FÄRLA Jan Steen: Interiör från en holländsk byskola. I skolmästarens hand synes en färla. Färla, frälseätt, omnämnd från mitten av 1200-talet och utdöd på svärdssidan 1578. 1) Olof Björnsson (d. 1332). 1314 ärkebiskop i Uppsala, spelade han under Magnus Erikssons omyndighetstid en säkerligen högst betydande roll, bl. a. ss. en av målsmännen för den österut orienterade expansionspolitik, som fördes av förmyndarregeringen på 1320-talet. 2) Åke Bengtsson (d. 1578), deltog 1562—63 i kriget i Livland. Under det nordiska sjuårskriget erövrade han 1564 Ronneby, var en av befälhavarna för inf. i slaget vid Axtorna 1565 och 1565—66 kommendant på Varbergs-hus. Han var en av Erik XIV:s trognaste anhängare och blev under Johan III riksråd. H.Bg Färlöv, s:n i ö. Göinge hd, Kristianstads län, n. v. om Kristianstad; 41,84 kvkm., därav 38,98 land; 1985 inv. (1931; 50 inv. pr kvkm.); 24,87 kvkm. åker (1927; 63,8% av landarealen), 3,34 kvkm. skogsmark. Egendomar: Araslöv, Skott-landshus m. fl. I s. Karpalunds stations- och industrisamhälle. — Pastorat: F. och N. Strö, ö. Göinge kontrakt, Lunds stift. J.C. Farm (ytterst lat. firmas, fast), rask, flink, rapp; tidigare: skicklig, rutinerad; äldst: fast, stadig. — F ä r m i t e't el. f ä r m i t é, raskhet, flinkhet. Färmelse el. f i r m e 1 s e (till fsv. färma, av lat. firma're, stärka, bekräfta) kallades den även i Sverige under medeltiden brukliga romersk katolska konfirmationen. Reformatorerna be stredo f:s sakramentala karaktär, den avskaffades, och efter hand utbildades i stället en evang. konfirmation (se d. o.). S.N. Färna, gods, se F e r n a. Färna, Leuci'scus albie'nsis, art av mörtsläktet (se d. o.), igenkännes lätt från övriga arter på den avrundade analfenan. Anal- och bukfenor röda, hos yngre gula. F. förekommer i s. och mellersta Europa, i Sverige på spridda ställen i s. delen, företrädesvis i nedre delen av vattendrag. F. är utan ekonomiskt värde. Bastard mellan f. och löjan är beskriven. N.R-n. Färnbock, färnbocks-, f e r n a m b u k-el. p e r n a m bukträ, äkta el. rött bresiljeträ, kärnveden av Cæsalpi'nia brasilie'nsis och echina'ta. F. har å frisk yta gulröd, vid lufttillträde mörkt röd el. brun färg, visar fina årsringslinjer och fin punktering samt användes till färgning och till finare snickeri- och svarveriarbeten. Färgämnet, b rasi 1 i n, färgar ylle och bomull rött vid betning med alun under bildning av brasilein, med ka-liumbikromat brunt. Jfr C æ s a 1 p i n i a. O.Gz. Färnebo. 1) Hd i ö. Värmlands län, intill gränsen mot Västmanland och Dalarne; av det senare landskapet hör ett stycke, Äppelbo finnmark, till F., som omsluter Filipstad och omfattar socknarna Rämen, Gåsborn, Nordmark, F., Brattfors, Kroppa och Lungsund; 1,960,24 kvkm., därav 1,756,70 land; 16,845 inv. (1931; 10 inv. pr kvkm.); 74,72 kvkm. åker (1927; 4,s % av landarealen), 369,79 kvkm. skogsmark. F. är ett starkt kuperat skogsland, rikt på sjöar och vattendrag, vid vilka bygden i allm. är belägen. Berggrunden består dels av graniter och granitgnejser, dels av leptiter, rika på malmer, i allm. svartmalmer, som givit upphov till den värmländska gruvdriften. (Om denna se F i-lipstads bergslag, Långbans malmtrakt, Nordmarks malmtrakt och P e r s b e r g s malmtrakt). De lösa jordlagren bestå huvudsaki. av morän och mossmarker; rullstensbildningar förekomma i stor utsträckning i s. v. delen av F., särsk. vid Alstern (Brattforsheden). 1920 levde 27,4% av befolkningen av jordbruk och boskapsskötsel, 13,4 % av skogsbruk, 28,8 % av malmbrytning, metall- och maskinindustri. F. bildar ett tings lag i östersysslets domsaga samt ingår i Nyeds kontrakt, Karlstads stift. Karta vid Värmland. J.C 2) F., Filipstads landskommun, s:n i F. hd; 491,38 kvkm., därav 425,io land: 3,572 >nv. (1931; 8 inv. pr kvkm.); 19,25 kvkm åker (1927; 4,5% av landarealen), 350,65 kvkm skogsmark. — Pastorat: Filipstad och F., Nyeds kontrakt, Karlstads stift. J.C Färnebo, kontrakt, se Västerfärnebo — 695 — — 696 —