Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
samlade stridskrafter. Han äger utnämna en
mängd befattningshavare i unionens tjänst. En
av hans viktigaste befogenheter är ledandet av
landets utrikespolitik. Emellertid får han ej
sluta fördrag, om ej senaten med % majoritet
bifaller detsamma. I stort sett har presidentens
inflytande under de senaste årtiondena varit i
stigande; man har talat om en
”presidentmaktens renässans” i U. S. A. — Som lagstiftande
kår har kongressen en oerhörd
arbetsbörda på gr. av den ovanligt stora mängd
motioner, som väckas i båda husen. Ett väl
utvecklat utskottssystem har blivit en följd härav.
Varje hus har sina utskott. Före 1911 tillsattes
de ständiga utskotten i representanthuset av
dettas talman (speaker), vilken härigenom blev
en av unionens mäktigaste män. Numera utse
båda husen själva sina utskott, senaten f. n. 34
och representanthuset 47 ständiga utskott
(stan-ding committees). Bland de viktigaste av dessa
märkas i vartdera huset två budgetsutskott, ett
för inkomsterna och ett för utgifterna, samt
senatens utrikesutskott. För behandling av en
viss specialfråga kan tillsättas ett särsk. utskott
(select committee). Vid meningsskiljaktighet
mellan de båda husen utse dessa ofta i
sam-manjämkningssyfte var sitt ”konferensutskott”
på vanl. 3 medl.; om dessa båda delegationer
kunna ena sig om en viss linje för en frågas
lösning, pläga de avgiva likalydande
betänkan-den till sina resp. hus. Då författningen
förvägrar ministrarna rätt att deltaga i husens
förhandlingar, har exekutivmaktens representanter
i stället en stundom ganska livlig kontakt med
utskotten, där i realiteten ärendena ofta
avgöras. Oundgängligen nödvändigt har detta
samarbete visat sig vare på det finansiella gebitet.
Genom en viktig lag (Budget and accounting
act) 1921 har f. ö. även de rent officiella
relationerna mellan särsk. finansdep. och
kongressen blivit reglerade. Även om ej längre U. S. A.
”regeras av ordf, i utskotten”, ss. Woodrow
Wilson en gång långt före sin presidenttid
uttryckte sig, domineras kongressen av dem. En
mängd motioner avlivas faktiskt redan under
utskottsbehandlingen. Då den i vederbörande hus
härskande majoriteten har majoritet även i
utskotten, blir behandlingen i plena ofta en
formalitet. Utskottsordf. och representanthusets
talman tagas bland de ledande inom
majoritetspartiet. I senaten är däremot unionens v.
president självskriven talman. I
lagstiftningshän-seende äro båda husen jämställda. Den
omständigheten, att frågor om unionens inkomster
och utgifter skola väckas i representanthuset,
har ingalunda i praktiken lett till att detta hus
kommit att helt behärska finanslagstiftningen,
ty senaten plägar göra talrika ändringar i
finans
förslagen och får oftast representanthuset att
antaga dem. Senaten har sedan gammalt större
anseende än medkammaren. — Även
unions-domstolarna med Högsta domstolen i
spetsen äro en konstitutionell faktor att räkna med
på gr. av den visserligen i författningen ej
direkt utsagda men av domstolarna i vidsträckt
grad tillämpade rätten att pröva, huruvida
lagar, antagna av en delstats el. själva unionens
lagstiftande organ, stå i överensstämmelse med
unionsförfattningen. Befinnes lagen vara
för-fattningsstridig, kan domstolen ej upphäva
densamma men vägra att tillämpa den i de
särskilda rättsfallen.
Unionens författning, den äldsta av nu
bestående skrivna författningar, är föremål för
nationens stora vördnad. För ändring av
densamma fordras en omständlig procedur. Initiativet
kan utgå från unionens kongress genom beslut
av de båda husen med 2/s majoritet el. från
minst % av delstaternas folkrepresentationer.
Endast den förra vägen har begagnats. I båda
fallen ha delstaterna det slutliga avgörandet i
sin hand; en författningsändring blir ej giltig,
förrän den blivit stadfäst av de lagstiftande
församlingarna el. särskilda ”konvent” i % av
staterna. Ändringarna ha den yttre formen av
till-lägg (amendments) till unionsförfattningens
ursprungliga text.
De48staterna ha sina särskilda
författningar, gärna inledda med
”rättighetsförkla-ringar”, vilkas formulering i de äldre
författningarna för tanken tillbaka till 1700-talets
traditioner. Även delstaternas konstitutioner
bygga på maktdelningsteorien. Unionens offentliga
inst. möta vi här i miniatyr: presidenten
motsvaras av den folkvalde guvernören, det
finnes en folkrepresentation på 2
kamrar samt särskilda statsdomstolar. Då
en mängd statsfunktionärer av skilda slag
utses genom allmänna val, har allt vad som rör
valsätt och valrätt blivit föremål för
lagstiftningens synnerliga uppmärksamhet. Då
mängden av offentliga val med nödvändighet
förutsätter väl organiserade partier, har
partiväsendet sedan gammalt varit en utomordentligt
viktig faktor i staternas offentliga liv. De båda
stora unionella partierna möta vi även här. En
vanlig praxis är att låta valen till alldeles
skilda befattningar äga rum samtidigt, så att
medborgarna vid en och samma valförrättning
kunna få välja ej blott representanter i unionens
och vederbörande stats folkrepresentation utan
därjämte en mängd funktionärer inom
förvaltning och rättskipning, vilka i andra länder vanl.
utnämnas av exekutiva myndigheter. Det kan
hända, att vid dessa val alla kandidaternas
namn upptagas på samma lista med angivande
— 821 —
— 822 —■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
