Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Födelsestatistik - Födelsetal - Födelseöverskott - Födoämnen - 1. Fysiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖDELSETAL
särskilda siffror för tvillingfödelser och
fler-börder, för inom och utom äktenskapet födda,
för dödfödda och levandefödda samt för
proportion mellan könen. Jfr
Födelsefrekvens. S.D.W.
Födelsetal, se Födelsefrekvens.
Födelseöverskott, skillnaden mellan
födelsernas antal och dödsfallens i absoluta tal el. pr
1,000 inv. räknat; f. kallas även den
naturliga folkökningen till skillnad från den
faktiska folkökningen, som också beror av
ut-och invandringens storlek. F. visar stark
nedgång i de flesta kulturländer, dock på gr. av
dödlighetens samtidiga nedgång ej så stark som
födelsefrekvensens (se d. o.). I Sverige var f.
under förra årh. med undantag för krigs- och
krisåren före 1820 i genomsnitt c:a ll°/oo årl.
Sedan 1911 har f. starkt minskats och var 1926
—30 under 4 °/oo. Se i övrigt
Barnadödlig-h e t och Födelsefrekvens med tab. över
f. S.D.W.
Födoämnen. 1) Fysiol. F., livsmedel,
näringsmedel, äro de från växt- el.
djurvärlden härstammande beståndsdelarna i
människans föda. Motsvarande beståndsdelar i
husdjurens foder kallas fodermedel. Vår födas
huvuduppgifter äro 1) att lämna byggnadsmaterial
för den tillväxande kroppen, 2) att ersätta
förbrukat dylikt material, 3) att tillföra råmaterial
för kroppens körtelverksamhet, för såväl de
utåt avsöndrade som de inre sekretoriska
körtlarna, och 4) att lämna den för livsfunktionen
nödvändiga energien. Alla dessa fordringar
måste födan i sin helhet uppfylla, för att den
skall kunna fylla kroppens behov. Ett enskilt
f. har emellertid ytterst sällan alla dessa
kvalifikationer samtidigt. F. äro som regel ensidiga,
men de komplettera varandra, därigenom att
flera olika f. ingå i kosten. Därför är
omväxlingen i födovalet näringsfysiologiens första
grundlag. Modersmjölken för det diande
barnet är det enda f., som ensamt kan uppfylla
alla de fordringar, som måste ställas på födan.
Detta gäller emellertid för barnet endast under
dess första livstid. För den vuxne är mjölken
ett ofullständigt f. på gr. av sin brist på järn.
Vid bedömandet av ett f:s värde ss. beståndsdel
i födan bör man sålunda i allm. ingalunda
därpå sätta den fordran, att det skall uppfylla alla
de krav, vilka måste ställas på födan i dess
helhet, utan de spec. egenskaperna måste
värdesättas var för sig. Ett f. är som regel en
blandning av ett ofta mycket stort antal olika
kemiska föreningar. I den mån dessa ämnen
kunna tjäna de nämnda uppgifterna, kallas dessa
föreningar näringsämnen. Ett f. uppbyg
ges sålunda av näringsämnen. Dessa pläga
indelas i följ, grupper: a) vatten och oorganiska
salter, b) proteiner (äggviteämnen), c)
kolhydrat (sockerarter), d) fett och e) vitaminer. Vid
f.-analysen bestämmes vattnet genom att den
viktförminskning uppmätes, som f. undergår vid
upphettning till något över 100°. Vid röd- till
vitglödgning av det torkade f. erhålles som
återstod aska, härstammande från f:s
oorganiska salter samt det fosfor och svavel, som
ingår i kemisk bindning med organiska
föreningar. För en noggrannare bestämning av ett
f:s salter erfordras speciell analys av varje
ämne för sig. Isoleringen av salterna från den
organiska massan sker härvid genom en
förbränning på ”våta vägen”, d. v. s. överförande av
de organiska föreningarna till kolsyra,
ammoniak och vatten förmedelst koncentrerad
svavelsyra och salpetersyra. Genom bestämningen
av ett f:s kvävehalt med Kjeldahls metod
erhålles en uppskattning av mängden äggvita, i det
att mängden äggvita approximativt motsvarar
6,25 gånger kvävemängden. Fettämnen
bestämmas genom extraktion med eter och uppvägning
av den extraherade mängden. Kolhydrat
beräknas ur differensen av de på ovan angivna sätt
bestämda beståndsdelarna och totalvikten av f.
För en noggrannare bestämning av dessa olika
näringsämnen finnas ett flertal speciella
metoder utarbetade. Ett f:s näringsvärde beror
emellertid ej enbart på halten av de nämnda
näringsämnena. Detsammas smältbarhet i
tarmkanalen spelar en avgörande roll. Härvid är i
sht vegetabiliska f:s halt av cellulosa, lignin och
pentosaner av vikt, i det att dessa genom sin
olöslighet i matsmältningsvätskorna ej kunna
uppsugas och komma kroppen till godo.
Genom att inom fasta membraner innesluta i och
för sig smältbara ämnen försvårar cellulosan
dessa ämnens tillgodogörande. En viss mängd
cellulosa bör dock alltid förekomma i födan på
gr. därav, att densamma på mekanisk väg
vidmakthåller tarmarnas rörelse. För cellulosans
bestämmande finnas speciella metoder, vilka
dock få betraktas ss. osäkra. Ett f:s
tillgodogörande i tarmkanalen kan endast uppskattas
genom ämnesomsättningsförsök, varvid man
fastställer, hur stor del av f., som lämnar
kroppen med avföringen. Ett f:s värde ss.
energikälla (kalorivärde) kan ant. bestämmas genom
direkt förbränning i kalorimetern el. genom
indirekt beräkning ur halten av de ingående
näringsämnena. Såväl vid
kalorimeterbestämning-en som vid kaloriberäkningen måste hänsyn
tagas till smältbarheten, och man skiljer därför
mellan brutto- och nettokalorivärdet. I
genomsnitt är nettokalorivärdet o. 10 °/o lägre än
bruttovärdet. Då f:s sammansättning i hög grad
varierar, äro de genomsnittsvärden, som tabellerna
utvisa, i allm. ganska osäkra. Vid beräkningen
— 715 —
— 716 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
