FÖRENTA STATERNA på de appalachiska kolfälten, omfattande Pennsylvania, Ohio, Maryland, Virginia, Väst-Virginia, v. Kentucky, Tennessee, Georgia och Alabama. Dessa kolfält ha en areal av 180,658 kvkm., av vilka 75 % anses innehålla brytvärd kol. Det till arealen minsta men ingalunda minst värdefulla av de appalachiska fälten är det pennsylvani-ska antracitfältet i statens n.ö. del. Det har en utsträckning av 8,500 kvkm. Inom ung. % av fältet finnas mäktiga, ytterst värdefulla an-tracitflötser av ända upp till 15—20 m. mäktighet. Detta fält producerade 1927 73 mill. ton, U.S.A:s hela antracitproduk-tion. Den övriga delen av de appalachiska kolfälten innehåller stenkol, inom de v. delarna i stor utsträckning utmärkta kokskol, vilket har haft stor betydelse för den amerikanska järnindustriens utveckling. Pittsburg ligger på världens kanske märkligaste kolflöts, Pittsburgflöt-sen, som sträcker sig över 5,500 kvkm. och har en mäktighet av o. 2,3 m. Man har beräknat, att den innehåller över 10,000 mill. ton stenkol. Vid sydändan av de appalachiska fälten har sydstaternas största järnindustristad, Birmingham i Alabama, uppblomstrat. Produktionen inom de appalachiska kolfälten uppgick 1927 till 340 mill. ton stenkol, 72 % av U.S.A :s hela stenkols-produktion. 252 mill. ton brötos inom Pennsylvania och Väst-Virginia. De norra (i Michigan), östra (i Indiana, Illinois och v. Kentucky) samt västra (i lowa, Missouri, Nebraska, Kansas, Oklahoma, Arkansas och n. Texas) inre fälten innehålla huvudsaki. ångkol, mestadels av mindre god kvalitet, men eftersom dessa fält ha en stor utsträckning, spela de en betydande roll 1 de centrala staternas ekonomiska liv. Produktionen inom n. inre fältet uppgick 1927 till 686,500 ton, inom ö. inre fältet till 78 mill. ton och inom v. inre fältet till 8,6 mill. ton. Inom Rocky mountains ha de kolförande lagren varit underkastade tektoniska rörelser, varigenom förkolningen påskyndats och kvaliteten förbättrats. I stället för brunkol, som man kunnat vänta, finner man här och var goda stenkol, som lämna material till prima koks. Detta har stor betydelse för de på malmer rika staterna inom Rocky mountains. Produktionen inom Montana, Wyoming, Colorado, Utah och New Mexiko uppgick 1927 till 25 mill. ton. i' Petroleum. Redan indianerna kände till bergoljan men använde den huvudsakligen till medicin. Den moderna oljeindustrien började i U.S.A. först med Edvin Drakes lyckade djupborrning vid Titusville, i Oil rivers dalgång i n.v. Pennsylvania, 1859. Utvecklingen gick raskt framåt, och sedan 1904 ha U.S.A. varit världens största oljeproducent. Ända fram till o. 1900 utvanns den mesta oljan i det appalachiska oljefältet (i Pennsylvania, New York, Väst-Virginia, Kentucky och ö. Ohio). Numera äro Kalifornien, Oklahoma och Texas de största oljeproducerande staterna. 1928 producerade dessa 3 stater 82 °/o av U.S.A:s hela oljeproduktion. Jfr tab. 16. Oljan är av högre kvalitet (den innehåller mera bensin och lätta oljor) inom de n.ö. oljefälten än inom oljefälten vid Mexikanska bukten och i Kalifornien. En del av oljan renas på produktionsorten, men det mesta föres i rörledningar (pipe-lines) till de stora oljeraffinaderierna i Bayonne, Philadel-phia, Cleveland, Chicago, San Francisco, Houston m.fl. städer. Se kartan. Konsumtionen av olja inom U.S.A. överstiger produktionen med några procent. Tab. 16. Oljeproduktionen i U.S.A. 1900, 1910 och 1928 i 1000-tal barrels.1) 1900 1910 1928 Hela U.S.A.......... 63,621 209,557 901,474 °/o av världsprod. .. 43 64 68 Texas ................. 836 8,899 257,320 Oklahoma ................ 6 52,029 249,857 Kalifornien ......... 4,325 73,011 231,811 Kansas ................. 75 1,128 38,596 Arkansas ................ — — 32,096 Louisiana ............... — 10,721 21,847 Wyoming ................. 6 115 21,461 Pennsylvania ....... 13,258 8,795 9,956 Kentucky ............... 62 469 7,359 — 849 — — 850 —