FÄSTNING med någon droppe fotogén el. bensin, släpper det genast sitt tag. — Av utländska, släktet Ixodes närstående f. förtjänar nämnas Boo'phi-lus annula'tus, som parasiterar på nötkreatur i Sydamerika och överför texasfebern. — Endast i varmare länder förekomma de besläktade randfästingarna (Argas), som ha sna-beln belägen på undersidan och sakna häft-skivor å benen samt nå en längd av 4—6 mm. Dessa dölja sig om dagen och komma nattetid fram ur sina gömslen för att suga blod. Hit hör den beryktade ”giftvägglusen från Miana” (Argas pe'rsicus), som förekommer i Persien och Egypten, och d u v f ä s t i n g e n (se d. o.), som ofta träffas i duvslag i s. Europa och n. Afrika. S.Bgtn. Fästning, en ort, som genom permanenta anläggningar är så starkt befäst, att den kan motstå anfall av överlägsna krafter. F. indelas alltefter ändamålet att tjäna land- el. kustförsvaret i landfästningar och kustfästningar. Landfästningar. En f. skall med eld kunna verka åt alla håll, erbjuda skydd mot överrumpling, motstå verkan av tyngsta art., ha på djupet grupperade befästningar, som vid ett genombrott å någon frontdel hejda fienden samt underlätta hans utdrivande ur f. En huvuduppgift är att trygga de rörliga stridskrafternas mobilisering, varför f. vanl. läggas utefter gränser för att spärra viktigare flodövergångar och pass, gräns och spärrfästningar. En f. kan även anläggas för att under en längre el. kortare tid skydda en plats, som av strategiska skäl under alla förhållanden måste försvaras, för att understödja det rörliga försvaret, operationsfästning-a r, el. för att trygga för det rörliga försvaret upplagda förråd, förrådsfästning. Boden har samtliga dessa uppgifter sig ålagda, under det att Karlsborg var en centralfästning, ett ändamål, för vilket f. numera icke anläggas, och samtidigt en förrådsfästning. — F. ha funnits från äldsta tider och utvecklats från en enkel vall med grav, genom 1600- och 1700-talens f., byggda enl. de mer el. mindre invecklade tenalj-, kaponjär- och bastionssystemen (se d. o.) till sekelskiftets gördelfästningar (se Befästningskons t). Försvarets tyngdpunkt är här förlagd till fortlin-jen (-gördeln), som lägges på ett avstånd av 4—9 km. från den ort, som avses att skyddas, och vilkens viktigaste försvarsverk utgöras av forten, liggande på 3—5 km:s inbördes avstånd från varandra. Fortgördeln består dessutom av mellanverk, permanenta anläggningar för flankeringsbatterier, eld- och observationsplatser, bombsäkra ammunitionsförråd m. m. Först vid en f:s krigsrustning avser man att fullständigt sluta fortmellanrummen genom anläggande av fältbefästningar (se d.o.). Viktigare kulsprutenästen, skyddsrum för besättning, art.-serviser, beredskapsrum m. m. kunna dock vara utförda redan i fred. För att förtaga ver- Schematisk bild av en gördelfästning. kan av genombrytning finnes en inre försvarsställning, enceinten el. kärn-f., byggd enl. samma principer som huvudförsvarsställningen. För att i det längsta uppehålla en genom fortgördeln inträngande fiende kunna även avskärande ställningar anläggas. Framskjutna ställningar anordnas för att försvåra inneslutningen och tvinga anfalls-art. till uppmarsch på stort avstånd. Av största betydelse för en f:s försvar äro dels goda vägförbindelser, radiellt och periferiskt gående, samt kompletterade med fältbanor för materiel- och ammunitions-transport, dels goda signalförbindelser, såväl tråd- som radio-, för försvarets ledning samt sambandet med yttervärlden. Befälet i en f. utövas av en kommendant med fästnings-stab, i vilken ingå art.- och ingenjörbefälhavare med staber. F. indelas i försvarsområden, fronter, var och en med sin direkt under kommendanten lydande befälhavare. Besättningen, i vilken samtliga vapenslag ingå, utgöres av till permanenta verk avdelade besättningar, om- Uppslagsbok. X. _____ 7Q5 ___ 23 — 706 —-