Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författning - Författningssamling - Förfogandelagar el. förfoganderättslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTNINGSSAMLING
ett försök med en skriven f., då Cromwell 1653
sökte få till stånd en grundlag (Instrument of
Government) för den engelska staten utan att
dock lyckas få den helt erkänd. Frihetstidens
sv. ”grundlagar” äro för sin tid märkliga.
F.-urkunderna i de genom nordamerikanska
frihetskriget uppkomna fristaterna jämte den för
dem gemensamma unions-f. av 1787 påverkade
i hög grad franska revolutionens f., vilka i sin
ordning blevo av betydelse för hela den
europeiska f.-utvecklingen. Frankrikes f. av 3/o 1791
har man kallat Europas första moderna f.
Sveriges nu gällande f. är dokumenterad i 4
grundlagar; ”regeringsformen” av 1809,
succes-sionsordningen av 1810,
tryckfrihetsförordningen av 1812 och riksdagsordningen av 1866,
av vilka dock den förstn. i ingressen förklaras
skola ”ss. rikets främsta grundlag gällande
vara”. Frankrikes ”författningslagar” (lois
con-stitutionelles) äro 3, samtliga från år 1875. Ss.
ex. på den vanligaste f.-typen med statsskickets
grundläggande principer upptagna i en enda
urkund kunna nämnas Tyska rikets nu gällande
f. (”Weimar-f.” av n/s 1919), de tyska
”ländernas” olika f., de nya baltiska staternas f.,
Danmarks och Norges ”grundlove” o.s.v. Med
”konstitutionella stadgar” menar man sådana lagar
och förordningar, som supplera
grundlagsbestämmelser och till vilka hänvisningar i
grund-lagstexten göras. Hit höra framför allt de
viktiga vallagarna. Dessa konstitutionella stadgar
stiftas och ändras som vanliga lagar. För
ändring i grundlag fordras däremot i allm. en mera
omständlig lagstiftningsprocedur, varierande
från stat till stat. — F. ha ur en annan
synpunkt indelats i ”historiska” och doktrinära.
Ex. på de förra äro Sveriges och Englands
statsskick; båda sträcka sina rötter tillbaka till
medeltiden och äro främst grundade på inhemska
erfarenheter. I de franska f. efter enväldets fall
har man goda ex. på doktrinära f., där jämte
inflytelser från engelskt och amerikanskt
statsskick de franska upplysningsfilosofernas
doktriner spelade en betydelsefull roll. I de många
nya f., som tillkommit efter världskrigets slut,
ha flerstädes allmänna statsrättsliga och
politiska teorier utövat märkbart inflytande. De
talrika ändringar, som redan genomförts — när
ej den först antagna konstitutionen helt ersatts
av en ny —, vittna om svårigheten att på vissa
områden förena teori och det politiska livets
praktiska krav. — Tidigare förekom det
stundom, att en regering (furste) av egen
maktfullkomlighet gav sitt land en författning el., ss.
det hette, ”oktrojerade” en f. Vanl. är det dock
folket självt, som genom en vald
”konstituerande” församling skapar ett lands konstitution.
Denna folksuveränitetens grundsats får även ett
uttryck i den roll, det moderna
folkomröst-ningsinst. i många länder spelar vid ändringar
av grundlag. J.E.N.
Författningssamling, genom offentlig
myndighet el. enskild person utgiven samling av
föreskrifter, som av statsmakter utfärdats för
den medborgerliga sammanlevnaden. En
samling av förra slaget utgör i Sverige ”Svensk
författningssamling” (se d. o.). H.H-d.
Förfogandelagar el. förfogand
e-rättslagar, jur., kallades en 1914—21 i
Sverige gällande lagstiftning, utgörande det
väsentligaste av den s. k. k r i s t i d s
lagstiftningen (se d. o.), och vilken avsåg
att under då rådande utomordentliga
förhållanden på hushållningens område tillförsäkra
medborgarna ett erforderligt minimum av
nödvändighetsvaror till en så vitt möjligt ej
alltför orimlig kostnad. Utgångspunkt föi
nämnda lagstiftning var den av ålder
gällande rätten för staten att i händelse av krig el.
krigsfara ålägga kommuner och enskilda att
fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov,
d. v. s. att till ett av staten bestämt pris
leverera varor och tjänstbarheter. Den första i
raden av nämnda lagar, ”lag om förfogande
över vissa varor vid krig el. krigsfara”
tillkom ®/io 1914 och erhöll provisorisk giltighet
t. o. m. Vs 1915. Den stadgade rätt för
Konungen, att därest vid krig el. krigsfara priset
på livsmedel, foder, värme- ljus el.
kraftförnödenhet, beklädnadsvara el. annan dylik
förnödenhet skulle ”stegras väsentligt högre än
förhållandena påkalla” åsätta nämnda
förnödenhet ett maximipris att gälla vid all
frivillig försäljning. Vidare stadgades, att om
innehavaren av nämnd vara vägrade att sälja
den till åsatt maximipris och varans
försäljning befanns erforderlig för tillgodoseende av
behovet av densamma, ägde Kon. bef. låta för
innehavarens räkning och på hans bekostnad
sälja varan till det fastställda priset,
överträdelse straffades med böter fr. o. m. 5 t. o.
m. 10,000 kr. Med vissa utvidgningar, bl. a.
tillädes i rubriken: ”el. andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden”,
prolonge-rades lagen t. o. m. 30/4 1916. Sistn. år
uppdelades förevarande bestämmelser på två
lagar: 1) lag 30/5 1916 om fastställande av högsta
pris å vissa varor vid krig, krigsfara el. andra
utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden m. m., innehållande
maximiprislagstift-ningen, samt 2) lag % 1916 om förfogande
över viss egendom vid krig, krigsfara etc.,
innehållande bestämmelserna om statens
expropriationsrätt till ifrågavarande egendom.
Sist-n. lag, förfoganderättslagen, införde
betydande straffskärpning för överträdelse, med
— 899 —
— 900 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
