FÄRÖARNA Färnebofjärden, sjöliknande utvidgning av Dalälven på gränsen mellan Uppland och Gästrikland samt mellan gränsen mot Dalarne och Sala—Gävle järnväg. J.C. Färs (av fra. farce, eg.: fyllning, stoppning, varav även sv. fars), hackat el. malet kött el. fisk samman med mjöl, ägg, kryddor, rivebröd m. m., dels som fyllning och dels som självständig maträtt. — F ä r s e'r a, fylla med f.; bereda till f. I-N-y. Färs. 1) Hd i Malmöhus län, mellan Kling-vallsån i s.v. och gränsen mot Kristianstads län i n. ö. och ö., omfattar socknarna Ramsåsa, Röddinge, Sövde, Ilstorp, Björka, Vomb, öved, ö. Kärrstorp, Brandstad, S. Äsum med Sjöbo municipalsamhälle, Tolånga, Vanstad, Lövestad, Vollsjö, Fränninge, Långaröd, östraby och Västerstad; 613,83 kvkm., därav 592,47 land; 23,544 inv. (1931; 40 inv. pr kvkm.); 373,40 kvkm. åker (1927; 63,o% av landarealen), 107,72 kvkm. skogsmark. Berggrunden utgöres i större delen av Långaröds s:n, som ligger på Linderödsåsen, av gnejs; sedan följer i s. ö. stråk kambro-silu-riska, rät-lias- och kritlager. De lösa jordlagren utgöras, utom i Långaröd och angränsande delar av Fränninge och östraby socknar, huvudsaki. av moränlera; dock går ett brett bälte av grus- och sandmarker genom Lövestad, Vanstad, Röddinge, Tolånga, S. Äsum (Sjöbo ora), Björka och Vombs socknar. De forna flygsandsfäl-ten v. och s. om Våmbsjön äro nu bundna genom skogsplanteringar. Se vidare Skåne och karta vid d. o. 1920 levde 64,2 % av befolkningen av jordbruk och boskapsskötsel, 13,5 % av industri och hantverk. F. bildar ett tingslag i Färs härads domsaga och ingår, utom Långaröd, som tillhör Frosta kontrakt, i Färs kontrakt, Lunds stift. — Litt.: A. Kristoffersson, ”Landskapsbildens förändring i n. och ö. delen av F:s hd under de senaste tvåhundra åren” (1924). J.C. 2) Kontrakt i Lunds stift, omfattar 10 pastorat: Vanstad och Tolånga; Röddinge och Ramsåsa; Sövde och Blentarp; Lövestad och Fågeltofta; öved och Björka; S. Äsum och Ilstorp; Frenninge och Vollsjö; Våmb och Vebe-röd; ö. Kärrstorp och Brandstad samt Västerstad och östraby; 25,621 inv. (1931). J.C. Färskbrytare, mekanisk anordning för underlättande av smedens arbete vid framställning av välljärn. Se Lancashiresmide. Färskmalm, vid färskning (se d. o.) använd järnmalm. Färskning, metall., den oxidationsprocess, genom vilken tackjärn överföres till smidbart järn och stål. Det väsentliga i processen är avlägsnandet av huvudparten av utgångsmaterialets kolhalt, vilket försiggår vid hög temp. un der inverkan av syre ur luften el. ur syreav-givande ämnen, ss. järnmalm el. slagg. Kolet bortgår därvid i form av koloxid. Vid s. k. torr färskning genomföres kolets oxidation vid en temp., som är avsevärt lägre än järnets smältpunkt, men försiggår då mycket långsamt. Denna metod användes därför endast i ringa utsträckning för s. k. aducering av gjutna föremål. Vid de egentliga järn- och stålframställningsmetoderna genomföres processen alltid vid så hög temp., att järnet är smält. Till dessa s. k. smältfärskningsmetoder höra sålunda välljärns-, degelståls-, bessemer-, martin- och elektrostålmetoderna. Vid smält-färskningen oxideras jämsides med kolet även andra i järnet förefintliga legeringsämnen, ss. kisel, mangan etc., och även en del av järnet. De därvid uppkommande metalloxiderna bilda en slagg, färskslagg, som genom växelverkan med det helt el. delvis smälta järnet ytterligare befordra f. Vid f. i härd erhålles en dylik färskslagg, som vanl. är mycket rik på järn-oxidul (FeO). Denna slagg tillvaratages och användes som färskningsmedel vid efterföljande smältor. I.S. Färskvattenskondensator (el. -k o n d e n-s o r), en ombord på fartyg använd apparat för att i nödfall framställa färskvatten (dricksvatten). F. består av spiralformade rörslingor, genom vilka ånga ledes från fartygets ångledning. Kring dessa rörslingor bringas kylvatten att cirkulera, varigenom vattenångan i slingorna kondenseras. För att erhålla välsmakande dricksvatten, måste kondensatet luftas, vilket sker ant. genom att pumpa luft genom vattnet el. genom att låta vattnet droppvis falla genom luften. Dricksvatten, som framställes medelst f., blir dock icke av god kvalitet, utan vanl. förorenat av olja o. d., varför metoden användes endast då brist uppstår i fartygets dricksvattenförråd. Jfr Evaporator. C.-A.N. Färöarna (fno.-isl. Færeyjar, nyfäröiska Förfar, till isl. fær, får, alltså: Fåröarna), ögrupp på en undervattensbank mellan Skottland och Island. F., som ligga mellan 61° 24' och 62° 26' n. br. och mellan 6° 16' och 7° 40' v. Igd, tillhöra Danmark; 1,339 kvkm.; 22,835 inv. (1925). F. bestå av en n. sluten grupp, av vilka de största äro Bordö, Österö, Strömö och Vaagö, och i s. de isolerade Sandö och Syderö. I n. och v. äro kusterna branta, 400—700 m. höga, i ö. mera långsluttande. Innanför ligger en platå, uppbyggd av tertiära basaltbäddar, växellagrande med tuffskikt. Lagerföljden är plan och svagt sluttande mot s. ö. Bergsidorna uppvisa en markerad terrassering, emedan lavan vittrar långsammare än tuffen och den förras skikthuvuden därför bilda branta stup — 697 — — 698 —