Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgämnen - Färila-Kårböle - Färingtofta - Färingön - Färja - Färjenäs a.-b. - Färjestaden - Färjläge - Färla (straffredskap)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRLA
n i s k a f. användas i första hand för färgning
av textilvaror och voro fordom uteslutande
naturprodukter. Så erhölls den antika purpurn
från en snäcka, som finnes i Medelhavet, indigo
från indigobusken och de s.k. krapp-f. från
krapproten, som odlades i s. Frankrike (se
Färgväxter). Dessa naturliga f. ha numera
helt överflyglats av de på konstgjord väg
framställda f., av vilka de flesta framställas ur
stenkolst jära, tjär-f. (se d.o.). För att ett ämne
skall ha färg fordras, att det skall ha selektiv
ljusabsorption, d.v.s. förmåga att absorbera
vissa våglängder av ljuset, liggande i den
synliga delen av spektret, varvid komplementfärgen
reflekteras. Sådan ljusabsorption är bunden till
ett ur kemisk synpunkt omättat tillstånd hos
molekylen och särsk. till närvaron av s.k. k
romo f o r a grupper sådana som azogruppen,
/CH = CHx
-N=N—, kinongruppen, = c G=»
XCH = CH/
m.fl. Färgen är i hög grad beroende av ämnets
konstitution. Föreningar med lika egenskaper
men med olika konstitution kunna ha helt olika
färg. Om ett ämnes färg på gr. av en el. annan
ändring i molekylens sammansättning, t.ex.
sub-stitution, förskjutes från gult mot rött och
violett, talar man om att färgen fördjupas, i
motsatt fall att färgen förhöjes. De substituenter,
som åstadkomma en fördjupning av färgen,
kallas batokroma grupper, de som ha motsatt
verkan, hypsokroma. Av största betydelse
för f. äro, förutom de kromofora grupperna,
de s.k. auxokroma grupperna, varmed
förstås saltbildande grupper (NH2, OH, SO,OH;
COOH o.s.v.), vilka utveckla och förstärka
föreningens färg och vilkas inträde i molekylen
ofta är orsaken till att föreningen kan användas
som färgämne, d.v.s. erhåller förmågan att
direkt färga vävnader. Ha f. på gr. av närvaro av
karboxyl-, sulfon- el. hydroxylgrupper sur
karaktär, talar man om sura f.; är den basiska
naturen starkare utpräglad, om basiska f. (se
Färgning). Lj.
Färila-Kårböle, kommun i n. v. Hälsingland,
V. Hälsinglands domsagas tingslag, Gävleborgs
län, kring Ljusnan ovanför Ljusdal; 1,273,70
kvkm., därav 1,217,30 land; 6,025 inv. (1931; 5
inv. pr kvkm.); 34,os kvkm. åker (1927; 2,8%
av landarealen), 865,93 kvkm. skogsmark.
Sedan % 1923 är F.-K. delat på två församlingar,
Fä r i la (1,006,30 kvkm., 5,577 inv.) och K å
r-b ö 1 e, tidigare Kårböle kapellag (211,oo kvkm.,
448 inv.), vilka bilda ett pastorat i Ljusnans
kontrakt, Ärkestiftet. J.C.
Färingtofta, s:n i N. Äsbo hd, Kristianstads
län, n. ö. om Röstånga; 68,13 kvkm., därav
67,53 land; 1,120 inv. (1931; 17 inv. pr kvkm.);
14,53 kvkm. åker (1927; 21,5% av landarealen),
42,80 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Riseberga
och F., N. Äsbo kontrakt, Lunds stift. J.C.
Färingön, äldre namn på ön Svartsjölandet i
Mälaren.
Färja, urspr. benämning på mindre farkost,
avsedd att trafikera trängre farvatten, ss. sund,
kanaler och älvar. Dylika f. ha formen av en
rektangulär pråm och drivas vanl. för hand el.
medelst spel, i båda fallen med hjälp av en
mellan färjlägena lagd kätting. Mindre å n
g-färjor äro försedda med propeller och roder
i båda ändar och vändas sålunda icke vid
färjlägena. Numera begagnas benämningen f. även
för stora, ång- el. motordrivna fartyg, avsedda
att transportera järnvägsvagnar, automobiler
och passagerare, däremot i regel icke
styckegods. Dessa f. intaga vanl. sin last över
akterskeppet och byggas, då de äro avsedda för
längre gång i öppen sjö, med slutet förskepp ss.
ett vanligt fartyg och måste sålunda backa in i
sina färjlägen. F. av denna typ användas bl. a.
för trafiken Trälleborg—Sassnitz, på de stora
sjöarna i Amerika och mellan Japan och Korea.
Ångfärjan Gustaf V å
Trälleborg—Sassnitz-lin-jen har följ, huvuddata: längd 113 m., bredd
16 m., djupgående 5,2 m., deplacement 4,200
ton och fart 17,5 knop. Lastkapaciteten är 18
godsvagnar el. motsvarande antal
passagerar-vagnar. T.Hrn.
Färjenäs a.-b., grundat 1894 under namnet
A.-b. Färjenäs snickerifabrik (1917 ändrat till
nuv.), driver lådfabrik och hyvleri vid
Färjenäs å Hisingen inom Göteborgs stad.
Omslutning 31/i2 1930 3,o mill. kr., därav aktiekapital
l,i mill. Arbetareantal o. 225. Lth.
Färjestaden, hamn och stationssamhälle på
Öland, 6,2 km. ö. s. ö. från Kalmar. Hamnen
anlades på 1850-talet. Ombyggnad av
densamma pågår, avseende utflyttning av s.
våg-brytaren, anläggning av kajer samt upprensning
till 4,oo m. vattendjup. Hamnen användes
huvudsakligast för trafiken mellan Öland och
fastlandet; vintertid uppehälles posttrafiken
uteslutande å denna led. S.Stg.
Färjläge kallas tilläggsplats för spec.
järnvägsfärjor. F. utgöres av en U-formad bassäng,
i vilken färjan ingår. Vid f:s inre ända är
anordnad en höj- och sänkbar bro, ofta tvådelad,
uppburen av balansvikter, styrda av gejder i
fasta pelare vid brons båda sidor. Bron är
försedd med spår, som förbindas med färjans
spårsystem. T.Hrn.
Färla (av lat. fe’rula, eg. beteckning för en
umbellatväxt, till feri’re, slå) benämndes förr
vissa vid skolorna brukade straffredskap, särsk.
för handplagg; ofta ett skaft med klump i ena
ändan. Bild se sp. 695. E.H.
— 693 —
— 694 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
