FÖRGRONING axlar ovanför varandra (ss. hos Lonice'ra), vid kollateral vid sidan av varandra (flera liljeväxter). O.G? Förgroning. För att påskynda plantornas utveckling el. trygga utsädets groning brukas i vissa fall att låta utsädet gro före sådden (el. sättningen). För potatisodlingen är f. i ljust rum och i särskilda groningslådor av mycket stor betydelse, särsk. vid odling av tidig potatis, men ökar även skörden vid vanlig potatisodling. Morots- och betfrö förgroddes förr här och var. Hj.P. Förgrund kallas i en målning den del av bildfältet, som tänkes vara närmast åskådaren och som faller inom gränsen för det tydliga seendet. I figurbilder försiggår huvudscenen vanl. i f., medan bifigurer skjutas in mot mellanplan och bakgrund (se d.o.). Inom den äldre landskaps-konsten behandlades f. med större realism än bakomvarande plan. Sedan frihetsmåleriet lagt huvudvikten vid studiet av luftens och ljusets inverkan på föremålen, flyttades synfältet ofta ett stycke in i terrängen, varför en skissaktig behandling av f. blev nödvändig. F. livas stundom av staffagefigurer (se d.o.). G.V. Förgyllning, beläggning av ett föremål med guld. F. sker genom beläggning med bladguld, plätering, kall-f., bränn-f. el. medelst våt- och galvanisk f. Föremål av trä, skinn m. m. förgyllas genom beläggning av bladguld (jfr Bladmetaller). Vid plätering sammanpressas en tunn guldplåt med en tjockare plåt av t. ex. koppar el. mässing vid hög temp. Materialet utvalsas och formas genom pressning. Arbeten av pläterat guld benämnas stundom talmi- el. talloisguld. Vid kallförgyllning in-gnides en blandning av guldstoft och finfördelat kol i form av en aska, som erhållits genom att förbränna linnelappar doppade i guldkloridlösning. Askan ingnides med en kork, som fuktats i utspädd saltsyra. Vid brännförgyllning behandlas föremålen först med saltpetersyra, tillsatt med något kvicksilver, varefter de bestrykas med guldamalgam samt upphettas, då kvicksilvret och salterna förflyktigas. Våtförgyllning sker genom kokning i en lösning av guldklorid och soda el. pottaska. Vid galvanisk förgyllning utfälles guld på föremålet ur ett elektrolytiskt bad, vanl. bestående av guldklorid och cyankalium i vattenlösning. — Vid vissa arbeten, ss. restaureringen av förut förgyllda saker, till målning och till guldskrift, användes äkta guldbrons, även kallad musselguld el. polerguld, som erhålles av avfallet vid bladguldsfram-ställningen. Detta sönderrives med vatten och utröres med litet gummi och saluföres j handeln i snäckskal, därav namnet musselguld. C.-A.N. Förgätmigej, av Linné använt ss. artnamn på My oso'tis palu'stris, har efter hans tid i stor utsträckning anförts ss. namn på hela släktet M., för vilket man även i våra floror Förgätmigej, Myosotis palustris. ofta finner namnen ”ögonblomma” och ”öga”. F.-släktet, som tillhör fam. strävbladiga växter, är med sina 40 arter utbrett i Gamla världens tempererade område och utgöres av 1- el. fleråriga, jämförelsevis små, håriga örter med i ensidiga, bladlösa, från början hoprullade knippen samlade, vanl. blå, men även röda el. vita blommor. Bland Sveriges 7—9 arter äro följ, de allmännaste: M. palu'stris (M. scorpioi'des), förgätmigej, kärröga, på stränder och kärrängar; M. arve'nsis, åker-f., åkeröga, på åkrar och odlade ställen; M. stricta (M. micra'ntha), vår-f., fältöga, på grusmark, backar o. d. I skogar, lundar och fjälltrakter förekommer täml. allmänt M. silva'tica, skogs-f., skogsöga, som mycket liknar M. palustris, och som liksom denna mycket odlas ss. prydnadsväxt. Den går då ofta — 907 — — 908 —