Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fästningsstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄSTNINGSSTRID
tider utfördes anfallet mot fästningar ant.
genom att rörliga trätorn på rullar framfördes
mot murarna, som därifrån genom fallbryggor
bestegos, el. genom att murarna bräscherades
med murbräcka, en lång och grov ekbjälke
med metallskoning. För att mot den
försvarandes pilar och kastvapen skydda den trupp,
som framförde murbräckan, upphängdes
denna i kedjor under ett rörligt skjul. Grekerna
utvecklade i 5:p årh. f. Kr. anfallsförfarandet
genom at bygga en kontervallationslinje,
befästningar avsedda att skydda mot utfall,
samtidigt som de utgjorde en utgångsställning för
anfallet, samt genom konstruerandet av
särskilda belägringsmaskiner. Försvararen sökte
å sin sida sätta tornen i brand el. få dem att
välta, besköt dem med katapulter (se d.o.)
och sökte genom utfall hindra anfallsarbetena.
I och med krutets uppfinning undergick f. en
omvandling. Den för murarnas demolering
avsedda materielen måste ställas på större
avstånd från fästningen, varjämte det blev
nödvändigt att utföra löpgravar (se d. o.). I
samma mån som befästningskonsten (se d. o.)
utvecklades, blev f. alltmera invecklad. Vauban
var den, som genom nya metoder förde f. in
på nya områden, satte anfallet i system samt
åstadkom en överlägsenhet hos detsamma. De
huvudsakliga framstegen voro kasteldens
införande och ett metodiskt löpgravs- (sapp-)
anfall, varvid ej blott löpgravar framfördes mot
fästningen, utan även paralleller anlades. Det
s. k. Vaubanska anfallet, vilket i huvudsak
bibehöll sig in på 1800-talet, började, sedan
fästningen inneslutits genom kav., genom
anläggande av cirkum- och kontervallationslinjer till
skydd mot anfall från stridskrafter utanför
fästningen samt mot utfall från densamma.
Därefter öppnades nattetid l:a parallellen
(inf.-ställning) o. 570 m. från fästningen och vanl.
omfattande halva omkretsen. I denna anlades
kast- och bräscheringsbatterier. På o. 300 m.
lades sedan 2:a parallellen, något
överskjutande den första, med demonterbatterier, och vid
fältvallens fot 3:e parallellen, i vilken
kastbatterier inbyggdes. Mellan 2:a och 3:e
parallellen utfördes ofta en halvparallell. Mellan
samtliga paralleller förde löpgravar (approcher) :
sicksack. Därefter framgick man med sapper
genom fältvallen till dess inre kantlinje, längs
vilken en traverserad löpgrav uppkastades och
försågs med bräsch- och konterbatterier. Från
fältvallens krön företogs gravnedgången, en
med virke beklädd underjordisk gång, som
slutade vid kontereskarpen, mitt för den i
eskar-pen skjutna bräschen. Gravövergången skedde
i torra gravar medelst löpgrav, i våta på en
faskindamm med bröstvärn. Detta metodiska
anfallssätt bibehölls ända fram till mitten av
1800-talet, dock att art., i den mån
skottvid-derna ökades, uppställdes på större avstånd.
Utvecklingen såväl inom vapentekniken som
befästningskonsten framkallade före
världskriget en strävan, särsk. i Tyskland, att utfinna
lämpliga metoder för fästningars tagande
genom något av de förkortade anfallssätten,
överrumpling, bombardering el.
våldsamt anfall (se d. o.). De sålun
da teoretiskt uppgjorda metoderna kommo till
användning under världskriget, i det att Lièges
hastiga fall var en följd av en omedelbart efter
krigsutbrottet igångsatt överrumpling, samt
anfallen mot Namur, Maubeuge m. fl. fästningar
utfördes ss. våldsamt anfall. Detta avser alt
hänsynslöst genombryta fortlinjen redan efter
ett par dagars förlopp, vare sig genom fortens
stormande el. genom framträngande i
fortmel-lanrummen. Härför erfordras, att ett
överlägset anfalls-art. koncentrerar sin eld mot den
valda frontdelen, så att de permanenta verkens
art. demoleras el. hållas nere och inf.
nedkäm-pas el. skakas. — Emot en av en
målmedveten besättning och energisk kommendant
försvarad fästning måste de mera långsamma
anfallssätten, c e r n e r i n g (se d. o.) el.
belägring tillgripas. Cernering avser endast
uthungring. Detta anfallssätt kan dock inom kort
leda till målet, om inom fästningen befinner sig
en stor civilbefolkning. För genomförandet av
en belägring erfordras en belägringskår samt
framdragandet av en belägringspark. Sedan
fästningen inneslutits, utbygges en starkt
befäst skyddsställning för anfalls-art. till skydd
mot utfall, för vilkas tillbakaslående starka
reserver måste finnas. Av största betydelse är en
Schematisk framställning av anfallsarbetena
vid belägring.
— 709 —
— 710 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
