Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Historia - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
satte. Ss. demokrat var han principiellt en
motståndare till imperialismen, men förhållandena
tvungo honom att 1914 ingripa i Mexiko (se
d.o.) samt att, omvald 1916 sannolikt på gr. av
motviljan mot inblandning i världskriget,
förklara Tyskland krig 1917. I samband med
världskriget (se d.o.) stod 1916 års förvärv av
Danska Västindien (se d.o.). Mot slutet av sin
presidenttid låg Wilson i ständig konflikt med
den republikanska kongressen; särskilt hård
stod striden om U.S.A:s inträde i Nat. förb.,
vilket förföll på gr. av senatens hållning.
Republikanerna vid makten
f r. o. m. 19 2 1.
Vid Wilsons avgång grep ånyo det
republikanska partiet styrelsen med presidenterna
W. S. Har din g (1921—23), C. Coolidge
(1923—29) och H. C. H o o v e r (från
1929), av vilka ingen kunnat hävda den
maktställning, som Roosevelt och Wilson
intagit. De äro representanter för den
konservativa, merkantilt orienterade flygeln inom
republikanernas parti, vilken efter
pro-gressisternas försök 1912 att driva egen
valrörelse blivit så gott som allenahärskande inom
partiet. I överensstämmelse härmed ha
republikanernas politik markerats av tullhöjningar i
industriens intresse. Den ytterligt starka
begränsningen av immigrationen är till en del
betingad av hänsyn till industriens arbetare (se
vidare sp. 776); reformarbetet har väsentligt
avtagit. De imperialistiska tendenserna ha
fullföljts gentemot mellanamerikanska stater; trots
Washington-konferensen (se d.o.) arbetas på
flottans stärkande. Om förhållandena under
Grants presidenttid erinra vissa
korruptions-skandaler; en oljeskandal komprometterade
svårt Hardings närmaste omgivning. Det
1920 genomförda unionella spritförbudet
framkallade en stark spritsmuggling och
banditväsendets tillväxt; med dessa företeelser har man
ej kunnat komma till rätta. Det allmänna
ekonomiska välståndet efter världskriget kunde
emellertid det republikanska partiet räkna sig
till godo ännu vid 1928 års presidentval. Sedan
dess har en bitter erfarenhet ådagalagt
ihåligheten av deras populära argument, att
republi-kanism är välstånd.
Motståndet mot den härskande fraktionen
inom det republikanska partiet har varit stark
och tagit sig olika uttryck; särsk. Hoover har
gent emot kongressen lidit svåra nederlag. Men
de oppositionella grupperna ha ej lyckats lösa
sina problem och ej med samlad kraft kunnat
gå till anfall, ehuru de tidtals varit i majoritet
i kongressen. Inom det republikanska partiet
intar en grupp progressister med förankring
bland de n.v. staternas farmare, en så utpräglad
särställning, att den endast formellt tillhör
detta; i allians med demokraterna har den
förorsakat partiledningen åtskillig förtret men
näppeligen något annat. När La Folette (se denne)
1924 sökte bilda ett tredje parti och etablerade
en progressistisk valrörelse, vann han för sig
ett stort antal röster i de n.v. agrarstaterna —
ett tecken på missnöjet där —, men han fick
majoritet endast i en stat; planen på ett tredje
parti måste anses ha strandat. Demokraterna,
republikanernas gamla motståndare, befinna sig
åter i en svår situation, aktualiserad genom
spritförbudet men bottnande i den djupa
motsättningen mellan sydstaternas demokrater,
”bourbonerna”, — det vita herreskiktet, 1000/o:s
amerikaner, protestanter, förbudsvänner,
besuttna, ofta agrarer — samt nordstaternas
demokrater —ofta invandrare av ej angelsaxisk ras,
katoliker, förbudsmotståndare, eh fattig
storstadsbefolkning. Ett så sammansatt parti kan
segra, när de olika elementen få gå skilda fram,
och det innehar nu (1932) majoritet i
representanternas hus. Men att enas om och med
slagkraft arbeta för en gemensam
presidentkandidat är svårt. En färglös kompromisskandidat
som J. Davis (se denne) 1924 vann inga
framgångar. Och när Al Smith (se denne),
nord-statsdemokraternas man, 1928 lancerades,
identifierade demokraternas parti med den
progres-sistiska rörelsen, förde de sociala frågorna fram
i förgrunden och därjämte framställde krav på
revision av förbudslagen, erhöll han visserligen
flera röster än någon tidigare demokratisk
presidentkandidat, men ett manstarkt avfall gjorde
sig gällande inom sydstaterna. B.
Författning. U. S. A:s författning är daterad
17A 1787 och hade i maj 1790 ratificerats av
samtliga delstater. U. S. A. är en f ö r b u n d
s-s t a t, enl. amerikanskt språkbruk ofta
benämnd union. Dess president utses av hela
det amerikanska folket genom indirekt val för
en tid av 4 år. En president blir ofta omvald
för ytterligare 4 år, men enl. praxis ej mer än
en gång. I varje delstat utses elektorer till
samma antal som statens representanter i unionens
folkrepresentation. Då elektorsvalet sker efter
rena partilinjer och de båda huvudpartierna,
republikaner och demokrater, ålägga sina an
hängare bland elektorerna att rösta på den
presidentkandidat, som partiet på förhand
uppställt, är utgången av presidentvalet klar i ocb
med elektorsvalet; det parti, som segrar vid
elektorsvalen i nov., får sin presidentkandidat
vald i jan. följ. år. Den 4/s äger presidentskifte
rum. Samtidigt med presidentvalet utses v.
president. Om den ord. statschefen avgår från sitt
ämbete före 4-årsperiodens slut, efterträdes han
automatiskt av v. presidenten för resten av
perio
— 817 —
— 818 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
