FÖRBLYING För berömliga gärningar, se Medalj. Förbimarsch i parad (defilering, jfr d. o.) innebär en hedersbetygelse el. uppvisning och utföres i marschform, av kav. även i linje, varvid spelet röres och medförd fana bäres blottad. E.O.B. Förbindelser, krigsv., utgöras av vägförbin-delser, ss. vanliga vägar, fältvägar (se d. o.) och kolonnvägar, broar och färjor (se Krigs-b r o k o 1 o n n), linbanor, förbindelsevärn vid fältbefästningar, underjordiska f. och mingångar vid fästningar. För f:s utförande ingå i armén särskilda trupper, ss. ingenjörkompanier, järn-vägskompanier, vägbyggnadskompanier m. fl., varjämte samtliga truppslag skola kunna utföra för eget behov erforderliga enklare sådana. Numera ingå icke signalförbindelser i begreppet f. (se S i g n a 1 o r g a n). A.W.G. Förbindelsetrupper, en ofta använd gemensam benämning på trupper med uppgift att utföra vägar, broar och järnvägar. Stundom innefattas även signalorgan. A.W.G. Förbjuden tid, tid, då jakt el. fångst av vissa djurslag ej är tillåten. Sålunda fridlysta djur må ej säljas, köpas, mottagas el. från ort till annan forslas, såvida de ej äro försedda med av myndighet åsatt märke el. intyg, visande att det fällts el. fångats å lovlig tid el. importerats. Bestämmelserna finnas beträffande jaktbara djur i jaktstadgan av 25/u 1927 samt rörande övriga där ej upptagna fåglar i k. k. ang. skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar av 8/u 1912. Genom Domänstyrelsens försorg utfärdas dessutom varje år, vanl. i juni, en kungörelse om de för året gällande fridlysningstiderna. För fiskar samt kräftor och hummer hänvisas till fiskeristadgan av 17/io 1900 samt till av länsstyrelserna utfärdade fiskestadgar. F.A.Bn. Förbjudna led, jur., släktskap el. svågerlag av sådan närhet, att äktenskap mellan de sålunda besläktade el. besvågrade icke är enl. lag el. sed tillåtet. Enl. nu gällande sv. lag är äktenskap förbjudet mellan ”dem, som äro i rätt upp-och nedstigande släktskap med varandra, samt mellan syskon”, likaså mellan ”dem, av vilka den ene varit g. m. den andres släktning i rätt upp- el. nedstigande led”, t. ex. svärson och svärmor, styvfar och styvdotter. Mellan ett syskon och det andras avkomling, är äktenskap dock numera möjligt, såvida konungen lämnat sitt tillstånd härtill. Förhållandet mellan adop-tant och adoptivbarn räknas, så länge adoptionen består, ss. släktskap i f. 1. H.H-d. Förbjudna orter, orter, där Kronans gods el. räntor icke fingo avhändas Kronan. Redan tidigt hade man vid förläning el. försäljning av Kronans egendomar sökt förhindra, att staten förlorade egendom, som ansågs ”omistlig”. Sålunda sökte man skydda vid bergverken liggande skogar för att trygga tillförseln av kol och ved. 1591 återkallades t. o. m. köp av gårdar, som icke utan stor saknad kunde undvaras för kopparbruket. Vidare ansågos kungsgårdarna ss. omistliga, liksom gårdar för fästningarnas underhåll. 1613 utfärdades den första k. f. om f. o., vilken följdes av mera detaljerade k. f. 1638 och 1641. Enl. dessa skulle följ, krono-egendomar vara undantagna försäljning el. förläning: ryttare- och knektehemman, till båt-manshållet anslagna hemman, kungsgårdarna, godsen kring vissa fästningar, öster- och Väs-ternorrlanden, koppar- och järnbergslagen, de Kronans parker, som behövdes för slotten och gårdarna, stuterierna, drottningens livgeding, som omfattade Gästrikland, s. v. Södermanland och områden i Uppland och Västmanland. Förbudet utsräcktes sedermera, så att 1647 hela Norrland, Dalarne, Åland, Öland samt stora delar av Södermanland, Närke, Värmland, Östergötland och Småland voro f. o. Under drottning Kristinas sista regeringsår föll d^nna lagstiftning till skydd för nödvändiga orter samman. Hon kunde t. ex. ge befallning att skaffa donationsgods till visst belopp ”på någon ort här i riket, fastän skönt vore förbuden, såframt inga andra vore att tillgå” (1651). De till armén anslagna gårdarna sökte hon i det längsta skydda, men många ”omistliga gods” kommo i privata händer, och det var mot detta missförhållande reduktionen (se d. o.) till en början riktade sig. T.E-r. Förblad (bracte'ola) är en form av högblad (se Blad), som hos många växter finnas ant. på blomskaftet nedanför de eg. blombladen el. på sidoaxlarna i en blomställning. Hos mono-kotyledona växter påträffas vanl. endast 1, hos dikotyledona 2 f. på blomskaftet. F. saknas hos många växter, ss. korsblommiga, flockblomst-riga, aracéer, förgätmigej m. fl., men frånvaron är stundom endast skenbar, beroende på att f.-anlagen hämmats i sin utveckling. A.V-e. Förblomstring, prolepsis, det förhållande, att de för en följande vegetationsperiod bestämda anlagen under gynnsamma betingelser redan tidigare komma till utveckling, ss. då örter, buskar el. träd, som normalt blomma på våren och försommaren, utveckla sina blommor på hösten föregående år. O.Gz. Förblying. Bly är en förhållandevis motståndskraftig metall, varför man ofta förblyar elektriskt installationsmaterial, skruvar på ackumulatorer, kärl för den kemiska industrin m.m. F. sker ant. medelst smältflytande bly el. på galvanisk väg i blybad, bestående av något blysalt, t.ex. blyperklorat. C.-A.N. — 729 — — 730 —