FÖRFALSKNING handskrifter, vilkas existens är tvivelaktig och vilkas text ej — åtm. ej urspr. — lytt så, som Lundins anger. Även Rudbeck åberopar ej sällan förfalskade källor. För dessa olika rud-beckianismens f. har man närmast misstänkt N. Rabenius och C. Lundius. Säkert är, att båda förfalskat historiska källor, men det är ibland svårt att avgöra, från vilken av dem en f. härrör. — ”Elisifs visa” (se d. o.) och Laurentius Petri’s brev till Erik XIV utge sig för att härröra från 1500-talet. Man kan icke avgöra, om Rabenius el. J. G. Hallman (se denne) är upphovsman till de två litterära, utan något bisyfte gjorda, rätt oförargliga f. En underlig f. från denna tid är ”Kung Ingels synebrev”. Det synes närmast vilja förbrylla och får väl betecknas ss. ett skämt. Detsamma gäller ett antal ”runmynt”, av vilka ett härrör från ingen mindre än drottning Ulrika Elenora d. y. Det är för den dåtida historieforskningen typiskt, att även dylika ”källor” togos för goda och brukades i den vetenskapliga diskussionen. — Litt.: N. Ahnlund, ”Nils Rabenius” (1927). B. F. av konstföremål, d. v. s. ett efterbildande, som (i motsats till kopiering) är gjort i bedräglig avsikt, el. ett förändrande, som avser att giva ett föremål högre värde, än dess verkliga ålder och ursprung skulle betinga. F. förekom redan under antiken. Sålunda säger fabeldiktaren Phædrus under första kejsartiden, att samtida konstnärer kunde signera sina skulpturer med Praxiteles el. Myron och sina målningar med Pausias. Från renässansen finnas även ex. på att konstnärer gjort sig skyldiga till f. Av Lorenzo Medici förmåddes Michelangelo att giva sin Cupidoskulptur en patina, så att den kunde säljas som antik. Andrea del Sarto gjorde av Rafaels berömda Leo X-porträtt en kopia, vilken såldes som original till hertigen av Milano. I Tizians stil målade Hans von Calcar tavlor, vilka gingo som mästarens egna arbeten. Även Correggio förfalskades av samtida målare. I Nürnberg och Venedig måste Dürer processa för att 1506 kunna genomdriva ett förbud för imitatörer att på sina träsnitt använda hans sign. Den främste av dessa var den berömde stickaren Mar-canton. Ännu 1528 förde Dürers änka kamp mot förfalskarna. Såväl Dürers som Cranachs målningar blevo utsatta för f. i stor skala. Under de följ. årh. följde f. den konstnärliga utvecklingen hack i häl. Knappast någon av de stora mästarna torde ha gått fri; dock äro gränserna mellan f. och ateljékopia ofta svåra att draga. Nya områden tillkommo. I Padua tillverkades under 1500—1600-talen romerska kejsarmedaljer och mynt (de s. k. paduanerna), vilka på gr. av sin finhet och trots att de äro kända som f. numera räknas bland marknadens rariteter. Under barock och rokoko förfalskades kinesiskt porslin. Det tidigaste Meis-senporslinet bär kinesiska märken; efter hand som det självt blev ett begärligt samlingsföre-mål, kom även det att inspirera till f. Under 1800-talet utvecklades f. till den omfångsrika industri, som den nu utgör. Det specialiserade samlarintresset och de därav betingade höga priserna på konstmarknaden göra f. på olika områden till en inbringande affär. Vetenskapen har dock förmått hålla den inom rimliga gränser genom specialiserat kän-narskap på naturvetenskaplig grund. De särsk. utsatta områdena jämte några av de mest beryktade fallen skola här uppräknas. Bland förhistoriska antikviteter märkas de omdiskuterade fynden vid Glozel (se d. o.) 1925. F. av egyptiska antikvitet e r, t. ex. av småbronser, Anubisfigurer och amuletter, förekommer fabriksmässigt i Orienten för att tillgodose turistefterfrågan. A n-tik guldsmedskonst, glas, t er-rak o t t a och småbronser äro f.-ar-tiklar sedan länge. En berömd f. är den s. k. Saitafernes’ tiara, ett modernt arbete av en rysk guldsmed, vilket 1896 förvärvades av Louvren för 200,000 frcs. Keramik från alla epoker och länder utgör ett stort område. På svåra prov ställes kännaren av sådana arbeten, där porslinsfabrikernas utskottsvara utgjort ett råmaterial för f. Glas och emalj, s m i- Tvärsnitt av ett trästycke med falsk patinering, som nedträngt i porerna. Mikroskopisk bild. — 891 — — 892 —