Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
Republikaner och
demokrater. Politiska strider 186 4—9 6.
Inbördeskriget, som 1865 ändade med
nordstaternas fullst. seger, bringade unionens
finanser i oordnmg. Södern var utarmad,
och genom Lincolns emancipationsakt av 1862
hade slaveriet där förklarats upphävt. Efter
segern var det Lincolns mening att åter
upptaga sydstaterna i unionen mot att de erkände
denna bestämmelse. Men Lincoln föll 1864
offer för en fanatisk sydstatsmans kula; hans
ersättare A. Johnson fick övertaga den föga
tacksamma uppgiften att gentemot en
seger-drucken representation av nordstatsmän föra
talan för den återställda unionens samfällda
bästa. Nordstatspolitikerna voro ej nöjda blott
med slaveriets avskaffande; åtskilliga
republikaner krävde full medborgarrätt för negrerna
i sydstaterna, för att dessa skulle upptagas i
unionen, samt straffåtgärder mot de
tredskan-de sydstaterna. 1’örgäves kämpade Johnson
emot, bl.a. genom att använda sitt veto;
kongressen drev sin vilja igenom, och negrernas
valrätt stadfästes genom 15 :e tillägget till
uni-onsförfattningen. Rekonstruktionslagen av 1867
ställde sydstaterna under militärförvaltning,
tills 15 :e tillägget antagits. Tvångsregementet,
som fyllde hela S. U. G r a n t s presidenttid
(1869—77), framtvingade, att sydstaterna
an-togo detta tillägg; i spetsen för negrerna och
skyddade av militärväldet styrde och ställde
tvivelaktiga existenser från nordstaterna (se
Carpet-b aggers) i södern. Den inhemska
befolkningens opposition häremot tog sig
uttryck bl.a. i hemliga sällskap (se K u-K 1 u
x-K1 a n) och terroristdåd mot de nya
makthavarna; först sedan R. B. Hayes 1877 blivit
president och återkallat trupperna från södern,
åstadkoms här full ordning. Söderns egna män
återtogo makten; på olika sätt lyckades man
utestänga negrerna från politiskt inflytande och
beröva dem deras valrätt. Genom mangrann
uppslutning kring det demokratiska partiet
visste man att åter tillförskaffa sig ett visst
inflytande inom unionen; sedan väststaterna i
huvudsak anslutit sig till republikanerna, var
den gamla alliansen mellan the solid south
och Tammany hall med anor från Jeffersons
dagar återställd.
Republikanernas parti var urspr. en allians
mellan nordvästerns farmare och nordens
merkantilt orienterade befolkning; det hade genom
sin hållning i slavfrågan haft ett visst ideellt
patos och en viss radikal inställning. Efter
kriget undergick detta en förvandling i samband
med näringarnas uppsving. Under årtiondena
efter kriget gick industrien hastigt framåt,
gynnad av en ny protektionistisk tariff av 1862.
över huvud var 1870-talet en spekulationens
tid, varvid särsk. stora järnvägsbyggen lockade.
I dessa företag intresserade sig de ledande
republikanerna, och företagens ledare
intresserade sig i det republikanska partiet.
Republikanerna i härskarställning dominerades av
industriella och merkantila intressen. Den
korruption av partiledningen, som följde av
samgåendet med storfinansen, samt Grants hänsynslösa
tillämpande av spoi/s-systemet födde en stark
opposition bland partiets s.k. ”liberala” element.
I kravet på en reform av förvaltningen (se C
i-v i 1 service) samt korruptionens
bekämpande hade de ofta gemensamma intressen med
demokraterna. Många kvarblevo i partiet och
hävdade därinom sin särställning; de
republikanska presidenterna Hayes, J. G a r f i e 1 d
(1881) och C. A. Arthur (1881—85)
motsvarade också i vissa avseenden de liberala
önskningarna, bl.a. genom att verksamt
befrämja förvaltningsreformen. Men när J.
Blai-ne (se denne) nominerades till republikansk
presidentkandidat, bröt en stor grupp sig ut
ur partiet (the mugwump revolt) och gick vid
1884 års val samman med demokraterna;
alliansens kandidat G. C le v e 1 a n d blev vald,
men han lyckades knappast genomföra några
betydande reformer och besegrades 1888 av
republikanen B. H a r r i s o n, under vars tid
1890 en ny protektionistisk tulltariff
genomfördes. Motståndet mot tullpolitiken förde än
en gång 1893 C 1 e v e 1 a n d till Vita huset. Han
genomdrev, att ytterligare ett stort antal
ämbeten undandrogos från spoiZs-systemet; 1890
års tulltariff modifierades något.
Samhällets omdaning. B i m e t a
1-liststriden och imperialismen
1 896—1 90 1.
Under tiden efter inbördeskrigets slut
kunde man först inhösta vinsterna av J. Polks
landvinningar. En home stead law av 1862
gav de nybyggare, som önskade upptaga
land till odling, synnerligen fördelaktiga
villkor; gynnad härav och av den manstarka
immigrationen från bl.a. Tyskland och
Skandinavien blev även the far west lagd under
plogen. När 1901 det sista oorganiserade
landområdet, Oklahoma blev territorium, hade
the frontier försvunnit ur den nordamerikanska
historien. Därmed hade också den utveckling,
som karakteriserade närmast föregående
skeden avslutats. Samtidigt gick industrien
framåt som aldrig förr; den blev en storindustri,
den spreds till landet s. om de stora sjöarna
och blev en faktor att räkna med även i
sydstaterna. Invandrarströmmen, som omkring
1890 ändrade karaktär (se spalt 774), kom
huvudsaki. industrien till godo; ur de
nyin
— 813 —
— 814 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
