Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhållande - Förhållning - Förhårdning - Förhärd el. framhärd - Förhärjning - Förhör - Förkalkning - Förkastning, sprickförkastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRKASTNING
förenkling, f. mellan 6 och 8 = %, f. mellan
4,5 och 2,25 = 2. Ex. på användning av f.:
om i en triangel varje vinkel är lika stor
som motsvarande vinkel i en annan triangel,
blir f. mellan två sidor i den första — f.
mellan motsvarande sidor i den andra triangeln
Jfr Proportion. H.D
Förhållning, mus., dissonant ton, som i en
stämma ligger kvar från föregående ackord,
medan övriga stämmor fortskrida till ett nytt
ackord, till vilket den kvarliggande tonen
efteråt övergår genom sekundsteg. Jfr
Dissonans. F.S-l
Förhårdning, med., kallas varje i en vävnad
el. ett organ genom sjuklig process uppkommen
förändring, som genom sin fasthet avviker från
det normala. Orsaken är i regel svulst el.
inflammation. En f., som kvarstår efter avlupen
inflammation, kallas induration, och
beror på en bindvävsökning på platsen. Är ett
helt organ ”förhårdnat”, talar man i regel om
”en ökad fasthet”, ”en ökad konsistens”. T.H-n.
Förhärd el. f r a m h ä r d en vid vissa
schaktugnar för metallsmältning, särsk. vid
kupolugnar, framför utslagsöppningen uppmurad
behållare av eldfast tegel, i vilken den i ugnen
smälta metallen successivt nedrinner. F. är
försedd med ett tappningshål i bottnen och ofta
med blästerformor för att vid behov kunna
förvärmas. l.S.
Förhärjning, ett genom systematiskt utförda
förstöringsarbeten fullst. ödeläggande av större
terrängområden. F. har använts ss. ett
medel i krigföringen alltifrån äldsta tider. Under
nyare tiden begagnades f. av Erik XIV under
nordiska sjuårskriget, av Frankrike under 1688
—97 års krig, då gränslandet Pfalz ödelädes,
samt av Ryssland under såväl Karl XII:s som
Napoleons fälttåg. Till sitt mest fullst.
utförande kom f. under världskriget vid tyska
arméns återtåg juli—nov. 1918, varvid icke blott
förbindelser och förnödenheter förstördes, utan
även byggnader, industrier m. m. F. användes
för att vid tillbakamarsch fördröja fiendens
förföljande el. för att skydda en öppen flank.
Med hänsyn till de ofantliga värden, som gå
tillspillo vid f., får endast högste befälhavaren
för fälthären anbefalla f:s utförande. A. W.G.
Förhör, jur., se Muntligt förhör,
Polisförhör, Rannsakning,
Rättegångsväsen, Vittnen.
Förkalkning. 1) Bot., inlagring av
kalci-umkarbonat i cellväggarna hos vissa växter,
ss. Coralli’na och LithothcTmnion, kransalger,
frukterna av stenfrö, håren hos nässla,
lomme-ört, grådådra m.fl. Jfr C y s t o 1 i t. O.Gz.
2) Med. I skadade el. sönderfallna
vävnads-partier el. i rester efter inflammatoriska
pro
cesser sker mycket ofta inlagring av kalksalter,
fosfater och karbonater. Kalken avlagras försi
som korn, samlar sig snart i klumpar el.
skållor, ofta av betydande storlek. F. kan
uppträda så gott som överallt i kroppen. I
kärlsystemet är f. mycket vanlig (se A t e r o s k I
e-ros), omkr. hjärta och lungor kunna efter
inflammationer i resp, säckar stora kalksköldar
utbildas. Lymfkörtlar, sköldkörteln och ett
flertal svulster uppvisa också ofta f., till
broskets (se d. o.) åldersförändringar hör en
ej sällan riklig kalkinlagring. Stenbildningar i
blåsa, njurbäcken, gallvägar etc. äro ofta
uppbyggda av kalciumsalter, likaså de i regel mindre
konkrement, som påträffas i spottgången, i
ton-siller, i prostata etc. Tarmstenar, t.ex. i
”blindtarmen”, äro ofta intorkade, förkalkade
exkre-ment, kärlstenar (se Flebit) äro förkalkade
blodproppar. Normalt finner man f. dels i
benvävnaden (se d.o.), dels i form av kalkkorn i
epifysen och i hjärnventriklarnas kärlplexus.
hjärnsand el. psammomkorn. Sådana finnas
också i en del från hjärnhinnorna utgående
svulster. I f.-härdar uppträder ofta förbening
(se d. o.). Jfr Kalkmetastas. T.H-n.
3) Zool. Hos en mängd djurformer inträder
en avlagring av kalksalter i el. f. av vissa delar
till stöd och skydd för den mjuka, ömtåliga
kroppen. Redan bland urdjuren förekomma
former, t. ex. foraminifererna (se d. o.), med
förkalkade skal, och hos kalksvamparna (se
Svampdjur) består skelettet av kalknålar.
En mängd koralldjur (se d. o.) ha ett
kalkskelett, många borstmaskar (se d.o., sp. 712)
förkalkade rör, och hos en del kräftdjur har
kitinhuden förkalkats. Blötdjuren (se d. o.)
avsöndra från manteln ett el. två kalkskal. Bland
tagghudingarna (se d. o.) är ett kalkskelett el.
fria skelettdelar av kalk allmänt förhanden
Även hos en del ryggradsdjur, ss. hos
brosk-fiskarna, inträder normalt en f. av
broskvävna-den. H.W.
Förkastning, sprickförkastning, är
en i jordskorpans övre delar uppträdande, mer
el. mindre vertikal sprickbildning (kallad f ö
r-kastningslinjen el. förkastning s-
Vid A och C lutande, vid B lodrät
förkastnings-yta. Om vid lutande förkastningsyta hängandet
sjunkit (A), är dislokationen förbunden med en
horisontal förlängning (c-b) av det förkastade
komplexet. Har liggandet sjunkit (C), betecknar
avståndet c-b en förkortning.
— 913 —
— 914 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
