FÖRFATTNINGSSAMLING ett försök med en skriven f., då Cromwell 1653 sökte få till stånd en grundlag (Instrument of Government) för den engelska staten utan att dock lyckas få den helt erkänd. Frihetstidens sv. ”grundlagar” äro för sin tid märkliga. F.-urkunderna i de genom nordamerikanska frihetskriget uppkomna fristaterna jämte den för dem gemensamma unions-f. av 1787 påverkade i hög grad franska revolutionens f., vilka i sin ordning blevo av betydelse för hela den europeiska f.-utvecklingen. Frankrikes f. av 3/o 1791 har man kallat Europas första moderna f. Sveriges nu gällande f. är dokumenterad i 4 grundlagar; ”regeringsformen” av 1809, succes-sionsordningen av 1810, tryckfrihetsförordningen av 1812 och riksdagsordningen av 1866, av vilka dock den förstn. i ingressen förklaras skola ”ss. rikets främsta grundlag gällande vara”. Frankrikes ”författningslagar” (lois con-stitutionelles) äro 3, samtliga från år 1875. Ss. ex. på den vanligaste f.-typen med statsskickets grundläggande principer upptagna i en enda urkund kunna nämnas Tyska rikets nu gällande f. (”Weimar-f.” av n/s 1919), de tyska ”ländernas” olika f., de nya baltiska staternas f., Danmarks och Norges ”grundlove” o.s.v. Med ”konstitutionella stadgar” menar man sådana lagar och förordningar, som supplera grundlagsbestämmelser och till vilka hänvisningar i grund-lagstexten göras. Hit höra framför allt de viktiga vallagarna. Dessa konstitutionella stadgar stiftas och ändras som vanliga lagar. För ändring i grundlag fordras däremot i allm. en mera omständlig lagstiftningsprocedur, varierande från stat till stat. — F. ha ur en annan synpunkt indelats i ”historiska” och doktrinära. Ex. på de förra äro Sveriges och Englands statsskick; båda sträcka sina rötter tillbaka till medeltiden och äro främst grundade på inhemska erfarenheter. I de franska f. efter enväldets fall har man goda ex. på doktrinära f., där jämte inflytelser från engelskt och amerikanskt statsskick de franska upplysningsfilosofernas doktriner spelade en betydelsefull roll. I de många nya f., som tillkommit efter världskrigets slut, ha flerstädes allmänna statsrättsliga och politiska teorier utövat märkbart inflytande. De talrika ändringar, som redan genomförts — när ej den först antagna konstitutionen helt ersatts av en ny —, vittna om svårigheten att på vissa områden förena teori och det politiska livets praktiska krav. — Tidigare förekom det stundom, att en regering (furste) av egen maktfullkomlighet gav sitt land en författning el., ss. det hette, ”oktrojerade” en f. Vanl. är det dock folket självt, som genom en vald ”konstituerande” församling skapar ett lands konstitution. Denna folksuveränitetens grundsats får även ett uttryck i den roll, det moderna folkomröst-ningsinst. i många länder spelar vid ändringar av grundlag. J.E.N. Författningssamling, genom offentlig myndighet el. enskild person utgiven samling av föreskrifter, som av statsmakter utfärdats för den medborgerliga sammanlevnaden. En samling av förra slaget utgör i Sverige ”Svensk författningssamling” (se d. o.). H.H-d. Förfogandelagar el. förfogand e-rättslagar, jur., kallades en 1914—21 i Sverige gällande lagstiftning, utgörande det väsentligaste av den s. k. k r i s t i d s lagstiftningen (se d. o.), och vilken avsåg att under då rådande utomordentliga förhållanden på hushållningens område tillförsäkra medborgarna ett erforderligt minimum av nödvändighetsvaror till en så vitt möjligt ej alltför orimlig kostnad. Utgångspunkt föi nämnda lagstiftning var den av ålder gällande rätten för staten att i händelse av krig el. krigsfara ålägga kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov, d. v. s. att till ett av staten bestämt pris leverera varor och tjänstbarheter. Den första i raden av nämnda lagar, ”lag om förfogande över vissa varor vid krig el. krigsfara” tillkom ®/io 1914 och erhöll provisorisk giltighet t. o. m. Vs 1915. Den stadgade rätt för Konungen, att därest vid krig el. krigsfara priset på livsmedel, foder, värme- ljus el. kraftförnödenhet, beklädnadsvara el. annan dylik förnödenhet skulle ”stegras väsentligt högre än förhållandena påkalla” åsätta nämnda förnödenhet ett maximipris att gälla vid all frivillig försäljning. Vidare stadgades, att om innehavaren av nämnd vara vägrade att sälja den till åsatt maximipris och varans försäljning befanns erforderlig för tillgodoseende av behovet av densamma, ägde Kon. bef. låta för innehavarens räkning och på hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset, överträdelse straffades med böter fr. o. m. 5 t. o. m. 10,000 kr. Med vissa utvidgningar, bl. a. tillädes i rubriken: ”el. andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden”, prolonge-rades lagen t. o. m. 30/4 1916. Sistn. år uppdelades förevarande bestämmelser på två lagar: 1) lag 30/5 1916 om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara el. andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m., innehållande maximiprislagstift-ningen, samt 2) lag % 1916 om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara etc., innehållande bestämmelserna om statens expropriationsrätt till ifrågavarande egendom. Sist-n. lag, förfoganderättslagen, införde betydande straffskärpning för överträdelse, med — 899 — — 900 —