållas riktigt färgade bilder. R a s t erplåt a r n a, av vilka Lumières autokromplåt var den första, framställas så, att på glas el, — 675 — — 676 —