Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
och rousseauansk känslosamhet närmade sig
litteraturen regionalismen. Landskapspoesien
hos Philip Freneau (1752—1832) och
W. C. Bryant (1794—1878), en puritan i
Wordsworths anda och en medveten
konstnär, dock av föga djup, förkroppsligar den
nya känslan. Romanen gick samma väg
under inflytande av den engelska
romandiktningen och av Scott. Charles B r o c
k-den Brown (1771—1810) var den förste,
som skrev om indianer, men Fenimore
Cooper (1789—1851) gav denna sida av
Amerika dess slutgiltiga uttryck (”The last of
the Mohicans”, ”The prairie”). Hans ”Natty
Bumppo” och hans indiantyper äro de första
symboliska figurerna i den amerikanska
litteraturen. — Efter denna första, mera på
Amerikas egna förhållanden inriktade period
följer en ny, då i stället anknytning sökes till
Europas litteratur; den sträcker sig fram till
inbördeskriget 1860. Washington I
r-ving (1783—1859) europeiserar amerikansk
historia och miljö på ett fantasifullt sätt och
standardiserar den amerikanska uppfattningen
av Europa (”Knickerbocker’s History of New
York”, ”Sketch book”). I New England
ersatte en unitarisk väckelse predestination med
perfektibilitet, tillägnade sig Kant genom
Co-leridge och Carlyle och frambragte
transcen-dentalismen, en kunskapsfilosofi, baserad på
intuitiva sanningar. ”The Dial”, som 1840—
44 stod under ledning av Emerson och
Tho-reau, var denna rörelses organ. R a 1 p h W a
1-doEmerson (1803—82) lämnade i en mystisk
optimism, baserad på individuell erfarenhet
(”Nature”, 1836), det förnämsta bidraget till
transcendentalismen. Hans tänkande lider
emellertid liksom Carlyles av brist på system,
och denna brist avspeglas i hans stil. H. D.
T h o r e a u (1817—62) försökte tillämpa
transcendentala idéer på ”vardagslivet”
(”Wal-den”). NathanielHawthorne (1804—64)
var till temperamentet puritan med en stark
känsla för synden och det onda (”The scarlet
letter”, 1850), men transcendentalismen
framträder i hans symboliska metod, liksom den
gör hos Herman Melville (1819—91).
Melville började med att idealisera Söderhavets
primitiva liv (”Typee”) och skrev sedan om
den vita rasens förfall i ”Moby Dick” (1851).
Han är denna periods främste konstnär, i det
att själva hans metod är konstnärlig, icke
spekulativ el. filosofisk. Edgar Allan Poe
(1809—49) förebådar symbolisterna; han har
emellertid sin största betydelse som estetisk
teoretiker och skapare av novellen. Henry
W. Longfellow (1807—82) uppträdde som
massdistributör av europeisk kultur genom
sina många övers., särsk. av Dante. Han
gjorde ett försök att åstadkomma ett amerikanskt
epos (”Hiawatha”, 1855), vilket emellertid
bygger mera på litteraturintryck än på omedelbar
inspiration. Herde- och kväkareskalden John
G. Whittier (1807—92) och den kvickt och
spekulative Oliver Wendell Holmes
(1809—94) äro representanter för det
euro-peiserade New England men icke för det
verkliga Amerika; Holmes var emellertid en av de
första, som kritiserade 1800-talets
sentimentalitet. — G. R. Lowell (1819—91) markerar i
och med ”Biglow papers” (1848 och 1862) med
dess satir av de inhemska förhållandena, att
man i sitt ämnesval vänt tillbaka till samtidens
Amerika. Med Europas litterära traditioner
förtrogna amerikaner togo till slut avstånd från
sentimentaliteten och började i naturalistiska
ordalag söka uttryck för sitt eget lands kultur.
Inbördeskriget skapade i Nordamerika en ny
patriotism och ett större oberoende av Europa.
Den förnämsta gestalten inom denna rörelse
tillbaka till regionalismen var Walt W h i
t-man (1819—92). Hans motivkrets —
demokratien och den kroppsliga skönheten — var
ny, och han skapade däråt en ny form, som
bildade en grundval för framtida
experimenterande. Hans ”Leaves of grass” är det
viktigaste arbetet för förståelsen av den moderna
amerikanska litteraturen; i den kombineras
transcendentalismens filosofiska styrka med
den nya amerikanska andan. Inom romanen
gjorde pioniärerna den första attacken mot
sentimentaliteten. Bret Harte (1836—
1902) skildrade realistiskt guldfebern och
bragte novellen ytterligare ett steg framåt
genom ”The luck of Roaring Camp”. Ett nytt
slags humor uppträdde i Middle West: A r t
e-m u s W a r d (1834—67) och Mark Twain
(1835—1910) äro dess typiska representanter,
Twains ”Tom Sawyer” dess typiska bok. Om
Twains ”Innocents abroad” ställes vid sidan
av Irvings ”Sketch book”, blir det tydligt, vilken
förändring denna nya humor åstadkom.
Järnvägsnätets utbyggande gjorde, att mera vikt
lades vid lokalfärgen: E. Eggleston (1837
—1902) skildrade Indiana, Harriet B.
Stowe (1811—96) och M. W. Freeman
(f. 1862) New England, G. W. C a b 1 e
Louisiana, och J. C. Harris, som skapat Brer
Rabbit, negerns symbol, Virginia. Framför allt
står emellertid den amerikanska romanen i
beroende av samtida europeisk litteratur, detta
särsk. med avseende på formen. W. D. H
o-wells (1837—1920) införde den franska
realistiska tekniken i ”Rise of Silas Lapham”
(1884) och utövade ss. utg. av tidskr. stort
inflytande. Senare införde han den ryska
ro
— 873 —
— 874 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
