FÖRENTA STATERNA manen med ”Hazard of new fortunes” (1889). Henry James (1843—1916) tillbragte det mesta av sin tid i Europa; han blev emellertid av stor betydelse för den amerikanska litteraturen, därför att han kände dess brist på traditioner och arbetade för att skapa sådana; därtill kom hans fina känsla för kompositionen (”Portrait of a lady”, 1881, ”The ambassadörs”, 1905). — U. S. A:s moderna litteratur har en sådan omfattning, att det är nödvändigt för analysen att däri särskilja tre olika skikt. Underst ligger den stora massan av populär litteratur, tidn., tidskr., äventyrsböcker, som når sin yttersta tillspetsning i J. W. R i-1 e y s (1849—1916), E 11 a W. W i 1 c o x’ (1855 —1919) och Vachell Lindsays (f. 1879) diktning. Därovan kommer ett skikt av litteratur, karakteriserat av ett visst mått av konstnärlig fulländning, vändande sig till en relativt kultiverad publik och med anspråk på kritikens mesta uppmärksamhet. Romanen i detta skikt kan lämpligen delas i två grupper. Den första gruppen romanförf. har anknytning till de ovan nämnda regionalistiska förf.; denna grupp karakteriseras av en blandning av naturalism och melodramatisk romantik. Stephen Crane (1871—1900) skapade typen i ”The red badge of courage” (1895). Frank Norr is (1870—1902) upptog Zolas maner i ”The octopus” (1901), ett melodrama om striden med kapitalismen. Jack London (1876 —1916) skildrade primitiva karaktärer i en fientligt stämd miljö (”The call of the wild”, 1903). Theodore Dreiser (f. 1871) införde modet att använda sexualiteten som förhärskande tema (”Sister Carrie”, 1900) och har sedan dess skapat en kraftfull, men omogen och sentimental skildring av stadslivet (”An American tragedy”, 1925). Gertrude Atherton (f. 1859) i ”Black oxen” och Sherwood Anderson (f. 1876) ha även behandlat sexuella problem. Dramatikern Eugene O’N e i 11 (f. 1888) experimenterar på olika sätt (”Emperor Jones”, 1921, ”Anna Christie”, 1922, Stränge interlude”, 1928) men hör med avseende på temperamentet till denna grupp; så göra även EdnaFerber (f. 1887; ”Show boat”, 1926) och Fannie Hurst (f. 1889; ”Lummox”, 1923). Dessa naturalistiska förf, placera starkt sinnliga personer i en värld av kaos, och deras stil återspeglar deras stoff; de ha i allm. dränkt konstnärligheten i en uppsjö av grovt uttryckta detaljer. — Dep andra gruppen är sederomanens, som härstammar från Howells och James men nu strävar att bli ett språkrör för skarpare och kärvare satir. Edith Wharton (f. 1862; ”The age of innocence”, 1920), Booth Tar- k ing ton (f. 1869; ”Plutocrat”, 1927), Willa Cather (f. 1875; ”0 Pioneers”, 1913, ”Death comes for the archbishop”, 1927), Joseph Hergesheimer (f. 1880; ”Three black pennies”, 1917), Carl van Vechten (f. 1880; ”Spider boy”, 1929), Lu d w i g L e-wisohn (f. 1882), Floyd Dell (f. 1887) och Louis Bromfield (f. 1898) representera olika skiftningar av denna grupp. Men Sinclair Lewis (f. 1885) är här den typiska gestalten. I ”Main Street” (1920), ”Babbitt” (1922) och ”Elmer Gantry” (1927) riktar han sin satir mot självbelåtenheten i Middle West, den satiriska romanen koncentrerar sig på Middle West ss. det verkliga Amerika. S u-san Glaspells (f. 1882) skådespel böra också lämpligen hänföras till denna grupp. Upton Sinclair (f. 1878) intager däremot en särställning. Hans roman är den rena tendensromanen, med ringa konstnärligt värde (”The jungle”, 1906). — Poesien har sedan Whitmans tid icke tagit något större steg framåt. Skalderna inom detta mellersta skikt kunna hänföras till tre olika grupper. E m i 1 y Dickinson (1830—86) var förelöpare för the imagists, vilkas förnämsta representanter voro Ezra Pound (f. 1885) och Amy Lowell (1874—1923); de hade framförallt rönt inflytande från symbolisterna och experimenterade med fri vers. Den andra gruppen, industrialismens skalder, E. L. Masters (f. 1868; ”Spoon river anthology”, 1915) och CarlSandburg (f. 1878; ”Chicago poems”, 1916) ha också odlat den fria versen och vidgat poesiens marker. Den tredje gruppen består av mera traditionella skalder, E. A. Robin-son (f. 1869; ”Tristram”, 1927), Robert Frost (f. 1875; ”North of Boston”, 1914), Louis Untermeyer (f. 1885; ”Challenge”. 1914), Edna S :t Vincent M i 1-1 a y (f. 1892; ”Renascence”, 1912) och den konventionella lyrikern Sara Te a s-dale (f. 1884). De äro föga originella till formen, men de skilja sig från 1800-talets skalder genom att återspegla tidens realism. — Under de allra sista åren har experimenterandet inom litteraturen blomstrat. Thornton Wilder (f. 1897; ”The bridge of San Luis Rey, 1927), John Erskine (f. 1879; ”Private life of Helen of Troy”, 1925), C h r i s t o-pher Morley (f. 1890; ”Thunder on the left”, 1925), John dos Passos (f. 1896; ”Manhattan transfer”, 1925) och J. B. C a b e 11 (f. 1879; ”Jurgen”, 1919) ha nedlagt fantasi, individuell kvickhet och känsla i romanen. Inom poesien ha E. E. C u m m i n g s (f. 1894; ”Tulips and chimneys”, 1923) och J. H. L a w son (f. 1895; ”Processional”, 1925) fortsatt — 875 — — 876 —