Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgfilter, ljusfilter - Färgfotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGFOTOGRAFI
målet genomsläppa rött, grönt el. blåviolett ljus,
medan alla övriga färger möjligast fullständigt
absorberas. Inom fotografitekniken användas
till mörkrumsbelysning i allm. lampor, som
omgivas med rödfiltra, vilket möjliggöres därav,
att de vanl. använda plåtsorterna äro okänsliga
för rött ljus. I vissa fall kunna även gulfilter
användas. För att vid den fotografiska
avbildningen (se Fotografi) erhålla en mera
na-turtrogen återgivning ha på senare tid
sensibili-serade plåtar kommit i bruk, vilka äro känsliga
även för gult el. för gult och rött ljus
(orto-kromatiska, resp, pankromatiska plåtar). Vid
exponeringen bör därvid framför
kameraobjektivet placeras ett gulfilter (gulskiva), medelst
vilket plåtarnas större känslighet inom det
kort-vågiga spektralområdet (blått—violett) kan
kompenseras. — Att framställa f. av viss
bestämd verkan är i allm. förbundet med stora
vanskligheter. Sålunda vore det t. ex.
önskvärt att kunna tillverka ett rödfilter, som vore
absolut genomskinligt för rött ljus, medan ljus
av alla andra färger fullst. absorberades. Ett
dylikt f. vore ett idealiskt rödfilter, men
sådana kunna ej framställas, då i allm. varken
genomskinligheten el. absorptionsförmågan
inom något spektralområde är fullst. N.R-e.
Färgfotografi, metod att genom fotografi
erhålla en bild i naturliga färger. Det första
försöket till färgfotografering gjordes av Poitevin
och var grundat på iakttagelser, gjorda redan
1810 av Seebeck, att silverklorid, som anlöpts
i ljus, vid fortsatt belysning med olikfärgat ljus
antager det använda ljusets färg. Till verkligt
korrekta färgbilder kunde han dock icke
komma, då varken grönt el. vitt kunde erhållas.
Av Smith m. fl. försöktes det s. k. u t b 1 e
k-ningsförfarandet, varvid en blandning
av färgämnen, som tillsammans ge svart, vid
belysning utblekas. Härvid blekas i rött ljus
alla färger utom rött, och på samma sätt går
det med övriga färger, så att en bild i
naturliga färger uppkommer. Processen går dock
för långsamt, och den erhållna bilden är svår
att få hållbar. Metoden har använts för
kopiering av färgrasterplåtar men är för
ofullkomlig. — Den första metod, som gav verkliga f.,
var Lippmannmetoden. Enl. denna
framställes först en ytterst genomskinlig
brom-silveremulsion i gelatin, och av denna
tillverkas plåtar. För exponeringen inlägges sedan
plåten med glassidan framåt i en speciell
kassett, som därefter fylles med kvicksilver, så att
emulsionen ligger i kontakt med en speglande
kvicksilveryta. Genom ljusets reflexion mot
denna uppstår interferens (se d. o.) mellan det
inkommande och reflekterade ljuset, så att
stående ljusvågor uppkomma i emulsionen; i
dessas bukar påverkas bromsilvret, medan så
icke sker i knutarna. Vid framkallning erhållas
härigenom silverlameller i skiktet med ett
avstånd mellan silver lamellerna av 0,0002—O,ooo4
mm. När ljus faller genom skiktet, erhålles
genom interferens synnerligen klara och
färgriktiga bilder. Metoden har ej vunnit större
användning, då den fordrar besvärliga
anordningar, den finkorniga emulsionen behöver lång
exponeringstid och kopiering knappast är
möjlig. — De praktiskt använda metoderna för f.
äro s. k. trefärgsförfaranden, som
grunda sig på den omständigheten, att ögat
icke äger likformig känslighet för alla färger,
utan har tre grupper av organ, känsliga för
resp, rött, grönt och blått. Genom blandning
av dessa 3 grundfärger i olika proportioner
uppkomma sedan de övriga färgerna. Man kan
nu blanda färger på två olika sätt, ant. så att
man sammanför dem optiskt, då en
tillblandning av mera färgat ljus ökar lyskraften hos
blandningen, som vid lämpligt
blandningsför-hållande blir vit, el. genom att blanda
färgämnen, då varje tillsats gör blandningen mörkare,
så att slutl. svart erhålles. Det förra
benämnes a d d i t i v, det senare subtraktiv
färgblandning. I förra fallet användas som grund
färger orangerött, grönt och indigoblått, som
tillsammans ge vitt, i det senare purpurrött,
gult och grönblått, som tillsammans ge svart.
Att i de två fallen färgerna måste väljas olika,
beror på, att vid additiv metod grönt och vid
subtraktiv metod gult ej kunna erhållas genom
blandning och därför resp, måste vara en av
grundfärgerna. Vid additiv metod kan
ant. framställas tre diapositiv (se d. o.) el. kan
man använda en rasterplåt. I förra fallet
exponeras tre pankromatiska plåtar genom tre olika
ljusfiltra, av vilka ett skall genomsläppa rött,
orange och gult, det andra gult och grönt, det
tredje blått och violett. Exponeringstiderna för
de tre plåtarna bli icke lika, utan måste
avpassas efter emulsionens känslighet för olika
färger och ljusfiltrens täthet. Vid fotograferingen
användes ant. en specialkamera, som tillåter
samtidig exponering av alla tre plåtarna, el. en
kassett, anordnad så, att de kunna exponeras
i rask följd. De tre plåtarna framkallas
tillsammans som vanliga negativ, och från dessa
negativ framställas vanliga svart-vita diapositiv.
När sedan dessa diapositiv belysas med ljus,
som fått passera genom samma ljusfiltra,
varmed de exponerats, och ant. projicieras på en
skärm med en tredubbel skioptikonapparat el.
beskådas med hjälp av ett fotokromoskop (se
d.o.), erhållas riktigt färgade bilder. R a s t
erplåt a r n a, av vilka Lumières autokromplåt
var den första, framställas så, att på glas el,
— 675 —
— 676 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
