FÖRBRÄNNINGSMOTOR resp. ung. 55 °/o, 70 °/o och 75—80 °/o. De senare åren ha siffrorna varit resp. 40—45 °/o, 55—60 °/o och 55—60 °/o. I Frankrike lämnade då de indirekta skatterna 70 °/o och i U.S.A. 35 °/o. Särsk. ha omsättningsskatterna på sina håll efter kriget kommit att spela en allt större roll. Denna skatt har de sista åren exempelvis i Frankrike givit o. 20 °/o av alla skatteinkomster. — Som allmänt omdöme om f. kan sägas, att de lätt dra betydande kostnader vid uppbörd, äro svåra att avväga på önskat sätt, svåra att beräkna till sitt totalbelopp, men ge betydande inkomster åt staten och mången gång kunna vara lämpligt komplement till direkta skatter. Jfr Skatt. A.Vr. Förbrytare, brottsling el. inkulpat, jur., person, som i tillräkneligt själstillstånd begått en i lagen med straff belagd handling, vilken icke rättfärdigas av nödvärn el. annat straffuteslutande intresse. Brottshandlingen är vanl. positiv: ett görande, men kan stundom vara negativ: ett underlåtande. Detta senare i de undantagsfall, då lagen uppställer en särskild handlingsplikt, ss. när någon utan uppsåt orsakat fara för förgiftning, i vilket fall lagen förpliktar den vållande att efter upptäckten av sin handling avvärja faran därav. Enl. sv. rätt kan juridisk person icke begå brott. Begår representant brottslig gärning blir endast han själv, icke den av honom representerade juridiska personen, straffansvarig därför. ögd. Förbränning. 1) Kem. I äldre tid ansåg man, att f. av ett ämne bestod i att flogiston (det brännbara) bortgick (seFlogistisk kemi). Ju mer flogiston ett ämne innehöll, desto lättare brann det. Numera uppfattas f. som ett ämnes förening med syre, varvid värme, f.-värme, utvecklas. F. kan inledas därigenom, att ämnet i fråga tillföres värme utifrån, så att det uppvärmes till antändningstemp., en för varje ämne karakteristisk temp., varefter det vid tillräcklig lufttillförsel fortsätter att brinna av sig självt. Sänkes temp. under denna antändningstemp., slocknar lågan. Antändningstemp. är t.ex. för stenkol 350°, för koks 700°, för lysgas 800°. F. kan ske med el. utan låga. Låga bildas, om brännbara gasformiga el. flyktiga ämnen finnas närvarande el. bildas under f. Beroende på lufttillförseln skiljer man mellan fullständig och ofullständig f. Då de flesta brännmaterial innehålla kol och väte, bildas av dessa vid fullständig f. kolsyra och vatten. Vid ofullständig f. övergår kolet helt el. delvis till koloxid, ”kolos”, en giftig gas. F.-hastigheten kan vara mycket stor (explosion) men också mycket långsam, och f. kan försiggå redan vid vanl. temp. utan nämnvärd temp.-förhöjning. I en del fall kan självantändning äga rum, t.ex. av trassel, indränkt med olja, därigenom att det vid den långsamma f. utvecklade värmet höjer temp. till antändningstemp. Samma orsak har självantändning av kollager. F. inom kroppen är icke alltid en förening med syre. Enl. Wielands teori kan f. i många fall uppfattas som en avspjälkning av väte (se Ämnesomsättning). — I den kemiska analysen förstår man med f. en organisk elementaranalys. Lj. 2) Med., se B r än skada. Förbränningsmotor, kraftmaskin, i vilken värmeenergien hos ett gasformigt el. flytande bränsle omsättes i mekanisk energi, genom att T.v. teoretiskt indikatordiagram för motor med förbränning vid konstant volym, explosionsmotor. pi och vi betyda tryck, resp, volym av den insugna gasblandningen vid kompressionsperiodens början, p2, V2 vid dess slut, ps, V2 efter förbränningen vid expansionsperiodens början och p«, Vi vid expansionens slut. T.h. teoretiskt indikatordiagram för motor med förbränning vid konstant tryck, dieselmotor, pi, vi betyda tryck, resp, volym av den insugna luften vid kompressionsperiodens början, p2, V2 vid dess slut, p2, v» efter bränsleinsprutning och förbränning vid expansionsperiodens början och p4, vi vid expansionens slut. bränslet, blandat med luft, bringas att hastigt förbrinna i cylinderrummet bakom en arbets-kolv, vilken genom det vid förbränningen alstrade gastrycket slungas framåt. Denna på kolven verkande rätlinjiga kraftimpuls överföres till roterande rörelse hos motoraxeln medelst vanlig vevmekanism. Med avseende på själva förbränningsförloppet indelas f. i två huvudgrupper, motorer med förbränning vid konstant volym, s.k. explosionsmotorer, och motorer med förbränning vid konstant tryck, liktrycksmotorer. De förstn. utgöras av gasmotorer, förgasarmotorer och tändkule-motorer, de senare av dieselmotorer. Samtliga dessa motorer kunna konstrueras att arbeta efter ant. fyrtakts- el. tvåtaktsprin-c i p e n. Explosionsmotorer. En blandning av luft och brännbar gas el. förgasat, flytande bränsle komprimeras till ett tryck av 8—10 atm., varpå blandningen antändes och förbrinner explosionsartat, d.v.s. under stark tryckstegring — upp till 25 atm. — och så hastigt, att förbrän- — 733 — — 734 —