FÖRFÖLJELSEIDÉER fängelse och straffarbete i straffskalan, samt gav offentlig myndighet rätt till husrannsakan och granskning av handelsböcker för upptäckande av förmodat dolda varor. Lagen utvidgade dessutom i betydande mån området för statens expropriationsrätt och stadgade helt allmänt, att ”vara, som är av betydelse för det allmänna”, skulle av innehavaren, där Konungen så förordnade, mot ersättning avstås till staten. För att möjliggöra detta stadgades rätt för Konungen att beslagtaga sådan vara, vilket innebar förbud för innehavaren att förfoga över densamma annorledes än til1 bruk för sig själv och sina kosttagare. Beslaget förföll, där innehavaren begärt dess hävande och Konungen icke senast 14 dagar därefter förordnat om varans avstående. Detta förfarande tillämpades på det antal förnödenheter, som blevo föremål för ransonering (se d. o.). Såväl maximiprislagen som förfoganderättslagen prolongerades upprepade gånger, men båda upphävdes Vs 1921. F. gjorde betydande ingrepp i den enskildes, ur äganderätten härflytande, fria förfoganderätt och detta på ett förmögenhetsområde, varom de mest skilda ekonomiska teoretiker enhälligt anse, att det bör vara den fria äganderätten förbehållet. Deras upprätthållande var förenat med stora svårigheter, och de överträddes i icke ringa utsträckning. De torde dock ha avsevärt bidragit till en jämnare fördelning av den ringa mängd nödvändighetsvaror, som i den hårda tiden stod till buds, och sålunda, så långt görligt, fyllt lägets behov. ögd. Förfrukt, gröda, som odlas närmast före annan. Alltefter dess inverkan på efterföljande gröda kallas den god el. dålig. God f. är 1) baljväxter, emedan de öka jordens kväveförråd, 2) hackrensade grödor, t. ex. rotfrukter och flera handelsväxter, därför att ogräset därigenom kraftigt motverkas, 3) växter, som skördas tidigt, t. ex. grönfoder, tidig potatis, emedan god tid för efterföljande jordbearbetning erhålles. Dålig f. är stråsäd, emedan befintligt ogräs vanl. ökas och jorden blir mera hopslagen, samt växter, på vilka sådana parasiter trivas, som kunna angripa efterföljande gröda. Av denna anledning är varje växtart i regel dålig f. till sig själv. Hj.P. Förf rysning. 1) Biol., se Köldhärdighet. 2) Med. Blir köldpåverkan på kroppen för stark, inträder f. Köldens inverkan beror dels på temp., dels på köldverkans längd och dels på det inverkande avkylningsmedlets art, men också på den ifrågavarande individens kon stitution, klädsel, näring och rörelsemöjiighet. Avkylning i t. ex. kall luft går långsami, då kroppsvärmen härvid bortgår huvudsaK'. genom strålning. Sker avkylningen däremot i vatten el. t. ex. genom våta kläder, bortföres värmen betydligt hastigare genom ledning. Man kan därför t. ex. leva länge i en luft temp. av — 45° C., förutsatt att man är kraftig, välklädd och får god näring och tillfälle till rörelse, men dukar under samma omständigheter fort under i vatten vid fryspunkten. Klena, uthungrade och dåligt klädda individer kunna förfrysa även vid en lufttemp. över 0°. Vid f. draga sig först hudens blodkärl tillsammans, huden blir blek till vit, blodet samlas i kroppens inre, och köldskak-ningar inställa sig. Kroppstemp. börjar sjunka, en djup sömn inställer sig, och andningen och hjärtverksamheten blir långsammare för att slutl. helt upphöra. Har kroppstemp. sjunkit till o. + 20° C., anser man döden oundviklig. Köldinverkan gör sig först gällande i händer, fötter, öron och näsa, särsk. vid otillräcklig el. otjänlig beklädnad. Som lindrigaste frostskada kunna räknas de hos vissa personer uppträdande hudförtjock-ningarna med åtföljande sprickbildningar. Vid något starkare f. inträder en blåröd miss-färgning av huden, frosterytem (se E r y t e m), stundom följt av genom tillstötande inflam-mationsprocesser uppkomna blåröda knölar, frostknölar, perniones. Dessa förändringar, frostskador av första graden, kunna bli kvarstående el. kvarlämna, om de försvinna, en stark känslighet hos huden för kyla, så att de med lätthet återkomma. Vid frostskador av andra graden tillkomma större el. mindre blåsbildningar, ofta med blodfärgat innehåll, liknande dem av brännskador (se d. o.). Vid frostskador av tredje graden blir cirkulationen på platsen fullst. upphävd, och brand (se d. o ) inställer sig. Frostskador av första graden behandlas bl.a. med salvor och omslag, av andra graden som brännblåsor och av tredje graden kirurgiskt. Av vikt vid f.-tillfällen är att patienten först småningom utstättes för starkare värme. T.H-n Förfäderskult, se A n k u 1 t. Förföljelseidéer, sjukligt betingade, grundlösa föreställningar hos en person om mot honom riktad förföljelse (jfr Vanföreställningar). F. förekomma som symtom vid flera sinnessjukdomar, särsk. några av kronisk natur, ss. kronisk förryckthet (paranoia), vissa former av schizofreni samt senil sinnessjukdom. F. äro i allm. tecken på ett kroniskt sjukdomsförlopp men förekomma dock även som övergående symtom vid sin — 901 — — 902 —