Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
flyttades led rekryterades arbetarnas lägre
skikt.
De gamla problemen i U.S.A:s historia
försvunne och lämnade plats för nya. Genom
kapitalets växt utvidgades U.S.A :s utrikespolitiska
synkrets; med alla sina fel måste Blaine så
till vida sägas vara en statsman, som han
tidigare än andra i sin politik blickade ut över
landets gränser och utanför dessa såg uppgifter
för unionen. De sociala frågorna trädde i
förgrunden; arbetarorganisationer ss. Arbetets
riddare och American federation of labour (se
d.o.) bildades, framställde krav på sociala
reformer och kämpade för bättre lönevillkor.
Allvarliga, delvis blodiga strejker förekommo. När
den starka strömmen av immigranter medförde
överflöd på arbetskraft, framfördes kravet på
invandringens begränsning. Industriens
förvandling till en storindustri ledde till bildandet
av pools och truster; dessas prispolitik tryckte
hårt stora befolkningslager, bl.a. farmarna;
genom sina affärsmetoder skadade trusterna även
eljest i många avseenden landets näringsliv.
De lagar, som antogs för att reglera
trustväsen-det, blevo ofta ineffektiva (jfr
Nordamerikanska trustfrågan).
Sålunda fanns det nog och övernog stoff till
agitation för den progressistiska rörelsen. Den
fick ett eget organ i Populist party (se d.o.)
men gjorde sig även gällande inom båda de
stora partierna. En ekonomisk kris under
Cle-velands andra presidenttid — den föranledde
upphävandet av den sedan någon tid
etablerade silverutmyntningen (se Silverfrågan)
— gjorde, att den radikala agitationen ej utan
anknytning i U.S.A:s tidigare historia tog sikte
på valutafrågan, krävde ”billiga pengar” samt
i detta syfte som sitt önskemål förde fram fri
utmyntning i silver. De v. och s. staternas
agrarer hade här gemensamma intressen, och
trots Clevelands motstånd gingo demokraterna
1896 till kamp för den fria silverutmyntningen;
deras kandidat W. J. Bryan (se denne)
anammades även av Populist party. Men motståndet
från de merkantila kretsarna var kompakt, och
W. Mac Kinley hemförde segern. I
överensstämmelse med traditionerna inom
republikanernas konservativa flygel höjdes åter
tullarna; i utrikespolitiken beträdde Mac Kinley
den väg, som Blaine anvisat. Imperialismen
gjorde sitt inträde i U.S.A.
Spansk-amerikan-ska kriget (se d.o.) medförde 1898 Porto Ricos
och Filippinernas införlivande i U.S.A., samt
Cubas förvandling till deras lydstat, varjämte
Hawaii ockuperades 1898 och ö. Samoaöarna
1900. Det republikanska partiets maktställning
stärktes genom det lyckliga kriget, och det
tryggade 1900 lätt Mac Kinleys omval gentemot
Bryan, som gick till kamp för
silverutmyntningen samt mot tullar och imperialism. Den
reformatoriska rörelsen tycktes sakna förmåga
att peka på de centrala problemen. Sedan den
ekonomiska situationen ljusnat, såg det ut, som
skulle den merkantila, konservativa flygeln av
republikanerna, ledd av den s.k. Ohio-dynastien,
bli kvar vid makten. Mordet på Mac Kinley
1901, varigenom Th. Roosevelt blev
president, förändrade med ens situationen.
Progressismens skede.
Presidentmaktens renässans 190 1—
192 1.
Roosevelt hade blivit uppställd som
kandidat till den skäligen obetydliga v.
presidentposten för att tjäna såsom lockbete
för republikanernas progressister; med honom
togo de makten i en utsträckning, som man
knappast drömt om. Initiativ i olika riktningar
utgingo från Roosevelt. Under hans tid höjdes
presidentmakten ur den misär, vari den råkat
under Grant och sedan ej helt kunnat
övervinna. Congressional government följdes av en
presidentmaktens renässans. I det yttre
fullföljdes den imperialistiska politiken:
Panama-kanalens påbörjande (se Panama), Cubas
ställande under U.S.A :s militärförvaltning,
Dominikanska republikens (se d.o.) indragande i
U.S.A:s maktsfär m.m. Krigsmakten, särsk.
flottan, förstärktes. I det inre slog Roosevelt in på
nya vägar; trusterna bekämpades och
kontrollerades, bestämmelser mot icke önskvärd
invandring antogos, tulltariffen sänktes, en livlig
sociallagstiftning vidtog såväl inom unionen
som inom staterna; i arbetskonflikter ingrep
presidenten själv medlande och ledande. Lika
litet här som eljest var han ett finansens
verktyg. Denna utpräglade personliga och
progressistiska politik förmådde ej bryta Roosevelts
maktställning inom det republikanska partiet;
han återvaldes 1904 och kunde 1908 formligen
utse sin egen efterträdare W. H. Taft. Denne
fortsatte traditionerna från Roosevelts tid men
råkade småningom mer under inflytande av
Ohio-dynastien. Roosevelt, missnöjd härmed,
beslöt att 1912 åter kandidera. Majoriteten
inom partiet var för honom, men reglerna för
partikonventets nominering av kandidat voro
sådana, att Taft säkert skulle koras; Roosevelts
anhängare bröto sig ut och bildade ett nytt
parti, Progressive party. Ss. en följd av
republikanernas splittring segrade 1912 demokraterna;
W. W i 1 s o n blev president.
Liksom Roosevelt regerade Wilson personligt
och — själv en progressist — förde han sin
politik i progressistisk anda: ytterligare
tullsänkningar företogos, det unionella
bankväsendet reglerades, trust- och sociallagstiftning
fort
— 815 —
— 816 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
