FÄRÖARNA (”hamre”), medan den senares te sig som svaga sluttningar. F. äro alltså resterna av en större vulkanisk platå, varav den v. delen och kratrarna äro förstörda av abrasionen. Den återstående platåytan sluttar mot s. ö., och de högsta punkterna träffas därför nära n. v. kusten, t. ex. Slættaratindur (882 m.) på Österö och Skalingur (768 m.) på Strömö. De gamla floddalarna ha fördjupats av istidens glaciärer och omformats till breda sund el. smala, fingerlikt förgrenade fjordar. En del av de senare sluta mitt i platån som blinda säckdalar (”botnar”). — Klimatet är rått och fuktigt. De kallaste mån. (jan. och mars) ha i Thorshavn en me-deltemp. av 3,2°, den varmaste (juli) av 10,8°. Endast juli och aug. äro frostfria. Stormar äro vanliga. Den årliga regnmängden uppgår i Thorshavn till 1,593 mm. — Skog saknas. Det enda trädslaget är en pil (Salix phylicifo'lia), som dock aldrig blir större än en hög buske. Backsluttningarna äro klädda av frodig ängsvegetation, av gräs och örter. Vågrät terräng är ofta försumpad; här dominera kärr (halvgräs och säv) och högmossar med ljung (Callu'na vulga'ris och Eri'ca cine'red). Både i låglandet och i bergen förekomma mosshedar. — Urspr funnos inga vilda däggdjur på öarna, men möss och råttor ha sedermera inkommit. Även reptiler och am-fibier saknas. 40—50 fågelarter häcka på öarna, särsk. sjöfågel i stora mängder på kusternas klippor. — Huvudnäringar äro boskapsskötsel och fiske. Åkerbruket är obetydligt; klimatet är otjänligt för odling av säd. Viktigare är odlingen av potatis och rotfrukter. Utvecklingen härav hindras dock av den långt drivna ägodelningen. Vanl. är dock hö-täkt den enda form av odling, som förekommer. Krea-tursbeståndet utgjordes 1924 av o. 600 hästar, 4,000 nötboskap och 64,000 får. De senare beta ute året om. Torkat fårkött användes mycket som fartygsproviant. Ung. Va av inv. lever av fiske. Dessutom äro en stor del av lantbrukarna fiskare. Till skillnad från lantbruket har fisket utvecklat sig hastigt. Numera begagnas motorbåtar i stor utsträckning. Febr. —okt. bedrives storsjöfiske med kuttrar, dels kring F., dels vid Island. 1924 fångades fisk till ett värde av 7,e mill. kr., varav 91 % togs vid Island. Den viktigaste fiskarten är torsk, vilken mestadels beredes som klippfisk. Även valfångsten är av stor betydelse. Huvudsaki. fångas grindval, en delfinart, som i stora massor uppträder vid F. om somrarna och då drives in i fjordarna och dödas på grunt vatten. Norrmän ha dessutom på 1890-talet infört fångsten av storval. En viktig binäring är fångst av sjöfågel och insamling av deras ägg och dun. Huvudexportvaror äro torkad och saltad fisk, fiskolja, ull, talg, stickade yllekläder (”islandströjor”), fjäder, skinn, valbarder, — 699 — — 700 — FÄRÖARNA