Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
manen med ”Hazard of new fortunes” (1889).
Henry James (1843—1916) tillbragte det
mesta av sin tid i Europa; han blev
emellertid av stor betydelse för den amerikanska
litteraturen, därför att han kände dess brist på
traditioner och arbetade för att skapa sådana;
därtill kom hans fina känsla för
kompositionen (”Portrait of a lady”, 1881, ”The
ambassadörs”, 1905). — U. S. A:s moderna litteratur
har en sådan omfattning, att det är
nödvändigt för analysen att däri särskilja tre olika
skikt. Underst ligger den stora massan av
populär litteratur, tidn., tidskr., äventyrsböcker,
som når sin yttersta tillspetsning i J. W. R
i-1 e y s (1849—1916), E 11 a W. W i 1 c o x’ (1855
—1919) och Vachell Lindsays (f. 1879)
diktning. Därovan kommer ett skikt av
litteratur, karakteriserat av ett visst mått av
konstnärlig fulländning, vändande sig till en relativt
kultiverad publik och med anspråk på
kritikens mesta uppmärksamhet. Romanen i detta
skikt kan lämpligen delas i två grupper. Den
första gruppen romanförf. har anknytning till
de ovan nämnda regionalistiska förf.; denna
grupp karakteriseras av en blandning av
naturalism och melodramatisk romantik.
Stephen Crane (1871—1900) skapade typen i
”The red badge of courage” (1895). Frank
Norr is (1870—1902) upptog Zolas maner i
”The octopus” (1901), ett melodrama om
striden med kapitalismen. Jack London (1876
—1916) skildrade primitiva karaktärer i en
fientligt stämd miljö (”The call of the wild”,
1903). Theodore Dreiser (f. 1871)
införde modet att använda sexualiteten som
förhärskande tema (”Sister Carrie”, 1900) och
har sedan dess skapat en kraftfull, men
omogen och sentimental skildring av stadslivet
(”An American tragedy”, 1925). Gertrude
Atherton (f. 1859) i ”Black oxen” och
Sherwood Anderson (f. 1876) ha även
behandlat sexuella problem. Dramatikern
Eugene O’N e i 11 (f. 1888) experimenterar
på olika sätt (”Emperor Jones”, 1921, ”Anna
Christie”, 1922, Stränge interlude”, 1928) men
hör med avseende på temperamentet till denna
grupp; så göra även EdnaFerber (f. 1887;
”Show boat”, 1926) och Fannie Hurst
(f. 1889; ”Lummox”, 1923). Dessa naturalistiska
förf, placera starkt sinnliga personer i en värld
av kaos, och deras stil återspeglar deras stoff;
de ha i allm. dränkt konstnärligheten i en
uppsjö av grovt uttryckta detaljer. — Dep
andra gruppen är sederomanens, som
härstammar från Howells och James men nu strävar
att bli ett språkrör för skarpare och kärvare
satir. Edith Wharton (f. 1862; ”The
age of innocence”, 1920), Booth Tar-
k ing ton (f. 1869; ”Plutocrat”, 1927),
Willa Cather (f. 1875; ”0 Pioneers”, 1913,
”Death comes for the archbishop”, 1927),
Joseph Hergesheimer (f. 1880; ”Three
black pennies”, 1917), Carl van Vechten
(f. 1880; ”Spider boy”, 1929), Lu d w i g L
e-wisohn (f. 1882), Floyd Dell (f. 1887)
och Louis Bromfield (f. 1898)
representera olika skiftningar av denna grupp. Men
Sinclair Lewis (f. 1885) är här den typiska
gestalten. I ”Main Street” (1920), ”Babbitt”
(1922) och ”Elmer Gantry” (1927) riktar han
sin satir mot självbelåtenheten i Middle West,
den satiriska romanen koncentrerar sig på
Middle West ss. det verkliga Amerika. S
u-san Glaspells (f. 1882) skådespel böra
också lämpligen hänföras till denna grupp.
Upton Sinclair (f. 1878) intager däremot
en särställning. Hans roman är den rena
tendensromanen, med ringa konstnärligt värde
(”The jungle”, 1906). — Poesien har sedan
Whitmans tid icke tagit något större steg
framåt. Skalderna inom detta mellersta skikt kunna
hänföras till tre olika grupper. E m i 1 y
Dickinson (1830—86) var förelöpare för
the imagists, vilkas förnämsta representanter
voro Ezra Pound (f. 1885) och Amy
Lowell (1874—1923); de hade framförallt
rönt inflytande från symbolisterna och
experimenterade med fri vers. Den andra
gruppen, industrialismens skalder, E. L. Masters
(f. 1868; ”Spoon river anthology”, 1915) och
CarlSandburg (f. 1878; ”Chicago poems”,
1916) ha också odlat den fria versen och vidgat
poesiens marker. Den tredje gruppen består
av mera traditionella skalder, E. A.
Robin-son (f. 1869; ”Tristram”, 1927), Robert
Frost (f. 1875; ”North of Boston”, 1914),
Louis Untermeyer (f. 1885; ”Challenge”.
1914), Edna S :t Vincent M i
1-1 a y (f. 1892; ”Renascence”, 1912) och
den konventionella lyrikern Sara Te a
s-dale (f. 1884). De äro föga originella till
formen, men de skilja sig från 1800-talets
skalder genom att återspegla tidens realism. —
Under de allra sista åren har experimenterandet
inom litteraturen blomstrat. Thornton
Wilder (f. 1897; ”The bridge of San Luis
Rey, 1927), John Erskine (f. 1879;
”Private life of Helen of Troy”, 1925), C h r i s t
o-pher Morley (f. 1890; ”Thunder on the
left”, 1925), John dos Passos (f. 1896;
”Manhattan transfer”, 1925) och J. B. C a b e 11
(f. 1879; ”Jurgen”, 1919) ha nedlagt fantasi,
individuell kvickhet och känsla i romanen.
Inom poesien ha E. E. C u m m i n g s (f. 1894;
”Tulips and chimneys”, 1923) och J. H. L a w
son (f. 1895; ”Processional”, 1925) fortsatt
— 875 —
— 876 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
