FÄSTNINGSSTRID tider utfördes anfallet mot fästningar ant. genom att rörliga trätorn på rullar framfördes mot murarna, som därifrån genom fallbryggor bestegos, el. genom att murarna bräscherades med murbräcka, en lång och grov ekbjälke med metallskoning. För att mot den försvarandes pilar och kastvapen skydda den trupp, som framförde murbräckan, upphängdes denna i kedjor under ett rörligt skjul. Grekerna utvecklade i 5:p årh. f. Kr. anfallsförfarandet genom at bygga en kontervallationslinje, befästningar avsedda att skydda mot utfall, samtidigt som de utgjorde en utgångsställning för anfallet, samt genom konstruerandet av särskilda belägringsmaskiner. Försvararen sökte å sin sida sätta tornen i brand el. få dem att välta, besköt dem med katapulter (se d.o.) och sökte genom utfall hindra anfallsarbetena. I och med krutets uppfinning undergick f. en omvandling. Den för murarnas demolering avsedda materielen måste ställas på större avstånd från fästningen, varjämte det blev nödvändigt att utföra löpgravar (se d. o.). I samma mån som befästningskonsten (se d. o.) utvecklades, blev f. alltmera invecklad. Vauban var den, som genom nya metoder förde f. in på nya områden, satte anfallet i system samt åstadkom en överlägsenhet hos detsamma. De huvudsakliga framstegen voro kasteldens införande och ett metodiskt löpgravs- (sapp-) anfall, varvid ej blott löpgravar framfördes mot fästningen, utan även paralleller anlades. Det s. k. Vaubanska anfallet, vilket i huvudsak bibehöll sig in på 1800-talet, började, sedan fästningen inneslutits genom kav., genom anläggande av cirkum- och kontervallationslinjer till skydd mot anfall från stridskrafter utanför fästningen samt mot utfall från densamma. Därefter öppnades nattetid l:a parallellen (inf.-ställning) o. 570 m. från fästningen och vanl. omfattande halva omkretsen. I denna anlades kast- och bräscheringsbatterier. På o. 300 m. lades sedan 2:a parallellen, något överskjutande den första, med demonterbatterier, och vid fältvallens fot 3:e parallellen, i vilken kastbatterier inbyggdes. Mellan 2:a och 3:e parallellen utfördes ofta en halvparallell. Mellan samtliga paralleller förde löpgravar (approcher) : sicksack. Därefter framgick man med sapper genom fältvallen till dess inre kantlinje, längs vilken en traverserad löpgrav uppkastades och försågs med bräsch- och konterbatterier. Från fältvallens krön företogs gravnedgången, en med virke beklädd underjordisk gång, som slutade vid kontereskarpen, mitt för den i eskar-pen skjutna bräschen. Gravövergången skedde i torra gravar medelst löpgrav, i våta på en faskindamm med bröstvärn. Detta metodiska anfallssätt bibehölls ända fram till mitten av 1800-talet, dock att art., i den mån skottvid-derna ökades, uppställdes på större avstånd. Utvecklingen såväl inom vapentekniken som befästningskonsten framkallade före världskriget en strävan, särsk. i Tyskland, att utfinna lämpliga metoder för fästningars tagande genom något av de förkortade anfallssätten, överrumpling, bombardering el. våldsamt anfall (se d. o.). De sålun da teoretiskt uppgjorda metoderna kommo till användning under världskriget, i det att Lièges hastiga fall var en följd av en omedelbart efter krigsutbrottet igångsatt överrumpling, samt anfallen mot Namur, Maubeuge m. fl. fästningar utfördes ss. våldsamt anfall. Detta avser alt hänsynslöst genombryta fortlinjen redan efter ett par dagars förlopp, vare sig genom fortens stormande el. genom framträngande i fortmel-lanrummen. Härför erfordras, att ett överlägset anfalls-art. koncentrerar sin eld mot den valda frontdelen, så att de permanenta verkens art. demoleras el. hållas nere och inf. nedkäm-pas el. skakas. — Emot en av en målmedveten besättning och energisk kommendant försvarad fästning måste de mera långsamma anfallssätten, c e r n e r i n g (se d. o.) el. belägring tillgripas. Cernering avser endast uthungring. Detta anfallssätt kan dock inom kort leda till målet, om inom fästningen befinner sig en stor civilbefolkning. För genomförandet av en belägring erfordras en belägringskår samt framdragandet av en belägringspark. Sedan fästningen inneslutits, utbygges en starkt befäst skyddsställning för anfalls-art. till skydd mot utfall, för vilkas tillbakaslående starka reserver måste finnas. Av största betydelse är en Schematisk framställning av anfallsarbetena vid belägring. — 709 — — 710 —