Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgfotografi - Färgförändring - Färgginst - Färgglas - Färggravyr - Färgharmoni - Färgindex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGINDEX
film först lägges ett raster av röda, gröna och
blå genomskinliga stärkelse- el. hartskorn tätt
intill varandra och i ett lager, varefter detta
filterskikt täckes med fernissa. Sedan lägges
ett pankromatiskt emulsionsskikt ytterst. En
rasterplåt exponeras med glassidan mot ljuset.
Infallande rött ljus släppes icke igenom av blå
el. gröna utan endast av röda korn, och bakom
dessa svärtas skiktet vid framkallning. På
motsvarande sätt förhåller det sig med övriga
färger. Det erhållna negativet behandlas med ett
lösningsmedel för silver, t. ex. kromsyrelösning,
då det blir genomskinligt på de förut belysta
ställena, belyses i sin helhet med vitt ljus och
framkallas på nytt. Vid denna andra
framkallning svärtas de partier, som icke belysts i
första exponeringen. Där plåten träffats av t. ex.
rött ljus, är den efter kromsyrebehandlingen
genomskinlig bakom de röda kornen, och den
andra framkallningen svärtar bakom de blå
och gröna, så att endast rött ljus kan passera.
De färger, som icke finnas i filtret, samt vitt
uppkomma genom blandning av de tre
grundfärgerna. Detta förutsätter, att kornen äro
mycket små, och de i praktiken använda ha
en diam, av o. O,oi mm. Resultaten av metoden
måste betecknas som goda; olägenheterna äro,
att man erhåller ett diapositiv, som endast med
svårighet kan dupliceras, och kopiering på
papper är ej möjlig. — Den subtraktiva
metoden tillåter framställning av såväl diapositiv
som papperskopior. Man exponerar tre plåtar i
huvudsak på samma sätt som vid additiv
metod, men med användande av orange-,
grön-och blåfilter, varigenom efter framkallning
erhållas negativ, som skola kopieras med
filtrens komplementfärger: blått, rött och gult.
Man kan även använda en filmpack med tre
filmblad, som färgats, så att de på samma gång
tjänstgöra som filter, då man ej behöver
någon specialkamera. Från de tre negativen
gö-res därefter en kopia genom någon metod, som
tillåter, att de tre bilderna läggas omedelbart
på varandra på samma pappersunderlag.
Lämpliga kopieringsmetoder äro därför pinatypi (se
d. o.), pigmentkopiering (se d. o.) och sådana
metoder, där en silverbild överföres till en
annan silverförening, som verkar som
betme-del och därför kan färgas med ett basiskt
tjär-färgämne. Vid subtraktiv metod kunna ett
obegränsat antal bilder framställas från samma
negativ, men en fullständig passning av de tre
delbilderna är svår att åstadkomma. Fullt
korrekta färger äro omöjliga att erhålla på
papperskopior; något bättre ligga förhållandena
vid framställning av diapositiv. Jfr
Färgtryck. — Vid tillverkning av
biograffilm i naturliga färger kunna användas
så
väl rasterfilm som färgfilm, framställd enl.
subtraktiv metod. Dessutom användes för 16
mm:s smalfilm den av Kodak co. förbättrade
Keller-Dorianmetoden, där filmen har
inpress-ningar, vilka verka som cylinderlinser. Såväl
vid tagning som vid projektion är objektet
försett med ett tredelat färgfilter, medan filmen
är svart-vit. — Litt.: E. I. Wall, ”History of
three-colour photography” (1925); A. v. Hübl,
L. Grebe, E. I. Wall, ”Farbenphotographie” (i
”Handbuch der wissenschaftlichen und
ange-wandten Photographie”, 8, 1929). Szl.
Färgförändring, zool., se Färgväxling.
Färgginst, växtart, se Ginstsläktet.
Färgglas, se Färgfilter.
Färggravyr, en sammanfattande benämning
för olika sätt att med tillhjälp av de
konstgrafiska metoderna framställa grafiska blad med
färg. I handeln förekommande ”färggravyrer”
äro till övervägande delen (före el. efter
tryckningen) färglagda gravyrer och kunna sålunda
icke räknas som äkta, ehuru konstvärdet
naturligtvis kan vara lika stort i dessa som i de äkta
f. I en f. är färgen samlad i avtrycket från
plåtens fördjupningar (vid djuptryck) el. från
stockens upphöjningar (vid högtryck, träsnitt),
medan papperets egen färg skimrar ren mellan
de tryckta partierna. Vid färgläggning av en
gravyr är det mellanrummen mellan gravyrens
linjer, punkter och ytor, som mottaga färgen.
— Färgträsnittet uppträder först i
Tyskland i kretsen kring Dürer i början av
1500-talet med det s. k. tonsnittet
(chiaroscuro-snittet), vilket trycktes på tonat papper, vanl.
blågrönt el. grått med en stock för den ljusare
tonen och en för den mörkare. Det moderna
färgträsnittet arbetar med flera stockar, en för
varje färg, el. också under intryck av det
japanska färgträsnittet med ett fåtal stockar, i
vilket fall konstnären vid tryckningen anbringar
olika färger el. färgnyanser på samma stock.
Färgetsning och
färgkopparstick brukades stundom av grafiker mot
slutet av 1600-talet, oftast med ringa framgång.
Mezzotintomaneret däremot avsatte
utomordentliga resultat på området i slutet av
1700-talet, då man frångått bruket av flera
plåtar för de olika färgerna och endast använde
en, i vilken konstnären vid tryckningen ingned
de önskade färgerna. Även akvatintan
brukades för färgtryck, dock oftast i form av tryck
på akvarellerat papper. Den moderna f ä r
g-crayonen utföres med tillhjälp av
mjuk-grundsmaneret med en plåt för varje färg. Se
vidare Färgtryck. G.V.
Färgharmoni, se F ä r g 3).
Färgindex kallar man skillnaden mellan en
stjärnas fotografiska och dess visuella
magni
— 677 —
— 678 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
