Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färnebofjärden - Färs (kött) - Färs (Malmöhus län) - Färskbrytare - Färskmalm - Färskning - Färskvattenkondensator - Färöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRÖARNA
Färnebofjärden, sjöliknande utvidgning av
Dalälven på gränsen mellan Uppland och
Gästrikland samt mellan gränsen mot Dalarne och
Sala—Gävle järnväg. J.C.
Färs (av fra. farce, eg.: fyllning, stoppning,
varav även sv. fars), hackat el. malet kött el.
fisk samman med mjöl, ägg, kryddor, rivebröd
m. m., dels som fyllning och dels som
självständig maträtt. — F ä r s e’r a, fylla med f.;
bereda till f. I-N-y.
Färs. 1) Hd i Malmöhus län, mellan
Kling-vallsån i s.v. och gränsen mot Kristianstads län
i n. ö. och ö., omfattar socknarna Ramsåsa,
Röddinge, Sövde, Ilstorp, Björka, Vomb, öved,
ö. Kärrstorp, Brandstad, S. Äsum med Sjöbo
municipalsamhälle, Tolånga, Vanstad, Lövestad,
Vollsjö, Fränninge, Långaröd, östraby och
Västerstad; 613,83 kvkm., därav 592,47 land; 23,544
inv. (1931; 40 inv. pr kvkm.); 373,40 kvkm. åker
(1927; 63,o% av landarealen), 107,72 kvkm.
skogsmark. Berggrunden utgöres i större delen
av Långaröds s:n, som ligger på Linderödsåsen,
av gnejs; sedan följer i s. ö. stråk
kambro-silu-riska, rät-lias- och kritlager. De lösa jordlagren
utgöras, utom i Långaröd och angränsande
delar av Fränninge och östraby socknar,
huvudsaki. av moränlera; dock går ett brett bälte av
grus- och sandmarker genom Lövestad, Vanstad,
Röddinge, Tolånga, S. Äsum (Sjöbo ora),
Björka och Vombs socknar. De forna
flygsandsfäl-ten v. och s. om Våmbsjön äro nu bundna
genom skogsplanteringar. Se vidare Skåne och
karta vid d. o. 1920 levde 64,2 % av
befolkningen av jordbruk och boskapsskötsel, 13,5 %
av industri och hantverk. F. bildar ett tingslag
i Färs härads domsaga och ingår, utom
Långaröd, som tillhör Frosta kontrakt, i Färs
kontrakt, Lunds stift. — Litt.: A. Kristoffersson,
”Landskapsbildens förändring i n. och ö. delen
av F:s hd under de senaste tvåhundra åren”
(1924). J.C.
2) Kontrakt i Lunds stift, omfattar 10
pastorat: Vanstad och Tolånga; Röddinge och
Ramsåsa; Sövde och Blentarp; Lövestad och
Fågeltofta; öved och Björka; S. Äsum och
Ilstorp; Frenninge och Vollsjö; Våmb och
Vebe-röd; ö. Kärrstorp och Brandstad samt
Västerstad och östraby; 25,621 inv. (1931). J.C.
Färskbrytare, mekanisk anordning för
underlättande av smedens arbete vid framställning
av välljärn. Se Lancashiresmide.
Färskmalm, vid färskning (se d. o.) använd
järnmalm.
Färskning, metall., den oxidationsprocess,
genom vilken tackjärn överföres till smidbart
järn och stål. Det väsentliga i processen är
avlägsnandet av huvudparten av
utgångsmaterialets kolhalt, vilket försiggår vid hög temp.
un
der inverkan av syre ur luften el. ur
syreav-givande ämnen, ss. järnmalm el. slagg. Kolet
bortgår därvid i form av koloxid. Vid s. k.
torr färskning genomföres kolets
oxidation vid en temp., som är avsevärt lägre än
järnets smältpunkt, men försiggår då mycket
långsamt. Denna metod användes därför endast i
ringa utsträckning för s. k. aducering av gjutna
föremål. Vid de egentliga järn- och
stålframställningsmetoderna genomföres processen
alltid vid så hög temp., att järnet är smält. Till
dessa s. k. smältfärskningsmetoder
höra sålunda välljärns-, degelståls-, bessemer-,
martin- och elektrostålmetoderna. Vid
smält-färskningen oxideras jämsides med kolet även
andra i järnet förefintliga legeringsämnen, ss.
kisel, mangan etc., och även en del av järnet.
De därvid uppkommande metalloxiderna bilda
en slagg, färskslagg, som genom
växelverkan med det helt el. delvis smälta järnet
ytterligare befordra f. Vid f. i härd erhålles en
dylik färskslagg, som vanl. är mycket rik på
järn-oxidul (FeO). Denna slagg tillvaratages och
användes som färskningsmedel vid efterföljande
smältor. I.S.
Färskvattenskondensator (el. -k o n d e
n-s o r), en ombord på fartyg använd apparat för
att i nödfall framställa färskvatten
(dricksvatten). F. består av spiralformade rörslingor,
genom vilka ånga ledes från fartygets ångledning.
Kring dessa rörslingor bringas kylvatten att
cirkulera, varigenom vattenångan i slingorna
kondenseras. För att erhålla välsmakande
dricksvatten, måste kondensatet luftas, vilket sker ant.
genom att pumpa luft genom vattnet el. genom
att låta vattnet droppvis falla genom luften.
Dricksvatten, som framställes medelst f., blir
dock icke av god kvalitet, utan vanl. förorenat
av olja o. d., varför metoden användes endast
då brist uppstår i fartygets dricksvattenförråd.
Jfr Evaporator. C.-A.N.
Färöarna (fno.-isl. Færeyjar, nyfäröiska
Förfar, till isl. fær, får, alltså: Fåröarna), ögrupp
på en undervattensbank mellan Skottland och
Island. F., som ligga mellan 61° 24’ och 62°
26’ n. br. och mellan 6° 16’ och 7° 40’ v. Igd,
tillhöra Danmark; 1,339 kvkm.; 22,835 inv.
(1925). F. bestå av en n. sluten grupp, av vilka
de största äro Bordö, Österö, Strömö och
Vaagö, och i s. de isolerade Sandö och Syderö.
I n. och v. äro kusterna branta, 400—700 m.
höga, i ö. mera långsluttande. Innanför ligger
en platå, uppbyggd av tertiära basaltbäddar,
växellagrande med tuffskikt. Lagerföljden är
plan och svagt sluttande mot s. ö.
Bergsidorna uppvisa en markerad terrassering, emedan
lavan vittrar långsammare än tuffen och den
förras skikthuvuden därför bilda branta stup
— 697 —
— 698 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
