FÄRGNING samt natriumhydrosulfit, och i denna lösning sker en reduktion av färgämnet under bildandet av färglösa s. k. leukoföreningar, vilka äro lösliga i natronluten. I denna lösning, den s. k. kypen, sker f. i ung. 1—P/2 tim. vid en temp. av 50—60° C. Varan tages upp ur kypen och utsättes för en jämn oxiderande inverkan av luften, då den rätta färgen småningom framträder. Därefter sköljes och tvålas, som för svavelfärgämnen är angivet. Kypfärgning är en mycket besvärlig procedur, då ju den åsyftade färgen ej framträder i själva färgbadet utan först vid oxidationen i luften. Det fordras därför vid denna metod stor vana och försiktighet samt jämn bearbetning av materialet. — Basiska- el. tanninfärgämnen. Före f. måste varan betas under c:a 12 tim. i ett tannin- el. garvsyrebad med ung. 2—6 % betmedel av varans vikt. Efter ev. centri-fugering ss. vid f. av garner sker fixering med kräkvinsten, 1—3 % av varans vikt. Därefter sköljes och färgas vid en temp. av 30—60° C. För att få större jämnhet i färgen tillföras färgämnena i olika repriser, och uppsugningen av färgen fördröjes genom någon tillsats av myrsyra. Äktheten kan höjas genom efterbet-ning och fixering, vilken procedur sker på samma sätt, som nyss beskrivits. Färgning av ylle. För varje kg. vara, som skall färgas, beräknar man 50 1. färgbad. Sura färgämnen användas, då ej större äkthet kräves; vanl. begagnas azo-, amidonap-tol- och naftalinfärgämnen. Sedan ev. fett avlägsnats, om det gäller f. av ren ull, vilket sker genom tvättning i soda el. ammoniakbad vid vid c:a 50° C. och sköljning i vatten, tillredes färgbadet vanl. av 10—15 °/o kristalliserat glau-bersalt, 2—5 °/o svavelsyra 66° Bé el. 5—15 % vinstenspreparat. I vissa fall utbytas de senare mot ättiksyra, resp, myrsyra. Färgämnet tillsättes därefter och färgas under svag kokning i ung. P/2 tim. Använder man färger, som egalisera dåligt, måste man färga in vid lägre temp. el. o. 50—60° C. samt ev. minska syretillsatsen. — Betningsfär g-ämnen. Vill man ha större äkthet, färgas lämpligen med alizarinfärgämnen, el. låter man färgningen föregås av betning med kromkalium och svavelsyra, varefter utfärgning sker med antracenfärger. — Basiska färgämnen, önskar man klara och skarpa färger utan att ha större krav på äkthet, användas med fördel basiska färger. Man börjar färgningen vid en temp. av 50° C., vilken efter hand drives upp till 80—$0° C. under god hantering av färggodset. Kalkhaltigt vatten måste först behandlas med ättiksyra; ett svagt syreöverskott förhindrar fläckbildning. — Kypfärger. Vid färgning av ullgarn medelst kypfärger måste kalkfritt vatten användas. Den s. k. stam-kyplösningen tillredes, som förut beskrivits, och en blandning av 5 °/o lim, 0—3 °/o ammoniak (25 °/o-ig) samt 2 °/o natriumhydrosulfit tillsättes, varefter färgning sker vid en temp. av 50—60° C. i o. V2—1 tim. Därefter utsättes materialet för luftens oxiderande inverkan och sköljes väl i vatten. Till slut avsyras varan med en mindre tillsats av svavelsyra el. myrsyra under c:a V2 tim:s tid vid en temp. av 70—90° C. Färgning av äkta siden. I sidenet ev. förefintligt s. k. bastlim utlöses genom svag kokning i ett 30 °/o tvålbad. Vanl. sker f. medelst sura färgämnen och försiggår i ett färgbad med tillsats av 25 °/o av den i tvålbadet utfällda basttvålen, som svagt brytes genom något ättiksyra och myr- el. svavelsyra. F. börjar vid en temp. av 40—50° C. och drives långsamt upp till kokpunkten. Färgtid V2—1 tim. Såväl basiska som diamin- och indantren(kyp) färgämnen användas vid f. av siden. Färgning av konstsilke. a) V i s-k o s e s i 1 k e. F. sker i huvudsak på samma sätt som vid f. av bomull och linne. Dock måste på gr. av materialets ömtålighet större försiktighet iakttagas särsk. beträffande temp. och använda kemikalier. Där ej särsk. stor äkthet kräves, färgas i regel med substantiva färgämnen. Även kypfärger kunna naturligtvis begagnas, medan svavelfärgämnen mera sällan ifrågakomma. b) Acetatsilke. Denna på senare tiden mer och mer förekommande konstprodukt måste först genomgå en renings-procedur i en lösning av 2—3 gr. marseille-tvål samt 1—2 gr. ammoniak pr 1. färgbad vid en temp. av 80 C. Färgningen försiggår sedan med särskilda färger, s. k. acetatfärger, t. ex. celiton- el. celitonäktfärger, i ett färgbad av 40—60° C. jämte 2 å 3 gr. marseilletvål pr 1. Efter f. sköljes den färgade varan väl och aviveras med myr- el. ättiksyra. Inga andra färger än acetatfärger kunna användas för detta material. F. är mycket besvärlig, i sht då acetatsilket är kombinerat med annat material. Färgning av halvylle. Halvylle består av ylle och bomull, sålunda av fibrer med dels animaliskt, dels vegetabiliskt ursprung. Som av det föregående framgått, förhålla sig färgämnena ganska olika till dessa båda fibermaterial, varför f. av halvylle är mycket besvärlig. F. sker i huvudsak enl. två metoder, dels i ett färgbad, dels i två el. flera bad. Vid den förstnämnda metoden användas diamin- el. benzidinfärgämnen i neutralt bad — 681 — — 682 —