FÖRENTA STATERNA de senaste tre åren. — Denna betydande brist har tvingat fram förslag om betydande skatteökningar. Urspr. härflöt större delen av unionens inkomster av tullar. Efter inbördeskriget nödgades man dock i allt högre grad tillgripa främst acciser (på tobak, öl, whisky etc.), och 1894 beslöts påläggandet av inkomstskatt. En dylik skatt ansågs emellertid av Högsta domstolen stå i strid mot konstitutionen, och först efter författningsändring kunde 1913 nytt giltigt beslut därom fattas Ända till dess måste man således huvudsaki. lita till tullar och acciser. De stora krav, som deltagandet i världskriget ställde, ledde snabbt till en kraftig ökning av skattesatserna, så att o. 3/4 av statsinkomsterna kommo från inkomst-, konjunkturvinst- och arvsskatt. Inkomstskatten kunde då uppgå till 77 % av inkomsten. Efter kriget ha skattesatserna kunnat sänkas och skattefria existensminima höjas (till 1,500 och 3,500 $ för resp, ensamstående och gift person). Enl. nu (febr. 1932) föreliggande förslag skulle dessa belopp emellertid åter sänkas till resp. 1,000 och 2,500 S och procentsatserna höjas, över huvud är budgeten numera främst beroende på inkomstskatten. Dess andel av de totala inkomsterna steg 1913—27 från något över 5 till 64 °/o. — Statsskulden var 1915 täml. obetydlig, endast 1,2 milliarder $. Denna skuld bibehölls, bl. a. för att de sedelutgivande bankerna skulle kunna ha täckning i statsobligationer. Kriget medförde en kraftig stegring upp till över 25 milliarder 1925. Till 3% 1930 hade den dock nedbringats till 16,2 milliarder, varav en mindre del löpte utan ränta. Räntedragande var 15,9 milliarder med en räntefot mellan 2 och 4^4 °/o. Delvis balanserades den av fordringar från de f. d. allierade makterna, vilkas skulder reglerades till ett totalbelopp av o. 12 milliarder. Dessa skulders framtid är oviss. Delstaterna omhänderha emellertid en hel del av de vanl. statliga uppgifterna, ss. undervisning, vägväsen o. d. Deras utgifter täckas genom direkta skatter, huvudsaki. på egendom och inkomst, men även i betydande utsträckning av licensavgifter och bensinskatt samt delvis av tillskott från unionen. En betydande del av dessa skatter uppbäras och utgivas av de lokala (kommunala) myndigheterna, varför en samlad överblick är svår att få. Staten New York hade t. ex. budgetåret 1929/30 i inkomster 277 mill. §. 1929 upp- gingo emellertid utgifterna för skolväsendet i denna stat till 484 mill. Likaså möter det svårigheter att bedöma skuldernas storlek. Nämnda stat hade 30/e 1930 en skuldsumma Uppslagsbok. X. _____ 833 ___ 27 på 273 mill. $, men enbart staden New York Vi 1929 ej mindre än 1,6 milliarder. En sådan stat som Nevada, den till folkmängden minsta, hade för 1930 en budget om något över r mill. och en statsskuld på 2 mill. $. — De rent kommunala inkomsterna komma i stor utsträckning från samma källor som delstaternas, särsk. förmögenhetsskatten, samt dessutom från special assessments (se d. o.; avgifter pålagda i proportion till nyttan av det allmännas åtgöranden) och licensavgifter. A.Vr. Bankväsen. Ehuru vissa bankbildningar redan i slutet av 1600-talet funnos i Nordamerika, s. k. landbanks, var det först efter frihetskriget, som ett mera utvecklat bankväsen började växa fram. De nya inst. voro privata företag, grundade med tillstånd av styrelsen i resp, stater. De hade i allm. rätt till sedelutgivning. Dessa banker, som sedan de erhållit ett särskilt fribrev, charter, kallades state-banks, voro dock icke att betrakta som statsorgan el. 'ens understödda av någon stat. 1781 bildades av kongressen den första banken på grundval av staternas gemensamma lagstiftning, Bank of North America i Philadelphia. 10 år senare grundades på samma sätt Bank of United States. På gr. av partipolitiska motsatser förvägrades den 1811 fortsatt oktroj och avvecklades. 1816 grundades en ny bank med samma namn, men även denna upphörde av politiska skäl 1836. Under tiden hade stats-bankernas antal vuxit och utgjorde 1837 o. 800. Deras kapitalresurser voro emellertid små, och då de drivit sin sedelutgivning och kreditrörelse utöver tillbörliga gränser, inträffade sistn. år en våldsam bankkr’s, som tvingade flertalet av dem °tt inställa betalningarna. Under de närmaste årtiondena förbättrades de olika staternas banklagar väsentligt, spec. i staten New York, men i stort sett var landets penningväsen alltjämt otillfredsställande. — Genom en banklag av 1836, som möjliggjorde tillkomsten av banker, stående direkt under förbundsförvaltningens kontroll, s. k. national banks, öppnades äntligen en väg till ett mera ordnat penningväsen. Statsbankernas sedelutgivning hade framförallt lidit av att sedlarna icke obetingat godtogos vid betalning, på gr. av den bristande kännedom allmänheten ägde om de utgivande bankarnas soliditet. Då nu de nya natk nalbankernas sedelutgivning garanterades av förbundsförvaltningen och inlöstes vid dess kassor, blevo deras sedlar allmänt uppskattade och lagligt gällande betalningsmedel. De bestämmelser, som reglerade nationalbankernas rörelse, äro dessutom ägnade att giva dem en fast ställning. Man hade väntat, — 834 —