Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGNING
samt natriumhydrosulfit, och i denna lösning
sker en reduktion av färgämnet under
bildandet av färglösa s. k. leukoföreningar, vilka äro
lösliga i natronluten. I denna lösning, den s. k.
kypen, sker f. i ung. 1—P/2 tim. vid en temp.
av 50—60° C. Varan tages upp ur kypen och
utsättes för en jämn oxiderande inverkan av
luften, då den rätta färgen småningom
framträder. Därefter sköljes och tvålas, som för
svavelfärgämnen är angivet. Kypfärgning är
en mycket besvärlig procedur, då ju den
åsyftade färgen ej framträder i själva färgbadet
utan först vid oxidationen i luften. Det
fordras därför vid denna metod stor vana och
försiktighet samt jämn bearbetning av
materialet. — Basiska- el. tanninfärgämnen.
Före f. måste varan betas under c:a 12 tim.
i ett tannin- el. garvsyrebad med ung. 2—6
% betmedel av varans vikt. Efter ev.
centri-fugering ss. vid f. av garner sker fixering med
kräkvinsten, 1—3 % av varans vikt. Därefter
sköljes och färgas vid en temp. av 30—60° C.
För att få större jämnhet i färgen tillföras
färgämnena i olika repriser, och uppsugningen
av färgen fördröjes genom någon tillsats av
myrsyra. Äktheten kan höjas genom
efterbet-ning och fixering, vilken procedur sker på
samma sätt, som nyss beskrivits.
Färgning av ylle. För varje kg. vara,
som skall färgas, beräknar man 50 1. färgbad.
Sura färgämnen användas, då ej större
äkthet kräves; vanl. begagnas azo-,
amidonap-tol- och naftalinfärgämnen. Sedan ev. fett
avlägsnats, om det gäller f. av ren ull, vilket sker
genom tvättning i soda el. ammoniakbad vid
vid c:a 50° C. och sköljning i vatten, tillredes
färgbadet vanl. av 10—15 °/o kristalliserat
glau-bersalt, 2—5 °/o svavelsyra 66° Bé el. 5—15
% vinstenspreparat. I vissa fall utbytas de
senare mot ättiksyra, resp, myrsyra.
Färgämnet tillsättes därefter och färgas under svag
kokning i ung. P/2 tim. Använder man
färger, som egalisera dåligt, måste man färga
in vid lägre temp. el. o. 50—60° C. samt ev.
minska syretillsatsen. — Betningsfär
g-ämnen. Vill man ha större äkthet, färgas
lämpligen med alizarinfärgämnen, el. låter man
färgningen föregås av betning med kromkalium
och svavelsyra, varefter utfärgning sker med
antracenfärger. — Basiska färgämnen,
önskar man klara och skarpa färger utan att
ha större krav på äkthet, användas med fördel
basiska färger. Man börjar färgningen vid en
temp. av 50° C., vilken efter hand drives upp
till 80—$0° C. under god hantering av
färggodset. Kalkhaltigt vatten måste först
behandlas med ättiksyra; ett svagt syreöverskott
förhindrar fläckbildning. — Kypfärger.
Vid färgning av ullgarn medelst kypfärger
måste kalkfritt vatten användas. Den s. k.
stam-kyplösningen tillredes, som förut beskrivits,
och en blandning av 5 °/o lim, 0—3 °/o
ammoniak (25 °/o-ig) samt 2 °/o natriumhydrosulfit
tillsättes, varefter färgning sker vid en temp.
av 50—60° C. i o. V2—1 tim. Därefter
utsättes materialet för luftens oxiderande inverkan
och sköljes väl i vatten. Till slut avsyras
varan med en mindre tillsats av svavelsyra el.
myrsyra under c:a V2 tim:s tid vid en temp.
av 70—90° C.
Färgning av äkta siden. I sidenet
ev. förefintligt s. k. bastlim utlöses genom svag
kokning i ett 30 °/o tvålbad. Vanl. sker f.
medelst sura färgämnen och försiggår i ett
färgbad med tillsats av 25 °/o av den i
tvålbadet utfällda basttvålen, som svagt brytes
genom något ättiksyra och myr- el. svavelsyra.
F. börjar vid en temp. av 40—50° C. och
drives långsamt upp till kokpunkten. Färgtid
V2—1 tim. Såväl basiska som diamin- och
indantren(kyp) färgämnen användas vid f. av
siden.
Färgning av konstsilke. a) V i
s-k o s e s i 1 k e. F. sker i huvudsak på samma
sätt som vid f. av bomull och linne. Dock
måste på gr. av materialets ömtålighet större
försiktighet iakttagas särsk. beträffande temp.
och använda kemikalier. Där ej särsk. stor
äkthet kräves, färgas i regel med substantiva
färgämnen. Även kypfärger kunna naturligtvis
begagnas, medan svavelfärgämnen mera sällan
ifrågakomma. b) Acetatsilke. Denna
på senare tiden mer och mer förekommande
konstprodukt måste först genomgå en
renings-procedur i en lösning av 2—3 gr.
marseille-tvål samt 1—2 gr. ammoniak pr 1. färgbad vid
en temp. av 80 C. Färgningen försiggår sedan
med särskilda färger, s. k. acetatfärger, t. ex.
celiton- el. celitonäktfärger, i ett färgbad av
40—60° C. jämte 2 å 3 gr. marseilletvål pr 1.
Efter f. sköljes den färgade varan väl och
aviveras med myr- el. ättiksyra. Inga andra
färger än acetatfärger kunna användas för
detta material. F. är mycket besvärlig, i sht
då acetatsilket är kombinerat med annat
material.
Färgning av halvylle.
Halvylle består av ylle och bomull, sålunda av
fibrer med dels animaliskt, dels vegetabiliskt
ursprung. Som av det föregående framgått,
förhålla sig färgämnena ganska olika till dessa
båda fibermaterial, varför f. av halvylle är
mycket besvärlig. F. sker i huvudsak enl. två
metoder, dels i ett färgbad, dels i två el. flera
bad. Vid den förstnämnda metoden användas
diamin- el. benzidinfärgämnen i neutralt bad
— 681 —
— 682 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
