FÖRENTA STATERNA mot sjöfarten ss. förevändning till kriget, men detta genomdrevs trots motstånd från de sjöfarande staterna. Kriget blev ej den militärpromenad mot Canada, man tänkt sig. I huvudsak behöllo engelsmännen övervikten, men kriget fördes ganska lamt, och fred slöts på grundval av status quo i Gent 1814. Men det kom att få betydande följder för U.S.A:s ekonomiska liv. Den engelska blockaden av kusten försvårade importen. Den amerikanska industrien skördade vinst härav och fick en helt annan omfattning än tidigare. När den efter freden hotades av den engelska konkurrensen, tillgrep man på initiativ av H. Clay (se denne) the American system: höga skyddstullar infördes 1816, inkomsterna därav användes till att bestrida unionella utgifter; bl.a. förbättrades sam-färdsmedlen i v. ansenligt. Då efter en tid ångbåtar i allt större utsträckning beforo Mississippis vattensystem, gick västern en glänsande utveckling till mötes: invandringen fortsatte, och under åren 1812—20 intogos ss. nya stater i unionen Indiana, Louisiana, Mississippi, Illinois, Alabama och Missouri. Demokrater och w h i g s 181 6—5 0. Den unionella politiken samlade nästan alla kring det demokratiska partiet, som under the era of good feelings var allenarådande. 1816 valdes Madisons utrikesminister J. M o n r o e till president utan verkligt motstånd, 1820 enhälligt. I utrikespolitiken är hans tid märklig genom köpet av Florida 1819 och Monroe-doktrinen (se d.o.) 1820. På inrikespolitikens fält märktes den tvist, som mynnade ut i Missourikom-promissen (se nedan sp. 810). Eljest tävlade med varandra olika fraktioner inom det demokratiska partiet; deras strid fördes under Monroes efterträdare J. Q. Adams (1825—29) med stegrad bitterhet. En våldsam opposition gjorde sig inom partiet gällande mot Adams, och vid 1828 års presidentval led han nederlag mot de oppositionella gruppernas kandidat, västerns idol, ”folkets vän”, general A. Jackson. Valet innebar ett systemskifte. I stor utsträckning avskedades den gamla regimens ämbetsmän och ersattes med Jackson-demokrater — upprinnelsen till spoiZs-systemet (se d.o.). När Syd-Carolina gentemot en nyantagen protektionistisk tulltariff förklarade denna ogiltig för sitt vidkommande (se Nullifikation-striden), ville Jackson gripa till vapen; ge nom en kompromiss lyckades dock H. Clay bilägga striden, som hade till följd en inre splittring inom det demokratiska partiet: Cal-houn kontra Jackson, motsvarande den om delstaternas särrättigheter måna, mera konservativa riktningen kontra den unionella och ra dikala samt sydstater kontra väststater. Jacksons ekonomiska politik — bl.a. hans fientlighet mot den unionella banken, som han bringade på fall — föranledde många av hans motståndare att ansluta sig till det av Clay bildade mhi^-partiet (se W h i g s), en ganska inhomogen sammanslutning, som i huvudsak representerade unionens förmögnare befolkningsskikt. Det förmådde lika litet hindra, att Jackson 1832 omvaldes, som att hans förnämste medhjälpare och rådgivare M. Va n B u r en 1837 blev hans efterträdare. Denne fortsatte Jacksons radikala politik men förmådde ej övervinna de ekonomiska svårigheter, som under hans tid med styrka gjorde sig gällande. Så segrade vid 1840 års val whigpartiets kandidat W. H. H a r r i-s o n. Han dog redan 1841 och fick till efterträdare J. T y 1 e r. Denne bröt med whigpartiets ledande män och förband sig med en grupp demokrater (Calhoun); det demokratiska partiet hade återvunnit sin maktställning. Det behöll den vid 1844 års val, då J. P o 1 k blev president. Hans presidenttid utmärktes särsk. av stark livaktighet på det utrikespolitiska området och kraftig västerut riktad expansion. Den gamla tvisten med England om gränsens förlopp i n.v. (se Oregonfrågan) löstes 1846 genom en för U.S.A. förmånlig kompromiss; Texas, som alltsedan 1836 utgjort en självständig stat, intogs 1845 såsom delstat i unionen; det härav föranledda kriget med Mexiko (se d.o.) 1845—48 ändades genom freden i Guadalupe Hidalgo, vari U.S.A. förvärvade landet till Stilla havet. Sedan härefter unionen tillköpt sig några gränsdistrikt av Mexiko 1853 (Gadsdenköpet) samt Alaska av Ryssland 1867, hade U.S.A. nått sin nuv. territoriella utsträckning på Amerikas kontinent. De landområden, som U.S.A. under Polk förvärvat, öppnade för den åt v. riktade befolk-ningsrörelsen vida utsikter. Till att börja med födde landförvärven för den nordamerikanska politiken stora svårigheter, vilka ännu under whigpresidenterna Z. Taylor (1849—50) och M. Fillmore (1850—53) gjorde sig gällande. Svårigheterna hängde samman med motsättningen mellan norden och södern, som nu råkade in i ett akut krisstadium. Södern och norden. Krisen 1850 —6 4. Medan västerut nytt land tagits i besittning samt rikt utvecklats och knutits samman med öststaterna genom anläggning av kanaler, järn vägar m.m., hade öststaterna under tiden 1800— 50 även undergått en snabb utveckling. Denna gestaltade sig väsentligt olika i söder och norr. Tekniska förbättringar vid bomullsberedningen hade från slutet av 1700-talet givit ökad — 807 — — 808 —