Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färöarna - Historia - Fässberg - Fäste (krigsväsen) - Fäste (skogsbruk) - Fäste (handgrepp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄSTE
valtran och fiskguano. Hälften av exporten (8,9
mill. kr.) går till Spanien, resten till England,
Danmark, Italien och Norge. — 18 av öarna
Fiskare vid Thorshavn.
äro bebodda. Huvudstad är Thorshavn på
Strömö (2,896 inv. 1925). — Litt.: J. F. Rönne,
”Færöerne” (1900); ”Botany of the Færöes”
(3 bd, 1901—08); H. Rudolphi, ”Die Färöer” (i
”Zeitschrift der Gesellschaft für Erdkunde”,
1913). J.F.;Y.Ln.
Historia. Den irländske munken Dicuil
berättar 825, att F. i c:a 100 år varit bebodda av
irländska eremiter men på hans tid lågo öde
på gr. av normandiska vikingars härjningar.
En andra kolonisation, bekant från ”Færeyinga
Saga”, en kompilation från nyare tid av gamla
sagoberättelser, skedde från Norge på 800-talet,
efter slaget i Hafrsfjord (872). Senare vanns
den färöske nationalhjälten, vikingahövdingen
Sigmund Brestesson, av Olav Tryggvesson för
kristendomen och utbredde dels den nya läran,
dels sin egen makt över öarna (o. år 1000) men
fälldes omsider av Trond i Göte och Lejf
ös-sursson, som därefter delade makten mellan
sig. Efter Tronds död måste Lejf taga ögrup-
Ruinerna av en gotisk katedral från 1200-talet,
aldrig fullbordad, vid Kirkebö på Färöarna.
pen i län av Magnus den gode 1035, men ehuru
de norska kungarnas makt över F. aldrig
betydde synnerligen mycket, räknades de t. v.
till Norge, även efter detta rikes förening med
Danmark 1380. Genom digerdöden (se d. o.)
avfolkades F. oerhört, men ny invandring från
Norge ägde rum. 1509 lagda under Själlands
stift, förblevo F. i freden i Kiel 1814 hos
Danmark. — Redan på 1000-talet uppstod lagrätten,
på samma gång högsta domstol och riksdag,
under presidium av öarnas högste styresman,
lagmannen; i lagrätten fann befolkningen ett
skydd för övergrepp från fogdars och
handelsmäns sida. Till reformationen (1538) utövade
också biskoparna stort inflytande. 1816 blev
F. ett eget danskt amt, och lagtinget upphävdes
men återupprättades 1852—54 som amtsråd
med vissa vidsträckta befogenheter (laginitiativ
m. m.). F:s självständiga historia är i övrigt
huvudsaki. fornhistoria. Under tidens lopp
tynade kulturen av, bl. a. därför att förbindelsen
med yttervärlden var sparsam och osäker. Han
deln på öarna drevs oftast som privilegierad
handel, var 1709—1856 kungl. monopol. F. ledo
ofta och starkt av sjörövares anfall; på Fredrik
II :s tid var Mogens Hejnesen Nordhavets skräck.
En icke obetydlig blodsblandning mellan
färingar och riksdanskar har under årens lopp ägt
rum. En majoritet (c:a 3/s) av färingarna sluter
sig till sambandspartiet, som önskar en varaktig
nära anknytning till Danmark, varemot
självstyrelsepartiet (c:a 2/s) kräver home rule. En
ytterligtgående separatistisk rörelse (J.
Paturs-son), som understödjes från visst norskt håll,
har hittills blott haft ringa framgång;
socialdemokratien är svag. Från Danmarks sida
offras årl. stora summor till främjande av F:s
andliga och materiella uppblomstring. Den
danska språkpolitiken är mycket liberal. Fl.D.
Fässberg, f. d. s:n, se M ö 1 n d a 1.
Fäste, krigsv., detsamma som fort (se d. o.).
Fäste, skogsbr., se B r ö t.
Fäste, den för handgreppet avsedda delen
av ett svärd, värja el. dolk. F. består vanl. av
knapp, kavel el. handtag, parerstång, parerplåt
och handbyglar. Knappen fasthåller vanl. f.
vid klingan med dennas genom kaveln gående
klent utsmidda del tången (se d.o.). Kaveln är
oftast av trä, överspunnen med metalltråd, el.
helt av metall. Parerstång, parerplåt och
handbyglar utgå ovanför handgreppet och äro
avsedda att skydda handen mot hugg. F. med enkel,
rak, vinkelrätt mot kaveln gående parerstång
kallas korsfäste, vilken form är den under
medeltiden vanligaste och bibehålies under 1500—
1700-taIen på de stora tvåhands-, ceremoni- och
bödelssvärden. Handen skyddas ofta enbart av
parerplåten, men omgives även helt el. delvis av
— 701 —
— 702 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
